En svag höstsäsong med alltför välbekanta problem för Arsenal satte stopp för tankarna om en titelstrid. En stark jul- och vårsäsong förde dock upp Arsenal till en positiv tredjeplats samtidigt som spelet började sitta. Alltid åttondelsfinal men aldrig längre än åttondelsfinal blev säsongens trauma i Champions League, en säsong som ändå avslutades i FA-cuptriumf och med fortsatta förhoppningar om framtiden.
Vinsten i FA-cupen förra säsongen gjorde slut på Arsenals tio år långa väntan utan någon titel. Äntligen var man tillbaka på banan igen efter en lång ökenvandring och nu skulle kvaliteten och erfarenheten finnas där för att på allvar börja utmana också om ligatiteln. Ambitionen var hög samtidigt som Arsenal med värvningen av Alexis Sanchez för £35m visade att de var villiga att backa upp det hela inte bara med ord.
Någon helt lätt inledning på säsongen blev det dock inte. Två vinster på lagets åtta första matcher satte tonen för säsongen och Arsenal blev under hösten i långa stunder kvar på mitten av tabellens övre halva, utan att riktigt vid något tillfälle ta fart. Två gamla tendenser kom tillbaka att spöka för Arsenal. Dels ett bräckligt försvarsspel där onödiga mål släpptes in i för hög utsträckning. Dels oförmågan att vinna mot toppkonkurrenterna, Arsenal vinner inte en enda match under hösten mot något av lagen som slutade på de sex bästa platserna den här säsongen eller de sju bästa platserna förra säsongen.
Från och med december skulle dock Arsenal komma igång. Efter förlusten på hemmaplan mot Man Utd i slutet av november förlorar Arsenal bara ytterligare fyra av sina ligamatcher och vinner 19 av de återstående matcherna. Inte minst perioden februari till och med april är en höjdpunkt i Arsenals säsong i vilken man vinner nio av elva matcher, med förlust borta mot Tottenham och oavgjort hemma mot Chelsea som enda plumpar i protokollet. Med vinster mot Man City och Liverpool visar Arsenal också att de kan börja mopsa upp sig mot toppkonkurrenterna.
Någon titelstrid blev aldrig aktuell för Arsenal, en alldeles för svag höstsäsong satte stopp för sådana ambitioner. Den positiva vårsäsongen skapar dock viss optimism inför framtiden. Arsenal var och nosade på andraplatsen i ligan för första gången på ett antal år, men slutade till sist på en tredjeplats, ungefär som väntat inför säsongen. Frågan återstår om det är en placering som Arsenal kan bygga vidare på till nästa säsong.
Arsenals framgångar i FA-cupen fortsatte, med en minst sagt övertygande seger i finalen mot Aston Villa. Därmed gick Arsenal upp som mesta vinnare av FA-cupen på tolv segrar samtidigt som säsongen avslutades i ett positivt tonläge. Ligacupen gick inte tillnärmelsevis lika bra där Arsenal åkte ut direkt mot ett piggt Southampton. Emellertid var Champions League den här säsongens stora besvikelse där laget som vanligt gick vidare till slutspel, dock efter slarv i gruppspelet, men där drabbades av ett kollektivt hjärnsläpp i åttondelsfinalen mot Monaco. Alltid åttondelsfinal men aldrig längre än åttondelsfinal var alltså en regel som höll i sig.
ÄGARE OCH LEDNING (++++)
Några år in på Stan Kroenkes ägarskap så börjar klubben visa en ambition som är helt nödvändig för att på allvar utmana om ligatiteln. Vilket kanske framför allt visar sig på vilka spelare man faktiskt värvar. Annars är det svårt att bedöma Kroenkes ägarskap av i princip samma anledning som det var svårt att bedöma Glazers ägarskap när Alex Ferguson fortfarande var manager i Man Utd, eftersom det är Arsene Wenger som driver allt som har med fotbollen att göra i Arsenal och klubbledningen medvetet har överlämnat ansvaret för detta till honom. Vilket i sig är klokt.
MANAGER (++++)
Det finns inget som är fel med Arsene Wenger som inte kan åtgärdas genom vad som är bra med Arsene Wenger. Skulle man vara lite vanvördig så skulle man möjligen kunna uttrycka sig om Wenger på det viset. Man kan bli otroligt frustrerad på de brister som man ofta ser som återkommande med Arsenal, men man kan också alltid lita på att Wenger finns där för att gräva Arsenal ut ur de gropar han och laget har försatt sig i på ett sätt som få om någon annan manager skulle lyckas med. Har stått upp mot tuff kritik från egna supportrar och ser ut att vara på väg att få ihop ett gediget lagbygge, samtidigt som yngre spelare återigen börjar få sitt genombrott i laget, vilket i sig är ett tecken på en trygghet i spelartruppen.
FÖRSVAR (++++)
Mycket av Arsenals problem under höstsäsongen hade att göra med ett bristande försvarsspel, då det länge såg ut som om Arsenal var tillbaka till gamla synder i sin defensiva organisation. Det där åtgärdades under säsongen, delvis genom att skadeläget förbättrades, och även om defensiven aldrig blev en direkt styrka för Arsenal så var den till sist ändå bra nog för att hålla måttet som topplag. Hector Bellerín har fått sitt genombrott på högerbacken, vilket lämnar kvar vänsterbacken som en position som kan förstärkas, tillsammans med målvakten.
MITTFÄLT (+++++)
Arsenals främsta defensiva styrka är att de är duktiga på att hålla motståndarna borta från målchanser. En viktig anledning till det är att Arsenal under säsongen hittade ett sätt att bättre skydda sin försvarslinje, mycket tack vare att Francis Coquelin slog igenom på defensivt mittfält. Men naturligtvis är det först och främst offensivt som Arsenals mittfält hör till Premier Leagues absolut bästa, där laget i sina bästa stunder kan dominera och kontrollera en matchbild på ett sätt som få andra lag i ligan klarar av. Santi Cazorla har visat sig utmärkt som en djupt liggande spelfördelare, och offensiva krafter som Mesut Özil och Alexis Sanchez lyfter laget en nivå.
ANFALL (+++)
Olivier Giroud har absolut inte varit dålig under säsongen så det kan vara något orättvist att vara alltför kritisk mot honom. Samtidigt finns det en anledning till att Arsenal ibland kallas för ”flat track bullies”, de är förhållandevis duktiga på att köra över mindre slagkraftigt motstånd. Giroud har haft det betydligt svårare att leverera när motståndet har varit av högsta nivå eller när matcherna har gällt som mest, och det är inte någon bra egenskap hos den ledande anfallaren i ett tänkt topplag. Danny Welbeck kan aldrig bli mer än en kompetent truppanfallare och Theo Walcott är för ojämn och med en tendens till att bli endimensionell. Fortfarande en position som Arsenal behöver förstärka.
HÖJDPUNKT: Man City (a) 2-0
Det kommer fortfarande finnas frågetecken kring Arsenals förmåga att besegra toppkonkurrenterna i ligan, men det här är i så fall matchen som varenda Arsenalsupporter kommer lyfta fram som bevis för att de kan. En övertygande seger som gav Arsenal momentum i toppstriden samtidigt som den gjorde allvarlig skada på Man Citys titelambitioner.
ÅRETS SPELARE: Alexis Sanchez
Ett bra betyg till Arsenal är att det faktiskt finns en hel del kandidater till årets spelare, inte minst kanske Santi Cazorla vars centrala mittfältsspel har lyft laget en nivå. Men det är svårt att se bortom Alexis Sanchez som hittade fötterna i Premier League nästan omedelbart, och som inte så lite på egen hand under en i övrigt bedrövlig höst ändå såg till att Arsenal kunde hålla konktakten med toppen av tabellen.
HÅLL ÖGONEN PÅ: Krystian Bielik
Ung polsk defensiv mittfältare som värvades av Arsenal i januari som sägs vara väldigt talangfull. Många vill ju se en världsvärvning till det defensiva mittfältet men jag hade ju inte, särskilt inte med Francis Coquelin nu som en framstående del i laget, blivit helt förvånad om Wenger med ett leende i mungipan trotsade förväntningarna och istället nöjde sig med Coquelin och Bielik som huvudsaklig backup.
ATT GÖRA
(1) Anfallet. Samma visa som tidigare år, Arsenal skulle behöva värva en anfallare av högsta klass, en talisman och ledargestalt i anfallet som är ett gemensamt drag för alla stora lag. Väldigt lite tyder på att Olivier Giroud eller någon av Arsenals nuvarande anfallare kommer att kunna växa in i den rollen och med den uppgiften.
(2) Målvakt. Ingen av Wojciech Szczesny eller David Ospina är dåliga målvakter, men ingen av dem är heller den där riktigt framstående målvakten som gör sig själva och sina försvarare större och det egna målet så mycket mindre. Arsenal har förbättrat sitt försvarsspel men samtidigt känns det alltid som en lagdel som kan svikta. En riktigt bra målvakt kan ändra den känslan.
NIVÅ: 90%
Med undantag för en svagare period under hösten så gjorde Arsenal i grova drag en så bra säsong som laget mäktar med. Det är i alla fall svårt att hitta något egentligt utrymme för underkapacitet i Arsenals spel under säsongen, det är med andra ord genom att jobba taktiskt med lagorganisation och strategiskt med spelarvärvningar som Arsenal kan hoppas på att bli en tydligt starkare kraft till nästa säsong.
MÅLSÄTTNINGAR 2015-16
Ligatiteln. Det har pratats ett antal säsonger nu om att Arsenal till sist ska vara redo för att på allvar slåss om ligatiteln. Två FA-cupsegrar i rad har gett vatten på den kvarnen. Det får vara slutsnackat nu och dags att börja mala, allt annat än en full tilt-utmaning på ligatiteln ända in i kaklet nästa säsong går inte att vara nöjda med.
Semifinal i Champions League. Arsenal hade en otroligt bra chans att bryta den där åttondelsförtrollningen i Champions League under säsongen, men misslyckades. Arsenal är mer än kompetenta att gå längre än så i Champions League, och bör inte vara nöjda med något annat än en plats i semifinalerna, till att börja med.
GAME OF THRONES: House Arryn
House Arryn kan stoltsera med den äldsta ättelinjen i Westeros precis som Arsenal kan stoltsera med den äldste och mest långlivade managern i Premier League. Från böckerna och serien känner vi släkten Arryn i huvudsak som viktiga rådgivare till järntronens innehavare, snarare än pretendenter till tronen själva. Vår andra bekantskap är Lysa Arryn som inte helt olikt Wenger håller sig för sig själv uppe i sitt ivory tower och klemar med sin lika bortskämda som bortkomna pojkspoling som någon gång vilken dag som helst ska bli näste storherre.
BETYG: Väl godkänd (+++)