Watford gjorde sitt jobb i dagens tidiga match borta mot Brighton, vann med 2-0 och satte på så sätt press på de andra lagen i The Championships sanslöst täta toppstrid. Troy Deeney och Matej Vydra producerade målen som gav Watford fyra poängs försprång i tabelltoppen.
Pressen blev för mycket för både Middlesbrough och Norwich som båda tappade viktiga poäng i sina matcher. Middlesbrough svarade för en imponerande comeback borta mot Fulham fram till 3-3 men släppte in ett ödesdigert 3-4 i slutsekunderna. Norwich ledde in i slutminuterna mot Rotherham men fick se 1-1-målet göra tre poäng till en.
Saken var därmed klar. Watford spelar i Premier League 2015-16.
Det är egentligen en något oväntad utveckling. Watford har i och för sig befunnit sig i tabellens övre regioner under stora delar av säsongen men har aldrig riktigt nämnts som uppflyttningskandidater på samma sätt som bland andra Middlesbrough och Derby. Så sent som i slutet av januari låg Watford sexa, sju poäng bakom tabellettan, som man nu ligger fyra poäng före.
Mycket lite talade också för Watford i början av säsongen. Under dess tre första månader avverkade Watford tre olika managers. Beppe Sannino avgick i slutet av augusti efter att spelarna öppet visat missnöje med hans sätt att leda laget. Oscar Garcia tog över men avgick en månad senare av hälsoskäl och ersattes av Billy McKinlay som däremot tackade nej till erbjudandet om fast tjänst sedan det framkommit att Watford först frågat andra kandidater.
Det var först med sin fjärde manager som Watford verkar ha hittat rätt. Slavisa Jokanovic blev en ny bekantskap och är nästa ansikte i kadern av unga utländska managers inom engelsk fotboll. Att under sin första säsong inte bara stabilisera Watford utan dessutom ta dem direkt till Premier League har garanterat honom supportrarnas kärlek.
Vad som kanske främst skiljer Jokanovic från andra managers likt exempelvis Aitor Karanka i Middlesbrough är att han i första hand framstår som en pragmatiker snarare än ideolog. Taktiken har utgått från spelarmaterialet och dess styrkor snarare än att spelarna har blivit inplacerade i på förhand bestämda taktiska roller.
Och Watfords styrkor är minst sagt tydliga. Laget har en offensiv och en mångfald och kvalitet i sin anfallarbesättning som få andra lag i The Championship kan matcha. Anfallartrion med Troy Deeney, Matej Vydra och Odion Ighalo har inte bara lyckats skapa ett bra samarbete på planen utan den formligen öser in mål.
Såväl Deeney som Ighalo har gjort över 20 mål vardera den här säsongen och Vydra ligger inte långt därefter med 16 mål hittills under säsongen. Framför allt på bortaplan har Watford visat sin målfarlighet, där de har gjort närmare två mål per match och med undantag för Bournemouth är ligans mest målfarliga lag.
Watford släpper in en del mål men gör betydligt fler. Det har tagit dem till Premier League. Det återstår att se om det kan hålla dem kvar i Premier League.
Watford har varit något av en udda fågel i The Championship som dock kanske mer hör hemma i den globaliserade liga som Premier League har blivit. Av 28 spelare i truppen så har endast elva av dem brittisk eller irländsk nationalitet, och sammanlagt är hela 15 nationaliteter representerade. Denna brokiga skara av spelare och kulturer har Slavisa Jokanovic ändå fått ihop till ett fungerande lag.
Förklaringen till denna mångfald finner vi i Watfords tämligen speciella ägarförhållande. Klubben ägs av Giampaolo Pozzos italienska familjeföretag och är en av tre klubbar under samma ägarparaply. Pozzo köpte Udinese för rätt precis 30 år sedan med ambitionen att göra den till en av italiensk fotbolls främsta.
Pozzos har valt en helt annan strategi än de flesta andra europeiska klubbar för att uppnå detta mål. Under ledning av Gino Pozzo, son till Giampaolo och formellt den som äger Watford, byggde Udinese upp ett omfattande och ytterst effektivt scoutnätverk. Alexis Sanchez, Gökhan Inler och Juan Cuadrado är bara några av spelarna som kommit fram på detta vis. Man har blivit väldigt duktiga på att hitta spelare utanför de mer traditionella fotbollsländerna.
Udinese hade dock inte utrymme för samtliga spelare som detta scoutnätverk lyckades hitta. Därför köptes först Granada i Spanien och därefter Watford i England för att kunna utveckla dessa spelare. Genom ett avancerat lånesystem har Udinese skickat iväg spelare till såväl Granada som Watford, vilket stundtals har kritiserats i England där Watford har ansetts strida mot ligans regler för spelarlån.
Udinese har emellertid alltid betraktats som moderklubben i denna invecklade klubbkoncern. Det är dit de bästa spelarna hela tiden har slussats. Några större skäl att ifrågasätta detta förhållande har inte funnits förrän nu, när Watford går upp i Premier League och därmed ekonomiskt blir familjen Pozzos mest värdefulla klubb tack vare de stora intäkter som Premier League medför. Låter Pozzo förnuft eller känsla styra?
Watford blir hur som helst en spännande nygammal bekantskap i Premier League som dessutom känns oförutsägbara. Det finns pengar bakom klubben men även ett av den europeiska fotbollens främsta scoutnätverk. Rätt använt bör detta innebära att Watford inte bara har potential att ta sig till Premier League utan även etablera sig där.
I Watford har Premier League precis fått en tillökning med en spännande klubb, med en spännande manager, med ett skönt gäng spännande spelare – och inte minst en klubb med en spännande framtid.