”Look at Bayern Munich, who can play almost a second team in the Bundesliga without any kind of pressure. Even PSG … I saw their game on Saturday and our training session that day was harder than their match. My players on Sunday, they were resting from the hard training session on the Saturday. I think on Sunday PSG’s players were not resting from their game against Lens. So it’s more difficult for English clubs. I am not here to protect anybody but do you think it’s normal where Everton is in the Premier League? It’s not normal. This League is very difficult and the Champions League is a completely different situation.”
Orden kommer från José Mourinho på dennes presskonferens inför kvällens viktiga Champions League-match mot PSG. Chelsea är det enda engelska lag med någon form av god och realistisk chans att ta sig vidare till kvartsfinalerna i Champions League den här säsongen, vilket så klart har rest en del ögonbryn hos många. Olika förklaringar till detta cirkulerar ju, men det är få som är mer insatta rent praktiskt i frågan än Mourinho och i det här fallet har han heller inget skäl att dribbla med sanningen.
Hur kommer det sig egentligen att det har gått så dåligt för engelska lag i det europeiska cupspelet när engelska klubbar genom TV-avtal och kommersiella intäkter har så mycket mer pengar än de flesta andra klubbar inom den europeiska fotbollen? Det har varit en fråga som har diskuterats i flera olika forum de senaste veckorna. Jag ser lite olika förklaringar.
Dels är det självklart så som Mourinho påpekar. Premier League är så pass betydligt mycket mer tuffare för de engelska lagen än vad andra ligor är för deras konkurrenter. Den allmänna konkurrenskraften i ligan är betydligt högre och i det begränsade avseendet så bidrar faktiskt Premier Leagues TV-avtal till att göra det ännu tuffare för engelska lag i Europa i och med att alla lag i Premier League nu har råd att köpa spelare av hög klass. Och som bland andra Arsene Wenger har påpekat så är även de engelska organisationerna relativt dåliga på att ge sina klubbar hjälp genom att anpassa sina spelscheman.
Dels har dessa pengar också en förklenande verkan. Myntet har bokstavligen en baksida. Ett överflöd av pengar kan leda till en slöhet där engelska klubbar tror att alla brister kan åtgärdas genom att slänga pengar på problemet, och lägger alldeles för lite tid och energi på att istället förbättra, utveckla och förnya sina rutiner kring scouting, coachning, rekrytering och så vidare. En klubbs framgång beror till stor del på pengar, men inte bara hur mycket pengar man har utan också hur väl pengarna används. Där har engelska klubbar en lång väg kvar att vandra.
Hur kommer det sig egentligen att det är just Chelsea av de engelska lagen som återigen befinner sig längst fram i Champions League, och som faktiskt nämns bland de lag i turneringen med en god chans att stå som segrare i Berlin i slutänden?
Kanske beror det i grunden just på denna enkla ekvation. Chelsea är utan tvekan en klubb som har mycket pengar. Genom ägaren Roman Abramovich har Chelsea fått en helt annan köpstyrka än tidigare, vilket är väldokumenterat genom åren. Men klubben som sådan har även den börjat få ekonomisk slagstyrka, genom sina kommersiella avtal, genom TV-avtalen men intressant nog också genom sin ungdomsakademi som producerat flertalet tillgångar som sålts dyrt.
Men Chelsea är också en klubb som använder sina pengar på ett klokt och effektivt sätt. Tiden för uppblåsta och överflödiga värvningar för alldeles för mycket pengar var kanske en oundviklig period i klubbens utveckling men verkar nu förbi. De värvningar som nu genomförs sker inom ramen för en tydlig spelidé formulerad av José Mourinho. Scoutingen sker på ett noggrant sätt och spelarna förbereds på ett professionellt sätt, vilket inte minst märks på det fåtal skador som drabbar spelartruppen.
Jämförelsevis spenderar Man City mängder av pengar på nya spelare som inte verkar hitta någon naturlig plats i lagets spelsystem, och där en spelare bara något år senare inte ens får plats i klubbens Champions League-trupp. Arsenal fortsätter förstärka sitt mittfält med världsstjärnor men förblir medelmåttiga i försvar och anfall. Man Utd slänger iväg miljarder på nya spelare men missar att förstärka de lagdelar som är i verkligt akut behov av rejäl förstärkning. Av de stora engelska klubbarna är det Chelsea som under senare år har agerat mest klokt och genomtänkt.
Naturligtvis har lagens position på sina respektive utvecklingskurvor också något med saken att göra. Chelsea befinner sig på uppgång och börjar närma sig sin högsta punkt. Arsenal, Liverpool och Tottenham är alla tre också på uppgång men befinner sig ännu lite för långt ner på kurvan för att vara riktigt stabila i sådana här sammanhang. Man City befinner sig bortom sin högsta punkt och är på nedgång, samtidigt som Man Utd får anses befinna sig på eller intill sin lägsta punkt.
Chelsea får anses vara favoriter mot PSG ikväll. De fick oavgjort på bortaplan och har ett bortamål i sin favör. Hemma på Stamford Bridge är Chelsea trygga inför en publik som brukar kunna leva upp under europeiska cupkvällar. När motståndarnas stjärnanfallare dessutom verkar ha märkligt svårt att göra mål på engelskt motstånd så ser det hela så klart rätt ljust ut. Det finns mycket kompetens i PSG men Chelsea har både spetskvaliteten och ett väl fungerande och samspelat lag att detta ska fälla avgörandet.
För en gångs skull har ju också det engelska laget haft vissa fördelar i sina förberedelser, i och med att Chelsea inte spelade i helgen. Chelsea får sägas ha haft lite tur i det avseendet den här säsongen. De vilade under veckan inför Ligacupfinalen och de har kunnat vila under helgen inför denna avgörande match i Champions League. Det återstår att se om detta är till någon hjälp för dem ikväll.
:::
Be Champions!!