Men samtidigt finns dessa priser och idoldyrkande av goda anledningar. Vi kan (eller tror oss kunna) urskilja något som gör en sak, en spelare, en skådespelare bättre än sin omgivning och kanske gör spelaren till och med sin omgivning bättre. Utan låta för självklar finns det trots allt en anledning till varför en spelare väljas över en annan och varför någon byts ut redan i första halvlek utan skadebesvär. Vissa spelare är bättre än andra och det är inte fult att uppskatta det. Även om det är ganska fult om man bara kan hylla spelare genom att säga hur mycket bättre de är en annan spelare eller skamlöst slänga sig med uttryck som under- eller överskattad.
Det blir lätt godtyckligt och personligen kan jag tycka att alla spelare som anses “underskattade” blir överskattade när tillräckligt många kallat dem underskattade och de flesta “överskattade” spelare är underskattade för att ni är cyniker som inte uppskattar felbara spelare vars glimtar av briljans eller situationella nyttighet gör dem välbehövliga och vackra. Antagligen är det bara att jag som stirrar på de över- och under-orden tillräckligt för att se retoriska figurer.
Låt godtyckligheten styra, välj med hjärtat, övervärdera spelare baserat på deras nationalitet, rösta med dobbarna före, underbygg dina observationer med appblicerbar statistik, och anta för all del gärna att den mer defensivt ansvarsfulla innermittfältaren är den viktigare – Detta är Säsongens Lag.
The Championship
Först har ni här årets lag framröstat att spelarna att utgå ifrån: Westwood (Sheff Wed); Francis (Bournemouth), Martin (Norwich), Keogh (Derby), Friend (Middlesbrough); Ritchie (Bournemouth), Leadbitter (Middlesbrough), Pritchard (Brentford), Sako (Wolverhampton); Deeney (Watford), Murphy (Ipswich).
Nästan all nämnd statistik är tagen från Whoscored eller Football-lineups.
Målvakt: Kieren Westwood, Sheffield Wednesday
Reserver: Marco Silvestri (Leeds), David Button (Brentford)
Wednesday var en positiv överraskning denna säsongen då man slutade på 13:e plats trots nedflyttningsoro inför säsongen och det var en 13:e plats som var i underkant då man bara föll ur övre halvan efter att Birmingham och Cardiff vann ett par obetydliga matcher på slutet.
En stor del av deras framgång var deras starka defensiv som bara släppte in 49 mål på 46 matcher, bara tre lag släppte in färre, och den viktigaste spelaren i det var försvaret var Keiren Westwood i målet. Länge sedd som en englands bästa målvakter utanför Premier League innan en mindre lyckad sejour i ett mindre lyckat Sunderland och nu är han tillbaka som matchvinnare med bland annat tre räddade straffar denna säsongen.
Högerback: Simon Francis, Bournemouth
Reserver: Steven Whittaker (Norwich), Cyrus “The Virus” Christie (Derby)
Längre än Dani Alves-mallen för en offensiv högerback och man skulle lätt kunna tro att han bara är en mittback som flyttats ut på kanten men Francis har imponerat offensivt denna säsongen för Bournemouth med sex assist och ett fint kantsamarbete med Matt Ritchie framför sig. Utan Francis överlappningslöpningar skulle inte Ritchie kunna vika in från kanten och avsluta från sin favoritposition. Sedan länge varit en defensivt solid ytterback men hade han visat på denna offensiv tidigare hade han inte spelat i L1 tills 28 års ålder.
Mittback: Bruno Ecuele Manga, Cardiff City
Reserver: Steve Cook (Bournemouth), Lewis Dunk (Brighton)
Manga har varit Championships bästa mittback denna säsongen. Berra har antagligen haft en bättre säsong men Manga är bättre och med tanke på att Cardiff försöker spara pengar skulle de inte förvåna mig ifall något PL-lag kan köpa loss Manga för inte mycket mer än de £5M han värvades till Cardiff för. Enda anledningen till att han inte skulle ha valts här är att han bara spelade 29 ligamatcher på grund av afrikanska mästerskapen och Cardiffs bedrövlighet.
Förvånande om inte Newcastle med sin frankrike-scouting försöker köpa honom nu fast å andra sidan kan Manga vara en nyckelspelare ifall Cardiff ska ta sig tillbaka till Premier League. Han leder ligan i brytningar per match och det med god marginal.
Mittback: Christophe Berra, Ipswich
Reserver: Matt Mills (Bolton), Daniel Ayala (Middlesbrough)
Varit Ipswich framstående mittbackskapten av gammaldags mått. Tagit över den tronen från Wes Morgan sedan han gick upp med Leicester. Lång, nickstark, och han leder ligan i rensningar. Varit stöttepelaren i ett försvar av yngre spelare och tveksamma målvakter.
Passar bra in i hur Mick McCarthy gärna vill försvara lågt och anfalla på kontringar och gärna utnyttja fasta situationer varifrån Berra gjort sex mål denna säsongen. Hade försvarare haft en chans att vinna “årets spelare” priser hade Berra varit en potentiell vinnare.
Vänsterback: George “Best” Friend, Middlesbrough
Reserver: Tyrone Mings (Ipswich), Joe Bennett (Brighton)
Man skulle här kunna ha argumentet om att Markus Olsson haft en bättre säsong än sin mer etablerade tvilling-brorsa Martin. Markus vann trots allt priset som årets spelare (!) i Blackburn, han vann fler tacklingar per match, och hans snittbetyg på Whoscored är marginellt bättre.
Men ingen svensk kan mäta sig med Gorgeous George. Ligans mest stabila vänsterback och en av Englands mest sympatiska spelare på denna nivån. Familjepopbandet “Cattle & Cane” gjorde om Stevie Wonder-låten “Isn’t she lovely” åt Friend, han kunde inte stava till Middlesbrough när de först värvade honom, och hans föräldrar verkar vara ett par generösa sydvästengelska bönder.
Han är också en representant för Middlesbroughs ligaledande försvar även om han redan innan Karanka varit en publikfavorit ute på vänsterkanten.
Högerytter: Matt Ritchie, Bournemouth
Reserver: David Cotterill (Birmingham), Nathan Redmond (Norwich)
15 mål och 17 assist talar rätt bra för sig själva och det kommer bli väldigt intressant att se hur Ritchie kan klara sig i Premier League. Leicester hade en liknande spelare i Anthony Knockaert som helt försvann från laget denna säsongen. Ritchie är visserligen klart mer etablerad och bättre defensivt men inga managers är någonsin så hänsynslösa i sina laguttagningar som managers i botten av PL. Ritchie tror jag kommer passa bra då han redan anpassat sig till att spela ute på kanten och liknande – David Silva, Juan Mata, Dusan Tadic – små playmakers passar bra in i det moderna Premier League. I och med värvningen av Christian Atsu är det antagligen Marc Pugh ute till vänster som blir lidande.
Innermittfältare (offensiv): Grant Leadbitter, Middlesbrough
Reserver: Alex Pritchard (Brentford), Alan Judge (Brentford)
Lagkapten i Woodgates frånvaro och det är som att kaptensbindeln gett honom extra självförtroende, bättre skott, och mer offensiv frihet. Hade sin allra bästa period i höstas då han gjorde två mål i flera matcher och gav laget momentum. Man skulle kunna hävda att hans tio mål och nio assist är falska på grund av straffmål och hörn/frisparks-assister men det beror enligt mig mer på att Middlesbroughs anfallare bränt alldeles för många Leadbitter-assisterade chanser.
Kommer förhoppningsvis få bättre hjälp offensivt till nästa säsong.
Innermittfältare (defensiv): Kevin McDonald, Wolverhampton
Reserver: Oliver Norwood (Reading), Harry Arter (Bournemouth)
Det känns nästan fel att kalla McDonald defensiv mittfältare då han inte varit den typiska defensiv städgumman utan snarare varit Wolves mittfältskreatör. Spelat fram till elva mål och det känns som han haft många fler “hockey-assist” genom att slå längre bollar i djupled på kontringsfantasterna Sako, Afobe, och Dicko. Det är också så att McDonald inte sticker ut i den defensiva statistiken då Wolves är ett av de lagen som gör minst tacklingar och brytningar i hela Championship. Mer utav en Pirlo än en Karl Henry.
Vänsterytter: Michail Antonio, Nottingham Forest
Reserver: Bakary Sako (Wolverhampton), Bradley Johnson (Norwich)
En bild säger mer än vad jag kan göra och här kan ni först se Michail Antonio omringad av fyra Rotherham-spelare vilket säger en del om Michail Antonios ensamma offensiva tillvaro efter att Assombalonga blev skadad i februari. I samma match som den bilden togs gjorde han också ett imponerande solomål. Gjorde sammanlagt 14 mål och 12 assist.
Bakary Sako är jämnare, äldre, och kontraktslös i sommar men Michail Antonio är ett minst lika bra val ifall du letar efter en ytter som kan skapa oreda och mål på egen hand. Ifall hela PL letar efter sin egen Bolasie vore Antonio eller Middlesbroughs Adomah passande substitut.
Anfallare: Troy Deeney, Watford
Reserver: Ross McCormack (Fulham), Patrick Bamford (Middlesbrough)
Man kan verkligen undra hur Watford lyckades sluta tvåa och hur de ska klara sig i PL då det känns som att de som lag inte är särskilt kompatibelt, bara Deeney och Gomes i målet har startat fler än 35 ligamatcher, och man har haft fyra olika managers denna säsongen.
Det räcker förstås inte bara med två 20+mål-anfallare vilket Blackburn demonstrerat denna säsongen men Watford har Troy Deeney som gjort 21 mål, nio assist, och okvantifierbart gjort hela laget bättre och utan problem kunnat spela med både Vydra och Ighalo. Deeney ser och misshandels-erfarenhet likt en klassisk brittisk center men innan han plötsligt började ösa in mål i Watford var han ytter och många undrade om han inte skulle passa bättre som central mittfältare.
Anfallare: Daryl Murphy, Ipswich
Reserver: Chris Martin (Derby), Cameron Jerome (Norwich)
Jag har verkligen försökt peta Daryl Murphy från detta laget. Jag spenderade en vecka som en Android-Yul Brynner och såg Daryl Murphys alla mål i 70-tals CGI, jag försökte bli Daryl Murphy genom att äta ett färskt hästhjärta, och jag såg flera Daryl Hannah filmer för att hon har varit med i många väldigt bra filmer.
Det ska inte vara möjligt att plötsligt vara så bra som Murphy har varit. En del mål kommer ifrån att McCarthy verkligen vet hur man spelar med en rejäl centertank och han hade antagligen kunnat få en lyktstolpe att snitta 10 mål per säsong men 27 mål går inte att snacka bort och Daryl Murphy har verkligen sett ut som en stark, snabb, och svårstoppad anfallare av rang. Påminner om en Andy Carroll i form, särskilt på det sättet han då också vågar ta fler avslut och kan hitta känsliga avslut i sin hästspark till vänsterfot.
Manager: Eddie Howe, Bournemouth
Reserver: Alex Neil (Norwich), Gary Rowett (Birmingham)
Man skulle kunna hävda att det denna säsongen var mer imponerande att Neil tog Norwich från mitten av tabellen till uppflyttning via playoff på knappt ett halvår medan Howe hade kontinuiteten på sin sida men det går inte att komma ifrån att Bournemouth har en billig trupp av spelare som nästan uteslutande värvats från L1/L2 eller från Championship-bänkar.
Alla förutom Arthur Boruc har antagligen haft sin karriärs bästa säsong under Eddie Howe och det är ingen slump. Förhoppningsvis fortsätter man spela sitt eget spel och köper inte sönder sig själva till nästa säsong i PL. Där borde ingen framgång vara möjlig men de har gjort omöjliga saker i flera säsonger nu.
:::
Derby-nytt
Något man inte ska glömma i euforin/helvetet av upp-och nerflyttning är att det innebär nya derbyn/rivalmöten till nästa säsong och flera derbyn/rivalmöten vi förlorar till nästa säsong.
Nya derbyn/rivalmöten: Bournemouth-Southampton (“New Forest-derby“), Bury-Rochdale (“M66-derbyt”), Colchester-Southend (“Essex-derby”), Shrewsbury-Walsall, Notts County-Mansfield (“Nottinghamshire-derby”), Millwall-League 1, Blackburn-Burnley (“East Lancashire/El Lanclassico”), Bristol City-Cardiff (“Severnside-derby”), Gillingham-Millwall, Brentford/Fulham-QPR (“West London-derby”), Oldham-Wigan (“Latics-derby”), Bristol Rovers-Newport (“Severnside-derby”), Blackpool-Fleetwood (“Fylde Coast-derby”).
Tappade derbyn/rivalmöten: Ipswich-Norwich (“East Anglian”), Millwall-Leeds, Charlton-Millwall (“South London-derby”), Chelsea-QPR (“West London-derby”), Yeovil-Swindon, Chesterfield-Notts County (“Nottinghamshire vs Derbyshire”).
Dessutom har laget Derby sparkat Steve McClaren efter en miserabel vår och anställt Ancelottis assisterande manager Paul Clement. En länge lovande f.d. Chelsea coach som sedan blev assisterande för Ancelotti i både PSG och Real Madrid. Det innebär att Derby förlorar en CL-vinnare (som assisterande) och ersätter honom med en ny med en ny CL-vinnare och efter Karanka verkar nu Championship vara den mest eftertraktade destinationen bland Real Madrids assisterande managers.
/Peter A Linhem, @Linhem.