Efter sin villkorliga dom förra sommaren levde Sam Allardyce på lånad tid, men lyckades inte övertyga West Hams klubbledning eller fans att hans ambitioner var desamma som klubbens. En strålande höstsäsong såg West Ham utmana i toppen av tabellen, men frånvaron av högre mål resulterade i en svag vårsäsong, för andra året i rad, och ett fall till tolfte plats. En minut efter säsongens sista spark fick Allardyce sparken.
West Ham förberedde sig bra inför säsongen med några kloka spelarköp. Aaron Cresswell, Alex Song, Cheikhou Koyate och Diafra Sakho har alla gjort en bra säsong för klubben. Carl Jenkinson var ett inspirerat lån från Arsenal. Enner Valencia var ett bra köp även om hans första säsong blev svag. De sämsta förstärkningarna kom offensivt, även Mauro Zárate var en anfallare som inte höll.
Sam Allardyce hade ett tydligt mandat och uppdrag att spela en mer offensiv fotboll än den som presterades säsongen innan. För det ändamålet anställde klubben Teddy Sheringham som offensiv coach, ett samarbete med Allardyce som under säsongen nog främst har funnits på pappret än i verkligheten. West Hams spel visade vissa tecken på mer vidlyftighet, men inte tillräckligt för att övertyga vare sig klubbledning eller supportrar.
West Ham presterade strålande i Premier League under hösten, då de vann nio av 17 matcher och genomgående hotade i toppen av tabellen. Från och med julperioden så föll dock West Ham samman och under vårsäsongen vann West Ham bara tre av 18 matcher och föll tillbaka till en tolfte plats. Målsättningen att hålla sig kvar i Premier League infriades dock med god marginal, vilket gör säsongen lyckad men med en känsla av att det kunde ha varit ännu bättre.
Cupspelet blev dock en missräkning för West Ham. I Ligacupen åkte man redan i första matchen i den andra omgången, mot Sheffield United. Insatsen på hemmaplan var blek och till sist förlorade man på straffar. Straffar hade man mer lycka med i FA-cupen där West Ham i tredje omgången besegrade Everton efter omspel. En vinst mot Bristol City tog dem till femte omgången där det dock blev stortorsk mot West Brom med 0-4.
Betyg: Godkänd (++)
ÄGARE OCH LEDNING (++++)
West Hams fans har all anledning att vara nöjda med sina ägare och sin klubbledning. Ända sedan West Ham åkte ur Premier League så har ledningen agerat kallt och beslutsamt utan att återfalla i hysteri. Det strategiska arbetet vid sidan av planen har kulminerat i den viktiga flytten till Londons OS-arena från och med 2016-17. Att hålla sig kvar i Premier League har varit ett viktigt mål och klubbledningen har inte tvekat att investera i spelartruppen för att nå detta mål. Ambitioner för framtiden saknas inte där förhoppningen är att West Ham ska kunna konkurrera om titlar både i England och i Europa.
MANAGER (++)
Man vet vad man får med Sam Allardyce och på så sätt är det svårt att rikta alltför tuff kritik mot honom. Han levererar fortsatt Premier League-spel och det var under flera år West Hams huvudsakliga och realistiska ambition. Vill man mer än så är emellertid Allardyce inte nödvändigtvis rätt manager att ta det steget med. Allardyce lyckades aldrig övertyga West Hams supportrar eller klubbledning om sin förmåga att spela en attraktiv och underhållande fotboll, något som skapade irritation på och runt Upton Park. Vann dock skratten när han med en ironisk glimt i ögat dissade Louis van Gaal för sparkalångboll.
FÖRSVAR (++++)
West Hams genomgående starkaste lagdel, föga förvånande för ett lag som leds av Sam Allardyce. Adrián i målet har stått de allra flesta matcher och gjort ett stabilt intryck bakom ett av ligans tätaste försvar. Fyrbackslinjen med från höger Carl Jenkinson, James Tomkins och James Collins, Winston Reid och Aaron Cresswell har varit en stilstudie i välorganiserat försvarsspel, och den har haft att jobba med då motståndarna tillåts skapa många chanser. Frågetecken finns kring backlinjens bollskicklighet.
MITTFÄLT (+++)
Det defensiva mittfältsparet Cheikhou Kouyate och Alex Song, värvade inför säsongen, utgjorde ett bra defensivt stöd till sin backlinje och i den uppsättningen har West Ham ett väldigt starkt kapital. Offensivt sett var säsongens stora positiva överraskning Stewart Downing, som från en för honom ny central position visade att han är betydligt mer än bara en snabb kantspringare. West Ham saknar inte kvalitet på mittfältet, spelare som Mark Noble, Kevin Nolan och Morgan Amalfitano har också gjort viktiga bidrag, men har också genomgående legat mycket lågt på planen, självklart på Allardyces instruktion, vilket gjort dem defensivt mer stabila men alltför tunna offensivt.
ANFALL (++)
West Hams främsta problemområde på planen. Nyförvärvet Enner Valencia inledde säsongen piggt och hyllades av många under hösten, men tappade rejält efter jul, vilket händelsevis sammanföll med lagets allvarliga formtapp under våren. West Ham hade helt säkert hoppats på bättre utdelning från honom än fem mål på 37 matcher. West Ham fick också ett tungt avbräck i en ny allvarlig skada på Andy Carroll. Positivt har däremot varit Diafra Sakhos som lyckades göra tolv mål på 26 matcher.
HÖJDPUNKT: Man City (h) 2-1
Hösten var en bra period för West Ham, något som fick kände komikern och West Ham-supportern Russell Brand att framför TV-kameran överösa en inte helt lycklig Sam Allardyce med pussar. Fansen var på sitt kanske allra bästa humör när man hemma på Upton Park besegrade regerande mästarna Man City med 2-1 efter att Song och Kouyate dominerat på mittfältet mot betydligt mer namnkunniga motståndare. Det var West Hams tredje raka seger i ligan och placerade dem på fjärde plats i tabellen, drömmen om en europeisk cupplats fortfarande vid liv.
ÅRETS SPELARE: Aaron Cresswell
Värvad från Ipswich i The Championship för en billig peng, många såg nog Cresswell som en intressant värvning men huvudsakligen för framtiden. Slog däremot igenom direkt och har förmodligen varit ligans bäste vänsterback under sin debutsäsong. Väldigt imponerande och ett gott betyg till Sam Allardyces omdöme. Cresswell avslutade säsongen med att välförtjänt bli uttagen till Englands landslagstrupp i juni.
HÅLL ÖGONEN PÅ: Reece Burke
Ung försvarare som kan spela både mittback och högerback. Har fått göra några matcher under säsongen, vilket är starkt i en så stabil och inspelad backlinje som West Ham har. Har möjlighet att blomma ut under kommande säsong både med anledning av West Hams betydligt tuffare spelschema, men även om Carl Jenkinson, på lån från Arsenal, inte i någon form eller annan återvänder till klubben.
ATT GÖRA
(1) Ny manager. Vem tar över efter Sam Allardyce? Det är den stora frågan som West Hams klubbledning just nu har att svara på och det är viktigt att de hittar rätt svar. Innan de hittar svaret står West Ham stilla i sin övriga planering och med en säsong som inleds redan om en månad är det viktigt att de jobbar snabbt.
(2) Bredda spelartruppen. West Ham har en lång säsong framför sig och West Ham har en tuff säsong framför sig. Problemen med att kombinera Premier League med Europa League är väldokumenterade och effekten är inte mindre för klubbarna under de största. West Ham måste investera i spelartruppen och öppna upp för ungdomar.
(3) Offensiv taktik. Sam Allardyce menade att anfallet var det första hans efterträdare behövde lösa och sköt över ansvaret på spelarna som inte gjorde målen. Lika viktigt är dock att hitta en mer ambitiös taktik som ger fler och bättre chanser åt det egna laget. Helst ska detta uppnås utan att samtidigt kompromettera ett av ligans bästa försvar.
NIVÅ: 80%
West Hams säsong kan, för andra säsongen i rad, delas in i två hälfter. Under hösten presterade West Ham lysande i ligan och såg då ut att på allvar kunna hota till och med lagen som aspirerade på Champions League. Under våren föll dock laget samman och tillbaka ned på en tolfte plats. West Hams benägenhet att bara spela en halv säsong var en bestående svaghet under Sam Allardyce och en produkt av den snäva ambitionen att bara hålla sig kvar i Premier League, men även ett utrymme för högre kapacitet. Kan West Ham spela en hel säsong så är de en given utmanare om de europeiska cupplatserna. West Ham gjorde det bra, men kan ännu bättre.
MÅLSÄTTNINGAR 2015-16
Övre halvan i Premier League. Nu säger jag emot mig själv kan tyckas som menar att West Ham både har och bör ha ambitioner att utmana om de europeiska cupplatserna. Men målsättningar måste också vara realistiska och West Hams långa säsong med Europa League kommer rimligtvis få en effekt på dem. Om de presterar över en hel säsong och slutar på övre halvan så är det ändå ett fall framåt jämfört med denna säsong.
Slutspel i Europa League. Det är en lång väg att vandra. Först tre kvalomgångar följt av ett playoff. Sedan ett gruppspel enligt känt format. Många hinder att snubbla på längs vägen. West Ham är dock bra nog att ta sig hela vägen och fram till ett slutspel. Väl i slutspel kan så klart det mesta hända, men för West Ham får det ses som en lyckad återkomst till europeiskt cupspel om de har matcher att spela där efter jul också.
Cupfinal. West Hams inställning till cupspel har varit av det tråkigare slaget under Sam Allardyce. På näthinnan finns inte minst några lika oförklarliga som oförlåtliga förluster mot Nottingham Forest och West Brom. West Ham har en stolt cuptradition, inte minst i FA-cupen, och lite av tankarna om en West Ham way borde handla om att hitta tillbaka till denna tradition. Kan Aston Villa ta sig till cupfinal så kan West Ham.
GAME OF THRONES: House Greyjoy
Med sin historiska bakgrund i Londons järnbruk och järnfabriker så passar West Ham väl in i Greyjoys hemvist på Iron Islands. Greyjoys söker krig och äventyr och är villiga att betala järnbörd för att ta vad de vill ha, en attityd som märks i atmosfären på en av Englands mest hetsiga arenor. Greyjoys är ett hus som varit mäktigt men inte längre är det men som söker ett sätt att kräva åter tidigare status. West Ham är en klubb med ambitioner som erövrat en ny arena för att förverkliga dessa ambitioner.