Det brukar sägas att historien aldrig upprepar sig, men att människor alltid gör det. Men historien måste ändå kännas besvärligt välbekant för den som av ett eller annat skäl är insatt i Man Utds klubbhistoria. För det är ju inte första gången som klubben befinner sig i den här situationen.
Under sin långa historia har Man Utd haft två managerikoner som skapat klubbens etos, patos och logos. Matt Busby var den förste som kan sägas vara för Man Utd vad Bill Shankly senare skulle bli för Liverpool. Alex Ferguson är den andre som med Busbys gamla värderingar som grund förde in Man Utd i ett modernt tidevarv.
Deras betydelse för Man Utd kan vare sig bestridas eller överskattas. Men med denna betydelse har då som nu följt ett frö av oersättlighet som gjort klubben sårbar när avskedets stund är kommen. Det finns en styrka med en person som så intimt förkroppsligar en klubbs identitet, men styrkan blir till en svaghet när personen lämnar.
Man Utd brottas med detta dilemma nu och Man Utd brottades med detta dilemma då. Matt Busby valde att gå i pension 1969, ett år efter att han tio år sedan den fatala Münchenkatastrofen ledde Man Utd till Europacupen. Efter det falnade glöden. Ersättaren rekryterades internt, Wilf McGuinness, men denne lyckades aldrig frigöra sig från sin företrädares väldiga skugga.
Ett år senare var McGuinness borta och tillbaka till managerposten kom Matt Busby. Återseendet var säkert kärt men det blev kort. Glöden som falnat var inte mer livkraftig ett år senare och Busbys andra period vid rodret varade bara under en säsong. Sedan följde 15 långa år av ökenvandring med fyra managers innan klubben till sist hittade hem.
Man Utds situation just nu är inte mycket bättre nu än vad den var då. David Moyes förmådde aldrig frigöra sig från sin företrädares väldiga skugga. Louis van Gaal kom med ett gott renommé men i en metafor om Snövit och de sju dvärgarna så framstår han alltmer antingen som Snövit eller som en av de sju dvärgarna, där inget av alternativen är särskilt bra.
Historien väcker dock idéer och tankar. Om Matt Busby kunde komma tillbaka till managerposten ett år efter att han lämnade den så borde ju Alex Ferguson kunna göra detsamma. Och varför inte, att det gick illa den gången måste inte betyda att det går illa den här gången.
Naturligtvis vore det ett scenario som skulle få de flesta Man Utd-supportrar fuktiga både här och där, men även den som av sentimentala skäl skulle tacka ja i ett ögonblick till en sådan möjlighet gjorde klokt i att i alla fall fundera över om detta skulle vara ett bra alternativ och om det vore ett helt och hållet önskvärt alternativ.
Åldern måste inte vara något problem. Förvisso valde Ferguson att avgå delvis på grund av sin ålder, men han är fortfarande pigg och fräsch i huvudet och skulle så klart mäkta med arbetet på så vis. Någon sluddrande gubbe har han inte hunnit bli på sina två års frånvaro, även om vissa här säkert skulle kunna komma på ett och annat rödvinsrelaterat skämt.
Resultaten tror jag inte heller man skulle behöva tvivla på. Jag är nämligen helt övertygad om att ifall Alex Ferguson hade varit manager i år så hade Man Utds spel och resultat sett helt annorlunda ut, och både Chelsea och Man City hade allra minst fått höja sig rejält för att vinna ligan. Den sorgliga ursäkt till fotboll vi nu bjuds på veckovis hade aldrig inträffat.
Så långt skulle man kunna tycka att valet vore enkelt. Men ändå inte riktigt. För även om det på kort sikt vore frestande att ta till den lösningen så visste vi då desto bättre att det bara vore att skjuta dagens problem på framtiden. Om några år skulle Man Utd då befinna sig i samma sits, fast betydligt värre och det vore då ännu svårare att hitta en bra lösning.
Någonstans vill man också vårda sina minnen. Ferguson slutade som en legend och med flaggan i topp och det är så man vill komma ihåg honom och så han bör kommas ihåg. Det finns inget i en återkomst som skulle kunna förbättra denna bild av honom, däremot finns desto mer som skulle kunna försämra bilden. I något sådant finns ingen vinst och inget värde, således bättre att titta framåt än bakåt.
Men men, fredag och hyfsat fotbollsfritt så jag slänger ut frågan – Alex Ferguson tillbaka, jaförtusan eller nejförhelvete?!
:::
Be Champions!!