Ingen kan ifrågasätta den betydelse Carlos Tevez hade för Man City, hans arbetsetik har det aldrig varit något fel på. Men personliga problem och ständiga konflikter med Roberto Mancini fick också sin kulmen när han enligt uppgift vägrade bli inbytt för spel i en Champions League-match mot Bayern München. Han blev kvar i Man City men 2013 lämnade han klubben för Juventus.
Oavsett i vilken klubb han än har spelat – Boca Juniors, Corinthians, West Ham, Man Utd, Man City eller Juventus – så har Carlos Tevez gjort ett bra och starkt jobb och nästan alltid blivit älskad av fansen, som älskar hårt arbete och hög kvalitet över allt annat. Att prestera så bra över så lång tid, i så vitt skilda miljöer, är ett testamente över Tevez skicklighet.
Vilka spelare som värvas till en klubb, och vilka spelare som tillåts lämna en klubb, är bland de absolut viktigaste beslut en manager har att fatta. Ingen manager är felfri i detta avseende, ibland blir det lite fel och några gånger kan det bli riktigt ordentligt fel. Om man som Alex Ferguson har en 27 år lång karriär i en klubb som Man Utd så är det omöjligt att undvika ett och annat uppseendeväckande felbeslut, men också fånigt att kritisera det.
När Alex Fergusons facit på transfermarknaden ska utvärderas så brukar bland de största misstagen nämnas spelare som Juan Sebastian Verón, Massimo Taibi, Bébé, Kleberson och Eric Djemba-Djemba (so good they named him twice). Listan kan göras längre. Av spelare som oklokt tvingats lämna klubben brukar vanligtvis Jaap Stam lyftas fram som det mest uppenbara misstaget, vilket också Ferguson själv medger.
Men allt det där faller inom en låda jag egentligen ser som småpotatis, ofrånkomliga felsteg som i det stora hela betyder mycket lite. Alex Fergusons absolut största misstag, och strategiska felbedömning, som mycket väl kan ha handikappat och försvagat Man Utd rejält under Fergusons sista fem år i klubben, både inhemskt och i Champions League, men som ingen pratar om som ett misstag, var att under 2009 inte fatta beslutet att behålla Carlos Tevez.
Carlos Tevez kom till Man Utd inför säsongen 2007-08 och redan under sin första säsong blev han en viktig spelare i det lag som vann både Premier League och Champions League. Inte minst hans förmåga att göra viktiga mål blev en viktig faktor i Man Utds framgångar under säsongen. Hans kapacitet och hans arbetsinsatser gick inte på något vis att ifrågasätta.
Efter den säsongen var både Man Utd och Alex Ferguson väl medvetna om att lagets stora stjärna Cristiano Ronaldo efter säsongen 2008-09 skulle lämna klubben för Real Madrid. Det hade varit ett utmärkt läge att ge Carlos Tevez en alltmer framträdande roll i laget, som en planering inför en framtid utan Ronaldo, och potentiellt väldigt givande då Tevez upprättat ett väldigt bra samarbete med Wayne Rooney.
I det läget fattar dock Alex Ferguson ett mycket märkligt beslut, nämligen att för stora pengar köpa Dimitar Berbatov från Tottenham, ryktesvis framför näsan på Man City. Ett beslut som i längden alltså skulle leda till att Carlos Tevez istället gick till den uppåtsträvande grannkonkurrenten. Ingen skulle nog påstå att Alex Ferguson och Man Utd befann sig på den positiva sidan av den handelsbalansen.
Ferguson hade helt säkert en tanke med köpet av Dimitar Berbatov, även om det också ofta stod klart att han hade svårt att passa in i Man Utds traditionellt sett fartbaserade anfallsspel. Samtidigt befann sig Carlos Tevez allt oftare förpassad till bänken jäsandes i en känsla av att inte vara behövd eller uppskattad. Att en spelare som Tevez i ett sådant läge till sist bestämmer sig för att lämna klubben är inte konstigt.
När det här skedde så användes ofta statistik för att visa att Tevez minsann inte spelade så sällan. Vad statistiken emellertid inte visade var att Tevez normalt sett fick spela matcher som ansågs som mindre viktiga, matcher i Ligacupen och så vidare. När det vankades de riktigt tuffa och avgörande matcherna så gick framför allt Dimitar Berbatov före. Och även när han spelade gjorde han det ofta som inbytt.
Alla kunde se att Tevez var missnöjd med läget. Supportrarna på Old Trafford ville ha Tevez kvar i laget. Ramsan ”Fergie, Fergie, sign him up!” ekade runt arenan. Allt kom till sin spets i maj 2009 i derbyt mot Man City, av alla lag, där Tevez avgjorde matchen med sitt 2-0-mål och direkt efter målet ställde sig framför Man Utds direktörsbox och med händerna kupade över öronen uppmanade klubben att lyssna till supportrarnas uppmaning.
Kontraktssituationen kring Carlos Tevez var något oklar, men de flesta verkar vara överens om att Man Utd till sist i alla fall erbjöd den summa som kontraktet möjliggjorde för att Tevez skulle kunna bli kvar i klubben. Det är också vad Alex Ferguson själv hävdar. Men då var det för sent och Tevez hade redan bestämt sig för att han inte längre ville spela för Man Utd. Man City visade att de ville ha honom som nyckelspelare, och Tevez flyttade.
Det går alltid att spekulera i vad som hade hänt om vad varit. Men Man Utds situation efter 2008-09 var inte helt önskvärd. Att förlora Cristiano Ronaldo var ett tillräckligt tungt avbräck, men att samtidigt tappa Carlos Tevez väckte allvarliga frågetecken kring Man Utds förmåga att konkurrera, inte minst som dessa ersattes med Antonio Valencia och Michael Owen. Skrämselfaktorn runt Man Utd ansågs borta.
Det märktes redan första säsongen som Man Utd förlorade med en poängs marginal till Chelsea. Inte minst en 0-0-match mot Blackburn under våren visade sig där avgörande, där det var svårt att inte känna känslan att den matchen hade Man Utd vunnit med en spelare som Carlos Tevez kvar i laget. Det var också under den här säsongen, 2009-10, som de första allvarliga synpunkterna på Man Utds sparsamma transferpolitik började framföras.
Men problemet visade sig större än en enskild säsong. Visserligen vann Man Utd ligan vid två ytterligare tillfällen under de Alex Fergusons fyra sista säsonger, och man tog sig även till ännu en Champions League-final. Ett Man Utd med Alex Ferguson var alltid konkurrenskraftigt. Men de flesta skulle också hävda att de sista säsongernas lagbyggen i Man Utd också var de svagaste under Alex Fergusons tid i klubben sedan tidigt 1990-tal.
Alternativet var att Alex Ferguson istället för att impulsköpa Dimitar Berbatov och därigenom alienera Carlos Tevez hade satsat på Wayne Rooney och Tevez som det anfallspar som skulle ta Man Utd vidare efter Cristiano Ronaldos avsked. Det hade varit Premier Leagues och ett av Europas allra bästa anfallspar, något som de båda spelarna tillsammans redan visat prov på. Tevez hade, i Ronaldos frånvaro, kunnat växa ut till den ledargestalt han nu är i Juventus.
Med Carlos Tevez i laget hade Man Utd under Alex Fergusons sista år kunnat fortsätta vara en dominerande kraft i det europeiska cupspelet och inte, som istället blev känslan, devalveras till slagkraftig outsider. Det hade gett Fergusons efterträdare en bättre och starkare utgångspunkt. Att släppa Tevez var ett strategiskt felsteg snarare än ett naturligt misstag, och en grov felbedömning.
Det var utan tvekan Alex Fergusons största misstag som manager för Man Utd.
Relationen mellan Carlos Tevez och Man Utd, och även klubbens supportrar, blev infekterade efter flytten till Man City. Inte inledningsvis men sedan Man City utnyttjat Tevez i sin reklam och Tevez vid ett antal tillfällen lät sin bitterhet över hur det slutade i Man Utd färga flera av hans uttalanden. Till stor del dock mänskligt och förståeligt.
Ändå tror jag det borde kunna finnas en och annan Man Utd-supporter, och definitivt mängder av andra fans, som kan glädjas åt att Carlos Tevez återigen är tillbaka på den europeiska fotbollens höjdpunkt, där han hör hemma. Som kommer ihåg hans väldiga arbetsinsatser i West Ham, i Man Utd, och i Man City. Och som kan hoppas att en spelare som Carlos Tevez får kröna sin europeiska fotbollskarriär med att leda sitt lag till Champions League-seger.
Håller man på Man Utd så kan man däremot känna att det mycket väl hade kunnat vara, och kanske borde vara, ett annat lag.