Det är, på sätt och vis som tur är, en match som näppeligen betyder något. Vid sidan av ett målskillnadsmirakel kan inte Liverpool sluta fyra, och de har god marginal ned till sjätteplatsen även om det borde kvitta Liverpool lika om de kvalificerar sig till Europa League som femma eller sexa.
Det artar sig nämligen till ett riktigt spektakel när Steven Gerrard ikväll under strålkastarljusens sken gör sin sista match på Anfield.
Under sådana förhållanden kan det vara svårt att fokusera på att det faktiskt ska spelas en match också. Crystal Palace får helt enkelt finna sig i att utgöra birollsinnehavare till ett större drama den här kvällen, liksom förmodligen alla andra Liverpoolspelare också.
Den här kvällen handlar bara om Steven Gerrard och fansen på Anfield.
Det kan bli svårt för Gerrard att hålla tårarna tillbaka, vilket han själv har varnat för. Om Liverpool får för sig att köra loss Phil Collins över högtalarsystemet så gissar jag att vattenverket börjar spruta för fullt.
This must be love, I’m feeling. This must be love, Oh this must be love, I’m feeling. This must be love.
Kvällen ska bara handla om Gerrard och fansen på Anfield.
Vilken gest det hade varit att göra öppet hus på Anfield. Att släppa in alla som vill komma in, så långt det finns plats, utan någon kostnad alls. Allra minst till ett reducerat lågt pris.
Det hade varit vackert. Istället kommer rapporter om det motsatta, hur biljetter istället säljs till för priser mer än dubbla och trippla det normala. Alla vill in och marknaden sätter priset.
Profitering med andra ord. Jag säger inte att andra klubbar hade agerat annorlunda, men det känns tråkigt att inte Liverpool gör det.
”It’s the first time, the last time we ever met. But I know the reason why you keep your silence up. I can feel it in the air tonight.”
:::
Bottenstriden fortsätter med full fart under lördagen. Två matcher är av man kan kalla för äcklig betydelse.
QPR v Newcastle där Newcastle helt enkelt måste ta chansen att ta alla tre poäng mot ett redan nedflyttat QPR. Men det är alltid lurigt att veta hur det faktiskt påverkar motståndarna.
Sunderland v Leicester är en riktig sexpoängare. Sunderland har vunnit sina två senaste matcher men har mestadels snubblat sig fram. Leicester har imponerat stort under en hel månad.
Svettigast är det ändå för Hull som ligger två poäng under strecket och som därtill har att möta Tottenham på bortaplan. Samtidigt ska laget bearbeta nyheten att Jake Livermore har åkt fast för kokainbruk.
Risken är överhängande att Hull idag gör Burnley och QPR sällskap ned i The Championship.
:::
Bra shit
https://www.theguardian.com/sport/blog/2015/may/15/joy-of-six-sporting-insults
:::
Old Farm. Norwich v Ipswich. 13:15.
Middlesbrough har redan tagit sig till playoff-final i The Championship. Detta genom en övertygande 3-0-seger igår kväll mot Brentford.
Vid 19 tillfällen har Middlesbrough haft ledningen i halvtid den här säsongen, och vid samtliga 19 tillfällen har Middlesbrough vunnit matchen. Imponerande statistik.
Det visar på taktiska och defensiva egenskaper som kan visa sig värdefulla i Premier League. Men vilka möter de helst på Wembley?
Norwich är det lag som borde oroa Middlesbrough mest. Ett lag med tillräckligt mycket firepower för att göra livet surt för ett defensivt skickligt Middlesbrough, som dock brister i egen offensiv styrka.
Ipswich är i så fall mer förutsägbara och borde vara de som Middlesbrough drar det längsta strået idag.
Norwich är dock stora favoriter mot Ipswich. Inte minst på hemmaplan, Carrow Road lär koka. Men i ett hett derby kan mycket hända, och ett playoff har sin alldeles egna logik utöver det.
I det första mötet lyckades Ipswich hålla Norwichs anfall tysta och stilla. Det måste de lyckas med igen.
:::
Det är lite extra kul att West Ham faktiskt möter Everton idag.
Det meddelades ju för någon vecka sedan att England fick en extra fair play-plats till Europa League. Och eftersom Liverpool kommer kvalificera sig på annat vis så är det just mellan West Ham och Everton denna plats står.
https://www.premierleague.com/en-gb/matchday/fair-play.html
Med 281,25 poäng jämfört med Evertons 278,75 poäng så borde det rimligtvis betyda att West Ham kommer spela Europa League nästa säsong, med start redan i början av juli.
Hur nöjda är West Ham med detta? Kommer Sam Allardyce skicka ut sina spelare med direktiv att sparka ned motståndare till höger och vänster, dra på sig mängder med gula kort, spotta på motståndarna och skälla på domarna, allt för att undvika ett öde värre än döden?
Eller kommer vi se två lag som inte går in i en enda tackling och där spelarna erbjuder domaren massage med en happy ending efter matchen?
Både West Ham och Everton är så klart två klubbar som borde vilja spela i Europa League och som framgent borde ha som ambition att få göra det varje säsong.
Everton har ju varit med den här säsongen, så kanske är det passande att det nästa säsong ser ut att bli West Ham.
Det ligger i linje med klubbens ambitioner, med en närastående flytt till OS-arenan och prat om ett managerbyte. Rafa Benitez är ett av namnen som nämns i sammanhanget. Inte alls fel att locka med europeisk cupfotboll.
Å andra sidan är det en säsong kvar innan West Ham flyttar till OS-arenan, och hela flytten bygger på att de spelar kvar i Premier League. Och West Ham lär inte vara okunniga om den skadliga effekt Europa League kan ha på ligaform.
Jobbig balansgång.