:::
Bubblare:
Thibaut Courtois, Chelsea
Michael Dawson, Hull
Leighton Baines, Everton
Darren Fletcher, West Brom
Jamie Vardy, Leicester
Aaron Lennon, Everton
Christian Benteke, Aston Villa
:::
Tankar och slutsatser:
När jag tänker tillbaka på Premier League genom åren, från dess grundande i början av 1990-talet, så kan jag erinra mig sex så kallade stora lag. Det kan så klart diskuteras vad man egentligen menar med stora lag, men de stora lag jag ser under denna tidsperiod är Man Utd 1992-94, Arsenal 1997-99, Man Utd 1998-01, Arsenal 2002-04, Chelsea 2004-06 och Man Utd 2006-09. Lag som alla haft stora framgångar och som dessutom i någon mening har fört fotbollen framåt.
José Mourinho menade för inte särskilt länge sedan att hans nya Chelsealag var ett stort lag. Men väldigt lite talar hittills för att så faktiskt är fallet, åtminstone når inte Chelsea av idag upp till samma nivå som de sex stora lag jag räknade upp i det förra stycket. Jag vet inte hur mycket som ligger i påståendet att de stora engelska lagen har blivit sämre, men vi kan i alla fall konstatera att storhet för tillfället är en bristvara inom den engelska fotbollen.
För även om topplagen i England fortfarande är de förväntade, och fortfarande är bra i någon form av mening, så begränsas de i mångt och mycket av sin egen otillräcklighet. Man City förlorar under helgen mot Burnley samtidigt som Chelsea dagen därefter bara klarar oavgjort hemma mot Southampton. Två resultat som helt enkelt inte ska vara rimliga för två storlag som jagar poäng i titelstriden.
Jag sa mot slutet av Chelseas match mot Southampton att om Chelsea gjorde 2-1 så var ligan avgjord. Inte precis något riskfyllt påstående. Nu är förvisso Chelseas chanser ändå väldigt goda. Det ska otroligt mycket till för att något annat lag ska komma ikapp dem, hur mycket hö media och fans än vill göra av framför allt Arsenals så kallade momentum, eller det faktum att Man City hämtat upp till synes omöjliga poängunderlägen tidigare.
Mourinho har ju för övrigt varit på sitt mer spydiga humör efter veckans torsk mot PSG. Udden riktas som så ofta förr mot konkurrenterna. Manuel Pellegrini kallas ännu en gång för Pellegrino, till synes omotiverat, och vid frågan om Arsenals momentum så frågar sig Mourinho retoriskt ”Vilket momentum, 1-3 mot Monaco?” Lite barnsligt förvisso, men en viss poäng har han ju i att det faktum att Arsenal gått bra efter jul inte innebär att de kommer gå så betydligt bättre än Chelsea under säsongsavslutningen.
Med Michael Carrick tillbaka på planen så hittade Man Utd sitt spel och med spelet kom också målen. Därmed spelade Man Utd med all säkerhet också bort Tottenham från Champions League-striden, även om det är för tidigt att säga det med säkerhet. Tottenham har onekligen haft två riktigt ruttna veckor där mer eller mindre alla deras förhoppningar med säsongen har grusats.
Statistik är lögnens välgjödda halvsyskon. Men en rolig och intressant tanke är att Man Utd med Michael Carrick på planen den här säsongen har tagit 2,2 poäng per match, jämfört med 1,6 poäng per match utan honom. Carrick har spelat 15 av Man Utds 29 matcher. Givet samma poängsnitt, och om Carrick spelat Man Utds samtliga matcher och inte bara hälften, så hade Man Utd nu legat lika med Chelsea på 64 poäng.
Märkligt nog har ju Michael Carrick aldrig riktigt ”platsat” på Englands mittfält, trots att hans styrkor är just de brister England alltid har haft. Men så har det ju gått som det har gått för England i landslagssammanhang också. Uttagningen till det landslaget har aldrig riktigt skett på rent fotbollsmässiga grunder, där finns mängder av politik med i spelet.
Vad som annars drog till sig mest uppmärksamhet under helgen var annars Sunderlands fullständiga kollaps mot Aston Villa. Det stod 4-0 till Aston Villa innan halvtid och publiken började lämna Stadium of Light redan efter en knapp halvtimme. Det var en prestation som drog in Sunderland helt och fullt i nedflyttningsstriden, allra helst som Burnley alltså tog tre mycket överraskande poäng mot Man City.
Det är också en prestation som gör det ytterst osannolikt att Gus Poyet förblir Sunderlands manager länge till.
:::
Be Champions!!