Premier Leagues mest anonyma klubb?
Det tjoas och tjimmas som vanligt om storlagen i toppen av tabellen. Det har huffats och puffats om det stora antal lag som vid ett eller annat tillfälle har varit inblandade i nedflyttningsstriden, om Newcastle har det skrivits spaltmeter. Southampton har hyllats, Crystal Palace och West Brom har fått uppmärksamhet efter sina managerbyten, Everton har mest fått folk att skaka på huvudet i oförståelse.
Stoke skulle kunna vara en utmanare om titeln, där Mark Hughes har gjort ett riktigt bra jobb i det tysta, men för mig är det ändå Swansea som är den här säsongens utropstecken i det tysta. Personligen flaggade jag inför säsongen om nedflyttningsrisk för Swansea, istället ligger de stabilt på tabellens övre halva och har tagit mer poäng den här säsongen än vad de någonsin tidigare har gjort i Premier League.
För fyra år sedan var Swansea allt annat än anonyma. De tog sig då som första walesiska lag upp i Premier League där de har lyckats bli kvar. Brendan Rodgers var då klubbens manager och gjorde sig ett sådant namn där att Liverpool ett år senare kom knackandes på dörren. Den delvis supporterstyrda klubben som vandrat uppåt det engelska seriesystemet blev ett hushållsnamn.
Men det var inte slut där. Det hickade till i fotbollsvärlden när Swansea ropade ut namnet på Brendan Rodgers efterträdare – Michael Laudrup. Den danske ikonen är ett av de största namnen och visade sig inledningsvis ha en lika stor effekt på Swansea. Han lockade nya spelare till klubben och under hans första säsong vann Swansea Ligacupen, klubbens första stora titel, och kvalificerade sig för europeiskt cupspel.
Men därefter gick det utför. Swansea blev varse att med ett stort managernamn följer också ett stort ego. Sommaren och den kommande säsongen präglades av konflikter mellan Laudrup, som ville värva fler spelare, och klubbledningen. Laudrup visade också ett alltmer bristande intresse och hans engagemang började ifrågasättas. Kvaliteten på träningarna sjönk drastiskt.
Swansea var i det här läget ett lag på glid. I februari 2014 får Michael Laudrup till sist sparken av Swanseas klubbledning. Swansea meddelar kort därefter att de tills vidare utser Garry Monk, då fortfarande en av spelarna i laget, som ny manager. Alla ser detta som en tillfällig anställning.
Men Monk får ordning på skeppet. En hotande nedflyttningsstrid slutar i en tolfte plats. Efter säsongens slut meddelar Swanseas klubbledning att Monk blir kvar som manager och man lyfter särskilt fram att Swansea med det beslutet går tillbaka till de principer som skapade klubbens framgång, det vill säga ett steg tillbaka från högprofilerade anställningar som Michael Laudrup. Under sin första hela säsong som manager har Monk guidat Swansea till nytt poängrekord och klubbens hittills högsta ligaplacering någonsin.
Utser Swansea Garry Monk till manager för att valet av honom stämmer överens med klubbens principer, eller för att han som intern rekrytering är lättare att kontrollera än en externt rekryterad manager med ett större namn? Det är inte helt lätt att svara på, det kan så klart även vara lite både och, men lugn och harmoni i klubbledningen brukar normalt sett visa sig i mer stabilitet på planen och i omklädningsrummet.
Swansea är på sitt sätt också en speciell klubb att arbeta i som manager. Den är alltså delvis supporterstyrd och har arbetat väldigt långsamt och tålmodigt för att ta sig hela vägen dit de nu befinner sig. Som manager underlättar det naturligtvis med en förståelse för klubbens specifika kultur, och det mer än något annat är Garry Monks stora styrka.
Där Michael Laudrup blev en splittrande karaktär i Swansea så är Garry Monk en enande figur. Han har förtroendet från spelarna, nog så svårt att behålla samtidigt som man tar det stora steget från att själv vara spelare till att bli manager. Han är älskad av supportrarna. Och han har en konstruktiv dialog med klubbledningen. Tre hörnstenar på vilka Monk har byggt sin framgång med Swansea.
Men de unika förutsättningar han har i Swansea innebär också att hans egen framgång kan vara knuten till just Swansea. Det är långt ifrån säkert, kanske till och med osannolikt, att han skulle kunna lyckas lika bra i någon annan klubb där han inte har samma förtroende från spelare, supportrar och klubbledning som han har i Swansea. När man alltså pratar om Monk som en kandidat för jobb i andra klubbar, såsom West Ham och Sunderland, så finns en risk att man felbedömer situationen.
Likaså kan det vara lite för tidigt att alltför ensidigt hylla Garry Monks bedrift med Swansea. Han gör för närvarande sin första fulla säsong. En del pratar om honom som en kandidat till årets manager, till vilket han kanske kan ses som outsider, men det är först om han visar att han är mäktig att bibehålla Swanseas tabellposition, bygga vidare på den här säsongen och möjligen ta Swansea tillbaka till Europa, som vi kan börja värdera Monks långsiktiga bidrag på riktigt.
Garry Monk själv har uttalat att han har en långsiktig vision med Swansea. Men det har inte förhindrat honom från att vara flexibel. En av hans större insatser under säsongen var att frångå Swanseas klassiska 4-2-3-1 och istället pröva ett diamantmittfält, även om han gick tillbaka senare under säsongen. Men det återupplivade laget under en tid på säsongen när det såg ut som om spelet hade stannat av.
Det har gett resultat. Under var och en av Swanseas tre tidigare säsonger har Swansea under säsongens tio sista matcher tagit i snitt en poäng per match. Den här säsongen har Swansea under de senaste tio matcherna tagit 1,9 poäng per match, det vill säga nästan dubbelt så bra. Monk har uppenbarligen lyckats bra med att motivera sitt lag.
En metod Monk har använt sig av är att hela tiden bryta ned säsongen i delmål; exempelvis poäng, ligaplacering, men även antal poäng mot topplagen. Om Swansea tar fyra poäng i sina två kommande matcher mot Arsenal, ikväll, och Man City, till helgen, så har de tagit fler poäng mot dessa lag den här säsongen än under någon tidigare säsong i Premier League. Av toppklubbarna är det Arsenal som Swansea har tagit flest poäng av, och man vann även det tidigare mötet under säsongen.
Räkna alltså med ett motiverat Swansea ikväll. Frågan är hur motiverat Arsenal egentligen förmår vara, med Chelsea redan klara ligavinnare och tredjeplatsen i hyfsat tryggt förvar.