En av nutidshistoriens mest berömda militära ledare är den vietnamesiske generalen Vo Nguyen Giáp, som framgångsrikt ledde Vietnam genom tre så kallade revolutionära krig mot väsentligt större makter. En tid innan sin död fick Giáp frågan vad som förklaringen till hans framgångsrika militära kampanjer och svarade: ”Det är enkelt, du måste helt enkelt vinna, vinna till varje pris!”
Under stora delar av säsongen hade många betraktat det här som en match som helt sannolikt inte hade haft något annat än rent akademisk betydelse, en match mellan två lag som befann sig på Premier Leagues death row. Lika oväntat som fascinerande har det emellertid blivit en match som ser ut att kunna betyda precis allt.
Burnley v Leicester hade kunnat vara en bild bredvid ordbokens egen definition av det något luddiga fotbollsbegreppet sexpoängare. Båda lagen ligger under nedflyttningsstrecket, Burnley två poäng bakom Leicester. En vinst för vilket som helst av lagen hade varit guld värd och skulle troligtvis innebära att man med fem omgångar kvar av ligan befinner sig ovanför strecket.
Leicester har under stora delar av säsongen sett ut som om de knappt har kunnat vinna en fotbollsmatch. Säsongen inleddes förvisso hyfsat bra men snart därefter gick det utför. Lagets svaga resultat kombinerades också med oroligheter vid sidan av planen där Nigel Pearsons beteende vid ett flertal tillfällen lockade till kritik och rykten om hans avsked.
När säsongen senare ska sammanfattas så kommer helt säkert Leicesters beslut att inte sparka Pearson framstå som det kanske mest överraskande. En manager för en nyss uppflyttad klubb där laget parkerar i botten av tabellen och lagets spel inte motsvarar förväntningarna brukar normalt sett vara en prima kandidat att få sparken åtminstone någon gång strax efter jul.
Det skulle så klart kunna hyllas som ett modigt beslut att stå fast vid en manager också när motvinden blåser snålt. Alternativt kan det ses som ett icke-beslut med ett ändå möjligtvis lyckligt utfall. Det är hur som helst omöjligt att nu veta hur det hade gått för Leicester om de beslutat sig för att byta manager i januari.
Men Leicester borde inte ha haft svårt att finna goda skäl att inte ge Nigel Pearson sparken. Det främsta är att Pearson trots både kollektiva och personliga motgångar inte har tappat spelarnas förtroende. En stor anledning är att han själv har förblivit lojal med dem i medgång och motgång. Det råder en väldigt positiv atmosfär mellan spelarna och med Pearson. På planen sliter fortfarande spelarna till sista blodsdroppen, vilket är svårt att uppnå i ett lag som tvingas slåss i botten av tabellen.
Det har gett oväntade resultat på slutet. Från ingenstans har Leicester vunnit tre raka matcher i Premier League vilket de bara mäktat med en gång tidigare i klubbens historia. De har alltså möjlighet att med en fjärde seger i rad mot Burnley ikväll slå klubbrekord.
Men i och med att Leicester har lämnat sistaplatsen i tabellen bakom sig så har även deras förutsättningar förändrats. Leicesters tre segrar har kommit i vetskapen att de var tvingade att vinna. I sin egen desperation har Leicester funnit motivation. I dagens match mot Burnley är det emellertid så att Leicester faktiskt inte behöver vinna, oavgjort skulle vara ett helt okej resultat för dem.
Nigel Pearsons viktigaste uppgift inför matchen mot Burnley måste alltså vara att garantera att hans spelare går in med samma energi och disciplin till den här matchen som till de tre tidigare matcherna. Leicester rider möjligtvis på en framgångsvåg för tillfället, men de är ännu allt annat än säkra i den äckligt intensiva nedflyttningsstriden.
Lyckas Pearson och Leicester med detta så kan vara så att inte ens en förlust mot Burnley behöver förstöra så mycket för dem. De skulle i så fall ändå ligga bara en poäng från nedflyttningsstrecket, och fortfarande känna att de har flyt i spelet. Desto mer demoraliserande vore det i så fall att både förlora matchen men samtidigt låta försiktigheten krypa in i laget igen.
Det var inte minst i förra omgången mot Swansea härligt att se hur Leicester och Nigel Pearson övergav försiktigheten och satsade framåt. Att i en så viktig match på hemmaplan gå över till en trebackslinje var ett modigt drag som också visar på ett viktigt förtroende för spelarna.
Ett dilemma som Pearson står inför gäller valet av anfallare. Andrej Kramaric verkar ha sin plats klar men förra helgen mot Swansea var tanken att David Nugent, händelsevis en gammal Burnleyspelare, skulle spela. Han skadades dock under uppvärmningen vilket ledde till att Leonardo Ulloa fick spela. Han gjorde naturligtvis omedelbart mål.
Nigel Pearson har fått kritik för sina laguttagningar tidigare under säsongen, vanligtvis för att han har svårt att hålla fast vid en given uppställning. Med sex matcher kvar av säsongen, var och en livsviktig, så kan det dock vara en god idé att helt enkelt bara hålla fast vid vad som för tillfället funkar.
Burnley v Leicester kommer inte nödvändigtvis vara den bästa matchen vi har möjlighet att se idag. Men det går närmast att garantera att det kommer vara den mest spännande och dramatiska. Dessutom med två managers i Nigel Pearson och Sean Dyche som båda krigar beundransvärt mot oddsen att hålla sina respektive klubbar kvar i Premier League.
En match mellan två lag som båda två definitivt måste spela som om de måste vinna matchen.