Fråga inte vad Europa League kan göra för England, fråga vad England kan göra för Europa League

När nu Serie A via Europa League har möjlighet att passera såväl Premier League som Bundesliga i samma ranking så gnuggar emellertid många av dessa italienska fotbollsälskare händerna i ren förtjusning. Det är som det brukar vara, man står sig själv närmast.

Den principiella stötestenen är så klart att vinster och poäng i Europa League värderas lika mycket i UEFA:s ranking som vinster och poäng i Champions League. Vilket är bisarrt på så många sätt att det knappt ens tarvar någon motivation. Men är det fel så är det fel oavsett om man råkar vinna eller förlora på det.

Det går att hitta argument för en sådan ordning så klart. Man kan till exempel hävda att det är ett välbehövligt incitament för klubbarna att faktiskt satsa på Europa League. Om priset för att skita i Europa League är att ett lag mindre får chansen att spela Champions League så är priset för högt. Kan tyckas.

Jaha, men hur ser det nu egentligen ut med den där UEFA-rankingen?

Det funkar ju som så att ett land tilldelas ett poängvärde för varje poäng som dess deltagande lag tar i Champions League och Europa League. Dessutom tilldelas man poäng för varje lag som går si och så långt i slutspelet. Det totala poängantalet räknas samman för fem säsonger tillbaka i tiden för varje land, vilket är rankingens hela utgångspunkt.

Den dagsaktuella rankingen ser ut som följer:
1) La Liga – 98,427p
2) Premier League – 80,391p
3) Bundesliga – 79,129p
4) Serie A – 70,010p

Men det där förändras ju som sagt år för år. Inför nästa säsong försvinner säsongen 2010-11 från kalkylen, vilket händelsevis var en riktigt bra säsong för Premier League men en usel säsong för Serie A. Vad det betyder just i nuläget är att England inleder nästa säsong med 62,034p och Italien med 58,439p. Till synes fördel England, men en liten fördel.

De siffrorna räknades dock ut när Italien och Serie A fortfarande har tre lag kvar i Champions League respektive Europa League. Om allting skulle gå så bra som möjligt för Serie A:s klubbar så skulle det innebära, om min uträkning stämmer, att Italien inleder nästa säsong med 61,153p. Inte förbi Premier League således, oavsett vilket, men ruggigt jämnt – även det oavsett hur det går för Juventus, Fiorentina och Napoli.

Vilket så klart skapar ett ruskigt intressant scenario inför nästa säsong där Serie A och Premier League kan gå head to head, i såväl Champions League som Europa League, om vilken av ligorna som från och med 2017-18 ska få ha fyra Champions League-platser, och vilken liga som får klara sig med blott tre. Visst kan även Bundesliga snubbla in i den fajten.

Två slutsatser är helt uppenbara utifrån detta:

Att det inte längre fungerar för engelska lag att prestera svagt i Champions League om man vill behålla fyra platser, de deltagande lagen måste således höja sig.

Att de engelska lagen helt enkelt måste börja prioritera Europa League i större utsträckning.

Den sista slutsatsen är den kanske mest besvärande. För i själva verket ger ju de engelska klubbarna övriga ligor i princip ett halvt lopp i handikapp, och det håller inte i längden. I alla fall inte nu när även Serie A-klubbarna verkar ha börjat se på Europa League med allvar.

Desto mer oroande är det i så fall att de engelska klubbar som är aktuella för Europa League inför nästa säsong knappast visar någon större entusiasm för det oändliga äventyret. Det är uppenbart att ligan har betydligt högre prioritet hos klubbarna, risken att en Champions League-plats går förlorad verkar inte riktigt ha sjunkit in.

Å andra sidan, incitamenten för klubbar som Southampton, Aston Villa, West Ham, Everton, möjligen Tottenham men kanske ändå inte, att bry sig om en Champions League-plats mindre är begränsad. Deras chanser att ta sig till Champions League är oavsett vilket så väldigt begränsade. Det är inte lagen det faktiskt berör mest som ska ta fajten.

Det där är så klart en markant skillnad gentemot läget i La Liga, Bundesliga och Serie A, där de lag som kvalificerar sig till och tar sig långt i Europa League en säsong har alla möjligheter i världen att kvalificera sig till Champions League via ligan nästa säsong. Dessa möjligheter finns inte på samma sätt i Premier League, där storlagen är betydligt fler.

Det kan diskuteras i evighet vad man egentligen ska ta sig till för att göra Europa League mer intressant för de engelska lagen. Det ser svårt ut, även om jag skulle hävda att det var ett viktigt steg att ta att ge en Champions League-plats till vinnaren. Men jag kan tycka att utgångspunkten är problematisk där man liksom antar att problemet är Europa Leagues och att det är tävlingen som måste förändras. Visst, om det gick att rucka på schemaläggningen på torsdagar tror jag det skulle vara en stor hjälp.

Men väl så problematisk är den rådande inställningen hos alltför många engelska klubbar att det enda som är viktigt är att hålla sig kvar i Premier League, everything else be damned. Det är en inställning som i längden är rent skadlig för engelsk fotboll, där ambitioner och drömmar om ära och pokaler i England men också i Europa får ge vika för mer affärsbetonade mål.

Det är den engelska fotbollens nutida kulturkrig längs den traditionella skiljelinjen mellan konst och kapitalism. Engelska klubbar måste återfinna stoltheten i att kämpa om och vinna titlar igen, inte minst i Europa. Engelsk fotboll måste återigen inse att lycka inom fotbollen inte mäts genom storleken på plånboken utan genom storleken på klubbens drömmar och hopp.

Självklart skulle det i längden också vara väldigt utvecklande för engelska lag att gå för fullt i Europa League. Dels att ställas mot annorlunda motstånd i för laget nya miljöer. Dels för att utsätta sig för en högre konkurrens och vänja sig vid ett kontinentalt cupspel. Långsiktigt är det något som skulle höja kvaliteten i Premier League.

Mest kärnfullt uttryckt handlar det egentligen bara om att istället för att hela tiden se problemen, istället se möjligheterna!