”The timing was a bit off.” Så beskriver Raheem Sterling att han nu väljer att lägga kontraktsförhandlingarna med Liverpool på is samtidigt som han säger sig ha varit villig vid slutet av förra säsongen att skriva på ett nytt kontrakt för mindre pengar än vad han nu erbjuds, om Liverpool då hade valt att erbjuda honom ett nytt kontrakt.
Frågan är i och för sig hur mycket bättre timing det egentligen är för Liverpool och för Raheem Sterling att vid den här tiden på säsongen, med vad som trots allt står på spel, att bli indragna i en medial cirkus runt en kontraktsdispyt och de frågetecken en sådan diskussion oundvikligen väcker till liv. Det hade varit bättre för Liverpool att ta den här diskussionen vid ett annat tillfälle.
En dylik kontraktsförhandling är en inte helt lätt situation för en fotbollsspelare som lätt framstår och framställs som girig och illojal. Inte minst fans kan ha svårt att relatera till att vad de betraktar som klubbkänsla och klubblojalitet är en fråga om pengar. Ofta blir spelarna här också ett vedträ i en eldfängd diskussion om fotbollsspelares höga löner i samhället mer generellt.
Något orättvist kan jag ändå tycka det är, och då inte minst i Raheem Sterlings fall. Han är Liverpools och en av Englands mest lovande spelare och vill så klart ha betalt därefter också i relativa termer. Alla spelare vill ha betalt utifrån vad de bidrar med till laget, men Raheem Sterling har de senaste åren under sitt nuvarande kontrakt fått betalt avsevärt mindre än andra spelare som bidragit med mindre.
Kraven kan emellertid inte gå över gränsen till dumdristig girighet. Raheem Sterling är inte Liverpools bästa spelare och kan därmed heller inte förvänta sig att bli avlönad som sådan utan att han i så fall framstår som orimlig i sina krav och anspråk.
Liverpools utgångspunkt kan kanske bäst beskrivas som sötsur. I och med att Raheem Sterling har två år kvar på sitt kontrakt så är de inte tvingade att hitta att hitta en omedelbar lösning och de behöver inte sälja spelare av ekonomiska skäl. Det ger dem ett bra förhandlingsläge framför allt gentemot intresserade engelska konkurrentklubbar som nog sniffar nyfiket runt Anfield. Och det är ju sött.
Surt är emellertid att Sterlings benägenhet att vilja vänta med ett nytt kontrakt och så att säga spela marknaden är en tydlig indikation på Liverpools framgång och förväntade konkurrensförmåga. Sterling själv säger att det viktiga för honom är att vinna titlar och att han behöver sätta sig ned efter den här säsongen och bedöma var bästa möjligheten finns för honom att göra det.
Det ligger så klart något i den lägesbeskrivningen. Sterlings utsaga att han hade skrivit på ett lägre kontrakt förra säsongen, när Luis Suarez spelade i klubben och Liverpool var en grästuva från ligasegern, stämmer in i bilden. Precis som Liverpools jobbigare situation den här säsongen förklarar varför Raheem Sterling nu säger sig behöva fundera.
Raheem Sterling gjorde dock klokast i att ta ett längre perspektiv på hela sin tänkta fotbollskarriär. På kort sikt har han förmodligen större chans att vinna titlar i andra klubbar, men hans långsiktiga värde som fotbollsspelare blir inte nödvändigt högre av att lämna tryggheten på Anfield, riskera bli en marginalspelare i någon av de större klubbarna i en tid av hans utveckling när han mest av allt behöver spela mycket och etablera sig inte bara som lovande utan som en ledargestalt på planen.
Det finns alltför många exempel på unga engelska spelare som har valt helt fel i det här avseendet. Pengar och drömmar om titlar har lockat dem till vad som i efterhand endast kan beskrivas som för deras karriärer felaktiga beslut. Raheem Sterling gjorde klokt i att ta lärdom. Stanna kvar i Liverpool några år till, därefter finns möjligheten att värdera läget igen.
Liverpool vill självklart behålla Raheem Sterling. Det vore en prestigeförlust om inte annat att förlora honom. Men naturligtvis kommer Liverpool heller inte låta sig bli rånade av en spelare, eftersom kostnaden på sikt för ett sådant beslut blir så mycket högre än enbart summan av Sterlings kontrakt. Däremot måste Liverpool naturligtvis se till att göra Sterling till en av sina bäst betalda spelare.
Så tror jag också det blir. Dels för att jag någonstans tror att Sterling själv inser sitt bästa och Liverpool är tillräckligt stora och starka för att motsvara hans ambitioner i alla fall på kort sikt. Dels för att andra klubbar förmodligen drar sig för att betala vad Liverpool kommer kräva för Sterling. Och jag betvivlar att Sterling verkligen vill sätta sig i situationen att bara spela av sitt kontrakt under denna säsong och nästa.
Raheem Sterling vill inte Liverpool något illa. Och med tiden så kommer fansen helt säkert också förlåta och glömma den här något olyckliga episoden. Kanske är det till och med så att några av dem kan komma fram till att den till viss del går att förstå, om man ser på det genom Sterlings egna ögon.