Det är ett sätt att resonera som jag normalt sett vare sig gillar eller vill använda mig av, eftersom det är i grunden rätt respektlöst, men sagt med någon form av glimt i ögat så kan man tycka att om Lee Cattermole är ett lags absolut bäste spelare under en säsong så är det knappast konstigt om det laget befinner sig indraget i en nedflyttningsstrid.
Det är emellertid konstigt att Sunderland återigen riskerar nedflyttning. Det var samma visa förra året då de långa stunder såg ut att vara dömda att åka ur innan några högst överraskande vinster borta mot Premier Leagues storklubbar vände på steken. Men det är lite typiskt Sunderland, som i alla fall sett över lite tid utan konkurrens borde anses som Premier Leagues mest underpresterande klubb.
Nu befinner sig Sunderland i en situation som i mycket påminner om förra säsongens. De riskerar åka ur Premier League och har två matcher kvar, båda på bortaplan mot några av ligans största klubbar, Arsenal ikväll och därefter Chelsea. Sunderland behöver en enda poäng till för att säkra överlevnad i Premier League, men den poängen är allt annat än en självklarhet.
Vad var det som räddade Sunderland förra säsongen? Den kanske enskilt största förklaringen då var att Connor Wickham lika plötsligt som oväntat exploderade med ett i tiden förvisso begränsat men ändå ack så betydelsefullt målfyrverkeri. Det gav Sunderland flera viktiga poäng i lägen där inga poäng alls var att vänta.
Många trodde då att Connor Wickham till sist fått sitt genombrott, det som många förväntade sig av honom redan under hans tid i Ipswich. Men det visade sig vara en felaktig förhoppning. Den här säsongen har varit en lång pina för Wickham som inte verkar ha någon egentlig uppfattning om vad han ska göra på planen.
Den spelare som den här säsongen har varit närmast att ha en liknande effekt för Sunderland är Danny Graham, en anfallare som varit så anonym under stora delar av säsongen att många nog glömt bort att han existerade, men som svarade för viktiga mål både mot Southampton och Everton.
Anfallet har dock varit en återkommande akilleshäl för Sunderland, och det är inget som Dick Advocaat har lyckats göra något åt. Matchen mot Leicester i lördags var Sunderlands åttonde 0-0-match för säsongen och summerar på så vis Sunderlands säsong i ett nötskal. Sunderland jagade ett mål, det mål som hade vunnit dem matchen och säkrat dem fortsatt spel i Premier League.
Men Sunderland kunde inte hitta målet.
Även det var ett problem som Sunderland hade förra säsongen. Då var Gus Poyet manager. Han lyckades bryta mönstret mot slutet av säsongen genom att agera offensivt med en större desperation. En sådan desperation har saknats så här långt med Dick Advocaat som manager, som har förhållit sig mer taktisk än vad Poyet gjorde.
Var sak har dock sin tid. Taktik är bra och nyttigt fram till en viss gräns men ett lag kan också nå den punkt där det gäller att slänga den taktiska disciplinen överbord och köra full fart framåt, att släppa på handbromsen och helt enkelt chansa. Det finns helt enkelt inte längre något att förlora. Det är exakt där Sunderland nu befinner sig, mot Arsenal ikväll och därefter, förmodligen, mot Chelsea på söndag.
Det går att påstå att Arsenal och Chelsea inte har något att spela för, och det stämmer till viss del men stämmer ändå inte. Arsenal kanske jagar andraplatsen men kommer hur som helst ändå inte att vilja förlora en andra raka match på hemmaplan. Chelsea var ointresserat borta mot West Brom men kommer inte vilja avsluta säsongen med något annat än en vinst på Stamford Bridge.
Det brukar heta att motivation slår klass, och det kan nog stämma för det mesta. Men rätt lite hittills talar för att Sunderland har den klass som ändå krävs för att motivation ska slå klass i dessa båda fall.
Motivation behöver emellertid inte slå klass. Det räcker med oavgjort i en av dessa matcher för Sunderland. Och min gissning skulle vara att det är kvällens match som är deras bästa chans till poäng. Arsenal har varit skakigt på slutet och brukar kunna få poäng mot tufft spelande och lågt liggande motstånd som Sunderland är.
Lee Cattermole, Sunderlands bäste spelare den här säsongen, behöver göra sin bästa match för säsongen. Då tar Sunderland den för dem så livsviktiga poängen. Om de inte lyckas ta den poängen så utsätter sig Sunderland för det absoluta skräckscenariot att låta Newcastle spela dem ut ur Premier League, vilket skulle göra deras fyra raka derbysegrar rätt meningslösa.
Om Sunderland håller sig kvar i Premier League, vilket möjligen får ses som troligt trots allt, så kommer klubben därefter ställas inför viktiga frågor under sommaren. Framför allt handlar det om att hitta en tydlig strategi för spelarvärvningar, något som saknats fullständigt i Sunderland under många år och är den huvudsakliga anledningen till lagets problem i nuläget.
Sunderlands spelarvärvningar har helt saknat riktlinjer. Från udda värvningar som Ahmed Elmohamady och andra av Steve Bruces överskottsfynd till Roberto Di Fantis och Paolo Di Canios köphysteri av utländsk medelmåttighet. Mängder av tid och pengar förslösade på spelare som inte duger i Premier League, och en spelartrupp helt utan kvalitet, identitet eller sammanhållning.
Det är heller inte pengar som Sunderland kan förvänta sig att få tillbaka. Ytterst få av dessa spelare skulle ge någon som helst transfersumma att prata om, utan det är till stor del pengar i sjön. Sunderland har blivit en klubb dit spelare har kommit för att dö, eller i alla fall inte bli bättre. Det är något som spridit sig till klubbens akademi, en av Englands främsta, men vars moderna track record att få fram spelare är mycket svagt.
Det återstår att se om Sunderland spelar i Premier League eller i The Championship nästa säsong. Det återstår att se om Dick Advocaat fortfarande är manager i Sunderland nästa säsong. Helt säkert är dock att Sunderland och Lee Congerton, klubbens Sporting Director, måste ägna sommaren åt att sätta en struktur och strategi för lagets utveckling både på kort och lång sikt.
Sunderland klarar inte av en säsong till av rasande medelmåttighet. De kan glömma den här säsongen men måste visa att de har lärt sig någonting av alla bortkastade pengar, all bortkastad tid, och alla bortkastade säsonger.