Att Steve McClaren tillsattes som ny manager, eller head coach, i Newcastle var faktiskt bara en del i den förändring som skedde i Newcastle förra veckan, även om förändringarna i övrigt hamnade något i skymundan.
Kritiken och protesterna mot Newcastles ägare och ledning har varit minst sagt bitter under våren, med udden riktad mot en brist på ambition i klubben som helhet. En stolt fotbollsklubb har enligt kritikerna förvandlats till föga mer än en glamourös reklamaffisch för Mike Ashleys affärsintressen inom vadslagning och kortlån.
Som respons på denna kritik meddelade därför Newcastle en del faktiskt rätt omfattande förändring i sin styrelse. Den till synes största förändringen är att Mike Ashley avsäger sin plats i styrelsen, tillsammans med finanschefen John Irving som meddelat att han lämnar klubben helt och hållet.
En annan stor förändring, och faktiskt lite av en nymodighet, är att man har beslutat sig för att ge klubbens head coach, alltså Steve McClaren, en plats i styrelsen; tillsammans med chefscouten Graham Carr och klubbambassadören Bob Moncur.
Dessa tre utgör alltså från och med nu Newcastles styrelse tillsammans med klubbens VD, Lee Charnley, som har följande att säga: ”It was particularly important for us that the head coach also became a board member in order to gain a full understanding and appreciation for the Club and its operations as a whole.”
Hurra! kanske nu kritikerna och Newcastlesupportrarna säger, en styrelse utan Mike Ashley är en bättre styrelse. Och det låter så klart klokt att head coachen och chefscouten sitter i styrelsen, det ger ett intryck av att det är fotbollen, inte plånboken, som styr beslutsfattandet.
Men är ugglorna verkligen vad de verkar? Eller håller Mike Ashley på att göra en Keyser Söze på Newcastles usual suspects?
Mike Ashley äger fortfarande klubben, och han har knappast gett bort den till sin VD eller head coach. Han har fortfarande sista ordet i alla avgörande beslut av ekonomisk karaktär, och egentligen alla beslut han själv vill ha det sista ordet i. Den enda skillnaden är att dessa beslut nu inte fattas inom ramen för klubbens styrelse.
Det är så klart lite slugt. Ashley behåller kontrollen över besluten men flyttar sig minst ett steg längre bort från granskning och kan istället hänvisa till att han inte sitter i styrelsen. Särkoppling som det kallas inom organisationsteorin, en cynisk reform förklädd till en positiv reform.
Utan att vara inläst i FA:s och Premier Leagues regelverk för hur klubbar är organiserade så undrar jag emellertid om det är i enlighet med reglerna att dess ägare i praktiken inte agerar via klubbens styrelse.
Det kan låta vackert, vilket så klart också är syftet, att Mike Ashley kliver av styrelsen och ger plats åt fotbollen i form av head coach och chefscouten. Men på så vis blir styrelsen i praktiken bara en sorts ledningsgrupp. Vad som i själva verket skett, i handling om än ej i ord, är att Newcastle har avskaffat sin egen styrelse.
Och Mike Ashley har blivit mer maktfullkomlig. Inte mindre.
Liknande synpunkter kan framföras mot beslutet att sätta Steve McClaren, eller klubbens head coach, i styrelsen, eller vad man nu ska kalla den. En av styrelsens viktigaste uppgifter är att utvärdera managerns eller head coachens prestation och vid behov besluta om att avskeda denne.
Den uppgiften blir inte bättre genomförd av att den som ska utvärderas och eventuellt sparkas sitter med i gruppen som genomför utvärderingen.
Maktdelning, checks and balances, är en grundläggande organiseringsprincip, som är tänkt att förbättra beslutsfattande och bibehålla dess integritet. Den principen frångår Newcastle med denna reform. Ett alternativ hade så klart varit att ha med Steve McClaren som head coach på styrelsens möten, men utan att vara en formell del av styrelsen.
Men självklart är det inte längre styrelsen som i praktiken kommer att fatta beslut om Steve McClaren ska sparkas eller bli kvar, när nu den frågan blir aktuell någon gång i framtiden. Det beslutet är det forfarande Mike Ashley som fattar.
Någon helt annanstans.
:::
TRANSFERKOLLEN
Juanmi (ST), 22 år, till Southampton. Har inte spottat in mål de senaste säsongerna i Malaga och är kanske inte den anfallare jag i första hand hade plockat till Southampton, som ändå är i behov av en anfallare och som kan göra sämre än en etablerad anfallar från La Liga. Väl godkänd – (+++)
Joselu (ST), 25 år, till Stoke. Andre spanske anfallaren med konstigt förkortat namn som går till engelsk klubb på samma dag. Stoke precis som Southampton har anfallare i truppen men gör klokt i att bredda och förstärka just den lagdelen. Ospektakulär men klok värvning. Väl godkänd – (+++)