Som fotbollskunnig och väbevandrad i ligatabell-dechriffrering skulle man kunna tro att allting är avgjort i The Championship inför den sista säsongen efter att Watford och Bournemouth är klara för Premier League och Millwall, Wigan, och Blackpool är klara för League One. Man skulle utan problem kunna bortse allt som har med den kommande Championship-omgången och istället umgås med nära och kära eller någon annan liga som fortfarande har några omgångar av de där fina säsongsavgörande-junket. Eller bara vänta på den förvirrande fotbollsfestival som vi kallar “playoffs”.
Är the botten nådd för Derby?
Det låter lite överdramatiskt när man pratar om ett lag som med stor sannolikhet kommer ta den sista playoffplatsen. Derby kommer inte ens förlora sin playoffplats så länge de inte förlorar i helgen. Men Derby kan vara så mycket bättre och ifjol borde de ha varit bäst. I flera matcher ser man ingen ytlig skillnad på denna säsongens Derby och förra säsongen.
Jeff Hendrick har tagit över Brysons “mål från mittfältet”-mantel även om han fortfarande är något skadebenägen och Will Hughes har blivit så bekväm på innermittfältet att man nästan kan förväxla honom med John Eustace. Deras ytterbackar fyller på, deras yttrar spelar inåt i banan och gör mål. Man skulle till och med tro att förstärkningen av offensiva supernovan Tom Ince (11 mål på 17 matcher) och målbesatta Darren Bent (10 mål på 14 matcher) borde ha varit det som gjort laget fullständigt ostoppbart.
Men istället har man bara vunnit två av sina senaste tolv ligamatcher och deras vinster kom mot Wigan och Blackpool som nu är nedflyttningsklara. Framför allt släppte de in sju mål på två matcher mot Huddersfield och Millwall. Jag säger inte att man släppte in de sju målen på två matcher för att McClaren spelade den offensiva ytterbacken Craig Forsyth, som McClaren själv konverterade från vänsterytter, som mittback men det var korkat även i en skadekris.
Den tydligaste skillnaden mot höst- och vår-Derby är antagligen skadorna på mittbacken Jake Buxton och lagets center Chris Martin. Med Martin i laget har de bara förlorat en match sedan årskiftet men Martin har bara kunnat spela en enda full match sedan januari och han är inte alls i matchform. I helgens match mot Millwall var dessutom Darren Bent sjuk vilket tvingade dem att spela Conor Sammon.
Som ersättare till Martin finns åtminstone Bent som gör mål även om han är långt ifrån den target man Chris Martin blivit. Större problem har Derby haft med att ersätta Buxton. Hans lagkamret Richard Keogh är vicekapten (och verkställande lagkapten då Shaun Barker inte spelat en match på tre hela säsonger) och Keogh röstades nyligen in i Årets Lag av spelarna i Championship men utan Buxton har han fått spela bredvid Ryan Shotton, Zak Whitbread, och Craig Forsyth vilket har varit en smärre katastrof. Inför playoff-spelet vilar deras förhoppningar på Raul Albentosa som de värvade från Eibar och som i helgens match mot Millwall hoppade in i andra halvlek efter att även han haft skadeproblem.
Rotherham klarade sig kvar trots administrativt strul
Det är sannerligen inte förvånande att det är Rotherham med Steve Evans som manager av alla lag som drabbades av poängavdrag denna säsongen efter ha spelat med en otillåten spelare. Visserligen gjorde Blackpool det redan i vintras men med tanke på att de använt över 50 spelare denna säsongen är det ett under att de inte råkat registera Air Bud. I Rotherhams fall spelade de med inlånade Farrend Rawson (jag antar att hans påhittade namn var en röd flagga) i en vinstmatch veckan efter hans lån gått ut. Detta gav Millwall och Wigan en ny chans att kunna hålla sig kvar men istället spelade Rotherham lika mot Norwich och i deras hängmatch mot Reading i tisdags vann de med 2-1.
Man kan verkligen säga allt möjligt om Steve Evans, George RR Martin anser honom vara lite väl vulgär och ondskefull för att vara trovärdig, men Rotherham har varit ett väldigt kapabelt bottenlag denna säsongen. Den sortens bottenlag alla hatar att möta och som klarar sig kvar på bekostnad av dyrare och på pappret bättre lag. Det är ett väldigt oglamoröst lag med rutinerade spelare ihopplockat från bänkar och andra League One-lag. Att de har klarat sig kvar beror enbart tack vare Kári Árnarson. En renrasig homosapiens, en härförare, en titan, kort och gott en islänning född i Göteborg. Andra icke-Göteborgskt födda spelare har också bidragit till bästa förmåga men Árnarson har varit klippan i deras försvar, ibland spelat på mittfältet, och till och med gjort ett par mål på fasta situationer.
Den lilla flärd Rotherham har stått för har Ben Pringles vänsterfot, sju assist, och röda hår stått för då han delat mittfält med Paul Green, Lee Frecklington och Richard Smallwood som alla föredrar att spela utan boll. Deras bästa målskytt är Lee Derbyshire som gjort nio mål vilket är nästan en fjärdedel av Rotherhams 40 ligamål.
Vilket lag följer med Bristol City till Championship nästa säsong?
Med en omgång kvar är det fortfarande snortajt i toppen av League One bakom klara mästarna Bristol City. Preston ligger för närvarande på andraplats med 89 poäng blott en poäng före Milton Keynes på 88 poäng som dock har överlägsen målskillnad då de gjort nästan 100 mål denna säsongen.
Preston möter Colchester på bortaplan som troligen måste vinna för att hålla sig kvar i League One medan Milton Keynes möter nedflyttningsklara jumbon Yeovil på hemmaplan. Vilket gör att man nog får säga att det hela står och faller med huruvida Preston kan hålla sig kyliga och vinna mot ett desperat Colchester.
Förra säsongen gick Preston till playoff men förlorade där mot Rotherham och de vill säkerligen slippa behöva gå igenom något liknande igen då Preston i sin klubbs historia spelat i nio olika playoff-spel utan att vinna uppflyttning. Det som talar för Preston förutom att de är ett klart bättre lag på alla positioner än Colchester är att deras manager Simon Grayson redan har lett tre klubbar till The Championship. Blackpool 06/07, Leeds 09/10, och Huddersfield 11/12.
De har dessutom League Ones skyttekung Joe Garner som gjort 25 mål hittills och är till synes ostoppbar men det kan vara noterbart att min skakiga teori om att Garner är som bäst i norra England åtminstone ligger i linje med att Garner gjort 14 av sina 25 mål på hemmaplan och Colchester ligger en bra bit söderut. Skulle dock Garner inte lösa alla problemen har man fortfarande Jermaine Beckford som gjort 12 mål, Kevin Davies har bidragit med 8 assist, och framför allt har Paul “Champagne Supernova” Gallagher gjort 15 assist och 7 mål denna säsongen. Vilket sannerligen täpper till truten på oss som kritiserat Gallagher för att han inte är någon lagspelare och bara försöker göra snygga mål.
Milton Keynes har under sin korta historia spelat i fyra playoff-spel utan att nå playoff-final men å andra sidan var man denna säsongen det enda laget med två spelare som gjorde över 15 mål med Will Griggs 19 och Dele Allis 16. De kommer inte ge upp utan att göra en del mål.
Tidiga playoff-tankar
Ifall det inte sker några positionsförändringar i toppen kommer vi få ett Old Farm-derby, Norwich-Ipswich, i playoff-semifinal. Om det å andra sidan sker förändringar skulle chansen finnas att det istället blir ett Old Farm-derby i finalen. Jag skulle bli lite besviken ifall det inte blir något derby alls i playoff-spelet.
Fem av de nio senaste playoff-vinnarna har slutat tre i tabellen. Å andra sidan är det inte särskilt vanligt att det så jämnt i toppen som det är mellan Norwich och Middlesbrough även om det sannerligen känns som att Middlesbrough mer än Norwich är laget som förlorade en uppflyttning.
Mick McCarthy har förlorat alla tre playoff-spel han medverkat i som manager. Med Millwall, Wolverhampton, och Sunderland. Vann dock senare automatisk uppflyttning med Wolves och Sunderland.
Mer av mig
Skrev efter måndagens match om uppflyttningsklara Bournemouth för PLDirekt. En uppföljare till det jag skrev om Bournemouth tidigare denna säsongen skulle man kunna säga.
/Peter A Linhem, @Linhem.