Jag brukar sammanfatta varje ligasäsong med att göra en statistisk analys av hur bra lagen har varit offensivt såväl som defensivt. En tradition som det inte finns någon anledning att frångå, då det faktiskt kan skilja ut vad vi faktiskt vet från vad vi bara tror oss veta. Möjligen kan det också ge en och annan aha-upplevelse.
Defensiv effektivitet mäter jag genom att sätta genomsnittligt antal skott mot det egna målet per match längs x-axeln, samt genomsnittligt antal sådana skott som krävs per insläppt mål längs y-axeln. Det ger en indikation både hur bra ett lag är på att stoppa målchanser innan de inträffar och hur bra ett lag är på att hantera de målchanser som ändå uppstår.
Offensiv effektivitet följer samma grundläggande logik. Längs x-axeln mäts hur många skott mot mål ett lag genomsnittligt har per match och längs y-axeln hur många sådana skott på mål som genomsnittligt krävs per gjort mål, så kallad shot conversion. På motsvarande sätt visar detta både hur bra ett lag är på att skapa målchanser och hur bra laget är på att omsätta chanser i mål.
Gemensamt för båda diagrammen är att de båda axlarna samtidigt utgör ligans genomsnitt. Vad avser defensiv effektivitet så är det önskvärt att vara placerad högst upp till vänster men illa om man ligger långt ned till höger. För offensiv effektivitet är det å andra sidan bra att ligga långt ned till höger men desto sämre att ligga högt upp till vänster.
![Defensiv]()
Trots en relativt sett svag säsongsavslutning så placerar sig Southampton väldigt bra defensivt. Inget lag släpper till färre skott mot det egna målet och de är bra på att hantera de chanser som ändå uppstår. Southamptons imponerande ligasäsong är i första hand en defensiv prestation.
Newcastle har stora problem med sin backlinje. Laget släpper inte till fler chanser än vad som är normalt för lag på tabellens övre halva, men det brister i koncentrationen i försvarsspelet och målen läcker in i en oroväckande hastighet.
West Ham är Newcastles motsats. Laget kämpade länge högt upp på tabellens övre halva trots att man släpper till väldigt många målchanser. Till skillnad från Newcastle har man dock ett synnerligen kompetent försvar och man klarar ofta av att avstyra dessa målchanser.
Liverpool och Tottenham har båda haft säsonger som bäst beskrivs som besvikelser givet sina målsättningar. Ett bristande försvarsspel är en viktig del i förklaringen för båda dessa lag.
Man City och Man Utd misslyckades med att på ett seriöst sätt utmana Chelsea om ligatiteln under säsongen. Båda lagen är riktigt bra på att hålla motståndet borta från att skapa målchanser men är alldeles för ineffektiva på att hantera dessa målchanser, alltså inte ens bättre än ligagenomsnittet.
Inget lag är emellertid lika bra defensivt som Chelsea, vilket är den främsta anledningen att de vinner ligan. De är inte särskilt mycket svårare att skapa chanser på som något annat topplag men betydligt jobbigare att få hål på, vilket vittnar om en väldigt väl organiserad backlinje.
![Offensiv]()
Man City skapar chanser i mängder. De har nästan två skott på mål mer per match än något annat lag, samtidigt som bara Chelsea är mer effektiva än dem vad avser att utnyttja sina målchanser. Delvis är Man Citys bristande målskytte en förklaring till att de halkade efter Chelsea, men bara delvis.
Arsenals bristande effektivitet i sitt målskytte har varit en följetong under flera säsonger och till viss del hänger det fortfarande i. Olivier Giroud har haft en bra säsong men om Arsenal på allvar ska kunna utmana om ligatiteln så måste skärpan i målskyttet höjas minst ett snäpp.
Man Utd har det omvända problemet. Laget är förhållandevis effektivt i sitt målskytte men skapar alldeles för få klara chanser för att kunna sägas ha ett lag som ska kunna utmana om ligatiteln. Louis van Gaals spelare skapar klart lägst antal målchanser av samtliga lag bland de sex främsta.
Liverpools problem med målskyttet har varit omvittnade under säsongen. Luis Suarez och Daniel Sturridge gjorde 52 mål tillsammans förra säsongen, lika många mål som Liverpool har gjort totalt i ligan den här säsongen. Liverpool har inte lyckats ersätta dessa båda spelare.
QPR åker ur Premier League trots att bara fyra lag i hela ligan skapar fler målchanser än dem. Effektiviteten har dock brustit, detta trots att Charlie Austin har haft en bra säsong. Alla lag inblandade i nedflyttningsstriden led av otillräcklig offensiv, men QPR hade i alla fall verktygen.