Under veckan presenterades sammanställningar av de totala lönekostnaderna i de 20 Premier League-klubbarna. Där kunde man bland annat konstatera att Man Utd för säsongen 2013-14 är den klubb som totalt betalar ut mest i lön samt att det föga överraskande är så att tabellplacering i mångt och mycket följer hur lagen faktiskt placerar sig i en sådan här tabell.
Lönekostnaden är den variabel som har visat sig vara bäst på att förklara ett lags framgång. Det är naturligtvis inte hela förklaringen och varje säsong kan man därför se lag som såväl överpresterar som underpresterar relativt hur mycket de betalar i lön. Att inte minst Southampton har överpresterat den här säsongen har framgått samt att QPR är den klubb som tydligt underpresterar den här säsongen.
Det hela görs tydligare i grafisk form där man dessutom kan rita in en logaritmisk trendlinje för att tydligare visualisera exakt hur väl lagen presterar. Ligger man precis på linjen så presterar man precis som lönekostnaden motiverar. Graden av överprestation eller underprestation mäts av det lodräta avståndet mellan linjen och lagets position.
Southampton sticker ut i grafen. Även Chelsea måste sägas göra det mycket bra givet de löneresurser klubben spenderar. De båda Manchesterklubbarna liksom Liverpool presterar rätt precis som deras lönekostnader antyder. Arsenal och Tottenham å andra sidan presterar något bättre.
La Liga, 2014-15
Serie A, 2014-15
Bundesliga, 2014-15
En vanlig teori i sådana här sammanhang är mean reversion, det vill säga att över tid så kommer alla prestationer att röra sig mot medel. Klubbar som nu presterar över medel kommer alltså sjunka tillbaka något samtidigt som man kan förvänta sig att klubbar som underpresterar kommer att åtgärda sina brister och prestera bättre.
Med en sådan teori i bakhuvudet kan man fundera på hur det kan tänkas påverka en framtida ligatabell och dess allmänna förutsättningar.
En annan uträkning av det möjligen något roligare slaget tittade på hur många miljoner pund som Premier League-lagen spenderade per insamlad poäng. Här var de båda Manchesterklubbarna i överlägsen ledning med £3,66m (Man Utd) samt £3,36m (Man City) per poäng, vilket gör att de får spendera runt 40% mer per poäng än Chelsea, Arsenal och Liverpool.
Men Premier League i all ära. Jag blev nyfiken på hur motsvarande siffror och prestationskurvor såg ut i Spanien, Italien och Tyskland. De stora ligorna med andra ord. Varför jag gav min inre nörd fullt svängrum att ägna en betydande del av torsdagskvällen åt att sätta samman löne- och poängstatistik för La Liga, Serie A och Bundesliga.
Ett visst varningens ord måste utfärdas. Alla löner är självklart omräknade i pund men jag är rätt säker på att lönestatistiken från olika länder baseras på olika innehåll. Det gör att man i tanken bör flytta de europeiska storklubbarna ett antal steg åt höger i grafen. Det förändrar inte nödvändigtvis så värst mycket i slutsatserna man kan dra, men värt att hålla i åtanke.
För det första, herresötejesus vilka avstånd det är i lönekostnader mellan Real Madrid och Barcelona och övriga lag i La Liga, och på motsvarande sätt mellan Bayern München och övriga lag i Bundesliga. Föga förvånande men ändå på något vis uppseendeväckande. Bilden är helt klart en annan i såväl Premier League som Serie A.
Men det var egentligen inte vad som intresserade mig. Jag var intresserad av att se hur olika klubbar, och för all del länder, faktiskt presterade sett till vad de spenderar på någon form av europeisk nivå. En bakgrund är självklart känslan att det spenderas mycket i Premier League men även att det spenderas rätt dumt, samtidigt som klubbar i andra ligor åstadkommer mer med betydligt mindre medel.
Det första stora observationen jag tycker är möjlig att göra utifrån grafen är att de just nu stora europeiska jättarna samtliga överpresterar rejält. Chelsea, Real Madrid, Barcelona, Bayern München, Juventus – alla ligger långt över linjen. En slutsats är kanske att för att vara en europeisk toppklubb så måste man både ha mycket pengar men även klokheten och kompetensen att spendera dessa pengar på rätt sätt.
Hur var det då med det som intresserade mig? Jo, jag tycker att man tydligt märker hur ett rätt stort koppel av La Liga-klubbar presterar mycket bra sett till de löner de har möjlighet att betala. Atlético, Valencia, Sevilla och Villareal är alla föredömen på så vis. Vi kan säga detsamma om en hel del lag i Bundesliga såsom Wolfsburg, Bayer Leverkusen och Mönchengladbach. Även Serie A har några starka kort just nu i Lazio, Roma och Sampdoria.
Och till stor del som man anade så ger de engelska klubbarna en betydligt mer dyster bild. Storklubbarna presterar bättre eller som väntat. Southampton presterar som sagt bra även med europeiska mått. Men alla andra engelska klubbar ligger i ett tjockt kluster en bra bit under den europeiska trendlinjen, det vill säga de presterar samtliga sämre än den europeiska normen. Detta samtidigt som alla dessa mindre engelska klubbar spenderar mer på löner än vad någon annan europeisk klubb under de absolut största gör.
Jaha, engelska klubbar suger skulle då kunna vara den frestande slutsatsen. En annan tankegång är helt enkelt att de nu förvisso med nya TV-avtal har fått tillgång till väldigt mycket pengar men att kompetensutvecklingen helt enkelt ännu inte har hunnit ifatt. Med tiden så kommer kompetensen komma ikapp kapitalet och då kommer de engelska klubbarna prestera väldigt bra även med europeiska mått.
Många av de kontinentala europeiska klubbarna har således byggt upp ett strukturkapital i sina klubbar som med god marginal kompenserar för det underläge i finansiellt kapital som dessa klubbar har mot framför allt sina engelska motsvarigheter. De engelska klubbarnas framtida utmaning består i att växla och förädla sitt stora finansiella kapital till ett för kvalitet och konkurrenskraft mer beständigt strukturkapital.