Om Premier Leagues toppstrid känns mer eller mindre avgjord redan så gäller raka motsatsen för The Championship. Där brottas de åtta främsta lagen inom nio poängs marginal, och med fem matcher kvar av den ordinarie säsongen ligger de fyra bäst placerade lagen inom två poäng, Bournemouth på 77 poäng och Middlesbrough på 75 poäng.
Bournemouth, som alltså leder The Championship, gör vad många betraktar som sin bästa säsong någonsin. Klubben har på sex år gjort en smått fantastisk resa om man beaktar att man i slutet av säsongen 2008-09 slutade på 21:a plats i League Two, efter att ha startat säsongen med 17 minuspoäng, och således var snubblande nära att åka ur The Football League helt och hållet.
Resan uppåt i seriesystemet har därefter varit snabb. Redan därpå följande säsong slutade Bournemouth tvåa i League Two och gick upp i League One, där man första säsongen slutade sexa. Två säsonger därefter slutade Bournemouth tvåa igen, den här gången i League One, och tog sig till The Championship. Väl där slutade man förra säsongen på tionde plats.
Den gemensamma nämnaren i denna smått otroliga framgångssaga för den lilla klubben på Englands sydkust heter Eddie Howe. Howe tog över som manager i just Bournemouth i början av 2009 och var då blott 31 år gammal, det vill säga yngre än flera av lagets spelare. Under hans ledarskap tog sig Bournemouth trots allt upp från nedflyttningsplats trots ett handikapp om 17 poäng.
Sedan 2009 har Eddie Howe varit i Bournemouth i två omgångar. Efter att ha tackat nej till flera jobberbjudanden tackade han 2011 ja till Burnley, som då låg i The Championship, där han var i ett och ett halvt år innan han återvände till Bournemouth, bland annat på grund av ett dödsfall i familjen som förde honom tillbaka till södra England.
Endast 37 år gammal så har Howes metoder väckt uppmärksamhet i England och han nämns bland de allra främsta i en yngre generation av engelska managers. Det är en metod som i mångt och mycket baseras på individuell feedback med hjälp av videoteknik, som används för att filma såväl matcher som träningspass.
Det är metoder som nått framgång. Omedelbart när Eddie Howe hösten 2012 återvände till Bournemouth, som vid tillfället hade börjat stagnera i League One, så vände lagets utveckling återigen uppåt. Ingen av Bournemouths uppflyttningar under den här tiden har gjorts utan Howe. Mest talande är kanske att Eddie Howe aldrig har gjort en sämre säsong med Bournemouth än säsongen innan.
Stolthet är en annan aspekt av Eddie Howes managerskap. Han är inte enbart en inhyrd kraft utan har växt upp i och med Bournemouth, den klubb vilken han kom till redan som 16-årig juniorspelare och i vilken han hunnit med att vara både spelande tränare och ungdomstränare. Att han valde att återvända till Bournemouth var alltså ingen tillfällighet.
Det är också denna nära relation till klubben som gör att Eddie Howe låter trovärdig när han lovordar klubbens ryske ägare, Maxim Demin. Demin har överlåtit det mesta av fotbollen i klubben till just Eddie Howe, och har utan att ha öst in några större pengar i klubben ändå gett klubben resurser framför allt att kunna behålla sina bättre spelare.
Ändå är situationen naturligtvis en helt annan än när Eddie Howe först tog över klubben. En kraftigt skuldsatt klubb som var satt under förvaltning och som alltså bestraffades med 17 minuspoäng. Under ett helt år därefter var Bournemouth satt under ett transferembargo, men Howe mäktade ändå med att gå upp i League One.
Att Maxim Demin har förtroende för Eddie Howe är kanske inte så märkligt, och mindre lär inte det förtroendet vara nu när Bournemouth befinner sig på tröskeln till Premier League med allt vad det innebär.
Toppstriden i The Championship har den här säsongen präglats av att flera lag har haft ligaledningen men visat sig oförmögna att vare sig rycka ifrån i toppen eller ens hålla sig kvar där. Bournemouth kan ha en mental fördel av att flera i laget faktiskt har varit med om uppflyttningsstrider tidigare, och gått segrande ur båda två av dem.
Glädjande nog så är Bournemouth också ett lag som bjuder på en sprudlande, underhållande och anfallsinriktad fotboll. Det har producerat både stora vinster, såsom 8-0 mot Birmingham och 6-1 mot Blackpool, men också rafflande vändningar som nu senast mot Birmingham där Bournemouth vände ett tidigt 0-2-underläge till vinst med 4-2.
Bournemouths anfallsvilja har under säsongen visat sig vara mer än enbart estetik, det har även producerat högst funktionella fördelar. Laget har en överlägsen målskillnad om +44, vilket är åtta mål bättre än närmaste konkurrent och som i en tät toppstrid är liktydigt med en bonuspoäng. Inte bara det, Bournemouths snabba anfallsspel har också gett dem fler straffar och motståndarna tre gånger så många röda kort som ligans genomsnitt.
Med fem matcher kvar av säsongen, och med ett förhållandevis bekvämt återstående spelprogram, så verkar det alltså som om Bournemouths fantastiska resa tar dem hela vägen till Premier League. I så fall en helt ny bekantskap för många av lagen där, men också ett kärt återseende för Southampton, som får ett hett rivalderby på halsen. Senast det skedde var 2011, i League One.
Ikväll väntar dock en annan rival från Englands sydkust, nämligen Brighton. På bortaplan dessutom. Så det är en helt annat än enkel uppgift, även om Brighton ligger på en allt annat än inspirerande 19:e plats i ligan. Det är en match värd att titta på om ni är intresserade av ett av Englands just nu mest framgångsrika lag, ledda av Englands främsta unga manager, och som mycket troligt är en del av Premier Leagues vardag redan nästa säsong.