En säsong efter FA-cupfinal på Wembley så åker Hull ur Premier League. Ett koppel av misslyckade värvningar tillsammans med återkommande problem att göra mål under säsongen beseglade Hulls öde. Skador, otur och skandaler kantade Hulls avslutning på säsongen, som alltså förde dem från Europa League till The Championship.
Hull var en klubb fylld av optimism efter sin första säsong tillbaka i Premier League, en säsong som dessutom innebar en finalplats i FA-cupen och en knapp förlust mot Arsenal. Det investerades också friskt i spelartruppen under sommaren där spelare som Jake Livermore, Robert Snodgrass, Tom Ince, Michael Dawson, Gaston Ramirez, Abel Hernandez och Mohamed Diamé förväntades förstärka laget.
Men det skulle visa sig förgäves och Hull sällade sig till en märklig skara av lag som går till final i någon av cuperna bara för att kort därefter åka ur Premier League. Hull skulle mäkta med totalt åtta vinster under säsongen, och även om de klarade en hel del oavgjorda matcher så var förlusterna desto fler. Hull befann sig under största delen av säsongen runt nedflyttningsstrecket, även om de oftast också befann sig strax ovanför det.
Ett av säsongens återkommande problem var skador på lagets viktigaste spelare. Men en svaghet var även att Steve Bruce aldrig lyckades få någon ordning på de värvade spelarna eller passa in dem i Hulls taktik. Många skulle även hävda att otur och olycka spelade sin roll i Hulls öde under säsongen, med en del konstiga domslut, ribb- och stolpträffar i viktiga situationer, samt kanske inte minst Jake Livermores drogskandal precis i säsongens avgörande slutskede.
Cupspelet var inte mycket bättre det för Hull. Tack vare sin finalplats i FA-cupen säsongen innan hade Hull möjlighet att spela i Europa League, men sumpade det redan i augusti genom att förlora i playoff, sista kvalrundan innan gruppspelet, mot Lokeren på den för engelska lag så bekanta regeln om gjorda bortamål. Tråkigt för Hull naturligtvis men också ett resultat som gör att Hull knappast kan förklara sin svaga ligaprestation med ett samtidigt spel i Europa League.
Ligacupen och FA-cupen förde med sig liknande svårigheter för Hull som inte vann en enda match i dessa cuper. Det blev uttåg i tredje omgången i båda cuperna, i Ligacupen mot West Brom på bortaplan och i FA-cupen borta mot Arsenal.
ÄGARE OCH LEDNING (++)
Det går alltid att diskutera hur mycket bråk och konflikter i styrelserummet eller runt laget faktiskt påverkar laget, men Hull kan knappast sägas ha varit behjälpta av de ständiga konflikter som omger Assem Allam, antingen det handlar om namnbyte av klubben eller bråk med kommunfullmäktige rörande arena och träningsanläggningar. Trots dessa brister visade emellertid Allam en god vilja att investera i spelartruppen under sommaren, och att Hull åkte ur Premier League hade inte att göra med ägarnas ovilja att ge sin manager eller spelartruppen det stöd och den hjälp de behövde.
MANAGER (+)
Det är svårt att bilda sig någon riktigt bestämd uppfattning om Steve Bruce, som blandar riktigt bra säsonger med riktigt svaga. Den här säsongen kan dock inte beskrivas som något annat än ett rejält misslyckande, och då inte minst för honom personligen. Att åka ur Premier League är illa nog, men Hull hörde inte ens till förhandskandidaterna att göra det. Bruce hade även möjlighet att göra ett flertal värvningar där dock ingen egentligen visade sig lyckad. Hulls svaga facit i cupspel ger också en antydning om att Hull var ett lag som tappat sin vinnarkänsla från förra säsongen.
FÖRSVAR (++)
Den lagdel som har fungerat bäst för Hull under säsongen. Curtis Davies, James Chester, Michael Dawson och Alex Bruce har tillsammans delat på ansvaret i Hulls trebackslinje under stora delar av säsongen, även om skador har gjort det svårt att hitta någon tydlig förstauppställning. Paul McShane och Andy Robertson har haft viktiga roller även de. Hull motsvarar i grova drag ligans genomsnit både när det gäller att förhindra motståndarna från att skapa målchanser och i att hantera dessa målchanser.
MITTFÄLT (++)
Hulls mittfält under säsongen har i grova drag varit detsamma som genomförde förra säsongen med Tom Huddlestone, Jake Livermore, David Meyler, Robbie Brady och Ahmed Elmohamady som väldigt viktiga kuggar. Talande nog så får invärvade spelare som Mohamed Diamé och Robert Snodgrass knappt några matcher alls. Hulls mittfält har i huvudsak varit defensivt balanserat under säsongen, och Hull är förhållandevis bra på att hålla motståndarna borta från målchanser, men väsentligt svagare på att skapa egna målchanser.
ANFALL (+)
Hulls stora problem under säsongen, där man i flera avseenden var bland ligans absolut sämsta lag tillsammans med Sunderland och Aston Villa. Mycket av lagets besvär bestod i att Nikica Jelavic brottades med skador under säsongen, och bakom honom var det alldeles för tunt. Spelare som Sone Aluko, Dame N’Doye och inte minst Abel Hernandez lyckades inte alls prestera som väntat. Hull misslyckades med att göra mål i nästan hälften av samtliga ligamatcher, och typiskt nog gjorde man heller inte ett enda mål på sina sista tre matcher, vilket i praktiken var vad som fick dem nedflyttade.
HÖJDPUNKT: Liverpool (h) 1-0
I en säsong där det är svårt att hitta några egentliga höjdpunkter så sticker hemmasegern mot Liverpool i april ut. Det var en seger som fick Hull och lagets supportrar på plats att tro att Hull nog skulle klara sig kvar trots allt. Men de andra lagen i botten av tabellen vann även de, och det här skulle visa sig vara Hulls sista seger för säsongen. Tre raka förluster följde, och en mållös avslutning på hemmaplan i sista omgången, och vinsten mot Liverpool visade sig vara förgäves.
ÅRETS SPELARE: Nikica Jelavic
När det i mitten av mars meddelades att Jelavic skulle bli borta i sex veckor på grund av skada, det vill säga för stora delar av den återstående säsongen, så insåg man att Hull skulle få bekymmer att hålla sig kvar. Mycket riktigt så förlorade Hull sina tre kommande ligamatcher, sex av sina nio sista, och lagets problem med sitt målskytte eskalerade. Förmodligen hade Hull varit kvar i Premier League om Jelavic hållit sig frisk.
HÅLL ÖGONEN PÅ: Harry Maguire
Lovande ung försvarare som köptes inför säsongen från Sheffield United. Blev utlånad till Wigan under säsongen men är en spelare som kan växa fram till en väldigt viktig back för Hull under deras kommande säsong i The Championship, allra helst om andra klubbar rycker i Hulls nuvarande backar.
ATT GÖRA
(1) Konsolidera. Hull har en spelartrupp som är kompetent och tillräckligt väl balanserad för att göra riktigt bra ifrån sig i The Championship och ta sig tillbaka på en gång. Det bygger på att Hull lyckas säkra upp sina viktigaste tillgångar, spelarna själva, och att Steve Bruce blir kvar som manager.
(2) Anfallet. Hull saknar inte kompetens vare sig i försvar eller på mittfältet, allra helst inte för en säsong i The Championship, men gjorde klokt i att värva en skicklig anfallare; oavsett om man lyckas behålla Nikica Jelavic eller ej. En säsong i The Championship är ännu längre än Premier League.
NIVÅ: 85%
Hull är svårbedömda. Å ena sidan upplever inte jag att laget hade så värst mycket mer kapacitet för att ligga någon annanstans i tabellen än där de trots allt låg under stora delar av säsongen, men frågan lever ändå vidare vad som hade kunnat bli om Steve Bruce hade lyckats få fart på spelare som Diamé och Snodgrass.
MÅLSÄTTNINGAR 2015-16
Uppflyttning. Att återvända till The Championship är sällan så oproblematiskt som många vill tro. Men Hull har både kvalitet nog och, än viktigare, den rätta balansen för att lyckas väl i The Championship. Den rimliga målsättningen bör därför vara att omedelbart ta sig tillbaka till Premier League, även om detta inte blir någon lätt uppgift.
GAME OF THRONES: House Tarth
Det är något med Briennes hulkande gestalt som omedelbart leder tankarna till en Steve Bruce långsamt och bedrövat lunkandes längs sidlinjen. Kanske finns där också något i Briennes naiva men vackra ideal, till synes omoderna redan i en allt annat än modern värld, som reflekteras i Hulls på gott och ont mycket brittiska fotbollskaraktär.
BETYG: Underkänd (+)