Ännu en säsong av underprestation för Sunderland som flirtade farligt med nedflyttningsstrecket under säsongens sista tredjedel. Brist på ansvar och ledarskap på och vid sidan av planen med Gus Poyet som manager drabbade lagets prestationer, något som Dick Advocaat bara delvis kunde åtgärda. Till sist återstod bara lättnad.
Säsongerna börjar flyta in i varandra för Sunderland och den ena säsongen börjar bli den andra lik. Det sägs att en form av galenskap är att förvänta sig olika utfall från samma grundmaterial, och i så fall vore Sunderland ett bra case för psykiatrin. Den här säsongen skulle visa sig bli precis som den förra, ett Sunderland till synes med kompetens att prestera i ligaspel men som mot slutet av säsongen lik förbannat finner sig indragna i nedflyttningsstriden.
Det var en minst sagt aktiv sommar för Sunderland, även om det till största delen handlade om spelare som lämnade klubben. 15 spelare lämnade Sunderland under sommaren, ytterligare fem spelare skulle lämna i januari, vilket säger en hel del om hur Sunderland har värvat spelare under tidigare somrar. Tyvärr är det en lektion de inte verkar ha dragit någon större lärdom av, sex spelare värvades under sommaren med ytterst begränsad framgång.
Sunderland parkerade sig på tabellens nedre halva tämligen kvickt, och den placeringen skulle man sedan aldrig lämna. Inledningen på säsongen visade att man förvisso kunde vara svåra att besegra men också att man hade förtvivlat svårt för att vinna, tio av lagets 16 första matcher slutade oavgjort. Fyra av dem i förluster. Efter att snart traditionsenligt ha besegrat Newcastle så föll därefter Sunderlands säsong samman sju förluster och endast sju poäng på tolv matcher innan Gus Poyet till sist fick sparken i mitten av mars. Sunderland ligger då farligt nära nedflyttningsstrecket.
Dick Advocaat ersätter Poyet och ges i uppdrag att rädda Sunderland kvar i Premier League. Vilket han lyckas med. Efter att traditionsenligt ha besegrat Newcastle i sin andra match förlorar Sunderland därefter bara två ytterligare matcher av sina sista åtta matcher, varav den sista är en betydelselös match borta mot Chelsea. Tre vinster och tre oavgjorda gör att Sunderland kan säkra kontraktet i näst sista matchen borta mot Arsenal, där Sunderland kämpar sig till oavgjort.
Ligaspelet erbjöd knappast någon glädje för Sunderlands fans. Möjligen lättnad till sist men dessförinnan även stunder av förnedring, som i samband med 0-8-förlusten mot Southampton eller 1-4-förlusten mot Crystal Palace på hemmaplan. Cupspelet skänkte ingen större lindring, utan där åkte man ut i femte omgången av FA-cupen mot Bradford och i Ligacupen blev det respass i tredje omgången mot Stoke.
ÄGARE OCH LEDNING (+)
Det går inte att förstå Sunderlands lika konsekventa som institutionaliserade underprestation, givet klubbens förutsättningar, på något annat sätt än som ett klart och tydligt ledningsmisslyckande. Sunderland verkar totalt sakna strategi eller en sammanhängande plan för hur man ska nå framgång. Någon tanke bakom sina manageranställningar verkar helt saknas, vilket har lett till ett ohälsosamt antal nya managers på få antal år. Ingen klubb i Premier League har heller ett sämre facit med sina spelarvärvningar, sett både till kvalitet och kvantitet, än Sunderland. Ofta billigt och i stort antal, men väldigt sällan bra. Ett recept för misslyckande.
MANAGER (++)
En viktig egenskap som manager är att visa ledarskap och våga ta ansvar. Om inte så blir det svårt att förvänta sig att spelarna på planen ska göra detsamma, en lektion som Gus Poyet verkade ha svårt att anamma. Hans benägenhet att hitta bortförklaringar, och skylla dåliga resultat på andra, oavsett om det så var spelarna eller supportrarna, gjorde honom inga tjänster och skapade ett negativt klimat runt laget. Poyets försiktighet visade sig också taktiskt, där Sunderland hellre säkrade än satsade. Dick Advocaat visade både mer ansvar och framåtanda, och såväl spelare som supportrar verkar ha lystrat till detta, då såväl prestationer som stämning förbättrades.
FÖRSVAR (++)
Sunderlands försvar, med tidigare vattenbärare från storklubbar som Wes Brown, John O’Shea och Sebastian Coates, har varit stundtals utskällt under säsongen. Samtidigt så har det också varit ligans hårdast arbetande försvar då inget annat lag har släppt till så många målchanser som Sunderland. Delvis är det så klart en fråga om ren volym, men Sunderland placerar sig ändå bland de mest effektiva i ligan på att hantera dessa målchanser. Men en målvakt som får fler skott på sig kommer också göra fler räddningar.
MITTFÄLT (++)
Stundtals utspelade. Tydligare än så går kanske inte att beskriva Sunderlands mittfältsspel under säsongen, där man förtvivlat ofta helt misslyckades med att kontrollera matchbilden. Ändå har Sunderland en skicklig bollvinnare i Lee Cattermole, men det gör i slutänden ingen större skillnad när bollen till sist alltid ändå kommer tillbaka. Sunderland har defensiva bollvinnare men lider brist på offensiva bollmottagare. Delvis är det också en taktisk effekt under Poyet då försiktighet prioriterades, vilket alltså visar att överdriven försiktighet kan vara både oförsiktigt och oklokt.
ANFALL (+)
Den stora akilleshälen för Sunderland, där anmärkningsvärt nog inte en enda spelare under säsongen gör fler än fem mål i ligan. Föga förvånande har Sunderlands ligans kanske sämsta offensiva statistik, där det stora problemet är att man skapar så få chanser. Hur illa det faktiskt ligger till visar sig kanske av att man i januari värvar Jermain Defoe från Kanada, och han därefter faktiskt blir en klar förbättring. Steven Fletcher, Connor Wickham och Danny Graham har haft allt annat än en säsong att vara stolt över.
HÖJDPUNKT: Arsenal (a) 0-0
Går det att beskriva en säsongs uselhet på ett tydligare sätt än att välja ut en 0-0-match som dess höjdpunkt? Förvisso vann Sunderland två derbyn mot Newcastle under säsongen, men det matchar ändå inte den glädje och den lättnad som uppstod när Sunderland kämpade sig till en mållös poäng i den näst sista omgången borta mot Arsenal och säkrade nytt kontrakt i Premier League. Det var inte snyggt, men laget visade till sist prov på en stolthet som dittills saknats under säsongen.
ÅRETS SPELARE: Lee Cattermole
Utan tvekan den bästa spelaren i Sunderland under säsongen men hjälplöst ensam. Var bäst inte nödvändigtvis för att han besitter några väldiga kvaliteter som fotbollsspelare men för att han var en av få i Sunderland som visade prov på vilja och ansvarstagande.
HÅLL ÖGONEN PÅ: Duncan Watmore
Ett av de större mysterierna är hur Sunderland med en så väl utvecklad ungdomsakademi kan få ut så förtvivlat lite från den. En av de mer talangfulla unga spelarna i Sunderland är anfallaren Watmore, som förvisso är 21 år gammal men som möjligen kan ha något att bidra med till ett anfall där krutet är blött alldeles för ofta.
ATT GÖRA
(1) Värvningsstopp. Det har varit ett återkommande mönster med Sunderland att man har försökt lösa sina problem med plånboken. Mängder av spelare har värvats men av ringa kvalitet och en spretig spelartrupp som konsekvens. Det är dags att sätta stopp i maskin för Sunderland och låta Advocaat i första hand jobba med den spelartrupp han har, och därefter kanske värva någon enstaka spelare som tillägg.
(2) Offensivt mittfält. Den lagdel som inte fungerar i Sunderland, och som är roten till lagets grundläggande problem på fotbollsplanen, är det offensiva mittfältet. Det är också här som klubbens misslyckade värvningspolitik framstår som allra tydligast, spelarna har helt enkelt inte dugit till. Bör vara det område som i första hand är i behov av tillskott.
(3) Akademin. Sunderland är ett lag helt utan identitet. En effekt av så många år där spelare har värvats in från världens alla hörn utan att egentligen ha någon större lojalitet med klubben, något som gjort laget känsligt i motgång. Samtidigt sitter klubben på en bra ungdomsakademi, och det borde vara en målsättning på medellång sikt att skifta ut den invärvade spelartrossen mot några unga egna spelare.
NIVÅ: 85%
I vilken utsträckning underpresterar Sunderland och i vilken utsträckning är de bara så svaga som tabellen faktiskt visar? Vad tiden lider så måste man mer och mer luta åt det senare. Även om Advocaat visade att det fanns mer i Sunderland än vad som gavs utrymme under Poyet så är det heller inte så att Sunderland har något särskilt sparkapital att ta av. Vad som krävs är en tydligare och mer hållbar taktisk plan, och att få spelarna att committa sig till denna plan helhjärtat. Advocaat har skrivit på ett ettårskontrakt för att åstadkomma detta, räcker det?
MÅLSÄTTNINGAR 2015-16
Mitten av tabellen. Ett steg i taget. Och för Sunderland är varje steg ett framsteg. Den enda målsättningen värd att tala om för Sunderland måste vara att titta uppåt i tabellen och först och främst hitta säker mark i mitten av tabellen, och slippa ifrån en ångestladdad nedflyttningsstrid. Alla andra mål får stå åt sidan den här säsongen.
GAME OF THRONES: House Karstark
Ett av de tidigaste och största husen uppe i norr. Precis som Sunderland var en av de första klubbarna att bilda den organiserade engelska ligafotbollen så är Karstarks ett av de tidigaste och mäktigaste husen i Westeros, men som genom årens lopp har fått se sin roll alltmer underordnad andra stora hus. Karstarks beskriver sig själva som solen i vintern, på samma sätt som Sunderland har ljuset som en av sina främsta symboler.
BETYG: Underkänd (+)