Halkar man upp till Premier League på ett bananskal, vilket QPR gjorde efter att ha vunnit playoff-finalen mot Derby med ett mål helt mot matchbilden i dess sista skälvande minuter, så har man förmodligen ett mäktigt jobb framför sig att hålla sig kvar. Några föreställningar om att QPR skulle ha lärt sig något från förra gången de gick upp blev dock inte långlivade, sedan Harry Redknapp ägnat det mesta av sommaren åt att värva spelare som Steven Caulker, Rio Ferdinand, Jordon Mutch och Sandro och låna in spelare som Mauricio Isla, Eduardo Vargas och Sandro.
Det skulle visa sig vara otillräckligt. Säsongen började illa med sex förluster på QPR:s första åtta matcher, och det skulle fortsätta på samma sätt. Laget hade sin bästa period för säsongen under november och december, med fyra vinster på tio matcher, men å andra sidan en katastrofal period mellan januari och mars med blott en enda vinst och nio förluster på tolv matcher. Under 28 av ligans 38 omgångar befann sig QPR under nedflyttningsstrecket.
Mest intressant är kanske att QPR:s första seger på bortaplan kom först den 10 februari, mot Sunderland. Totalt vann QPR två matcher på bortaplan under säsongen, vilket skulle kunna ses som ett generellt problem på bortaplan om det inte var så att antalet segrar på hemmaplan bara uppgick till sex stycken, vilket inte precis är helt imponerande det heller. Harry Redknapp avgick i början av februari, strax efter januarifönstrets stängning, och hans uppdrag sköttes under våren av Chris Ramsey.
Det gick åt skogen för QPR som med tre omgångar kvar av säsongen blev klara för nedflyttning och en högst osäker framtid. Cupspelet gav ingen som helst anledning till glädje där QPR förnedrande nog åkte ut direkt i den andra omgången av Ligacupen mot League Two-laget Burton Albion, och i FA-cupen blev krossade på hemmaplan av League One-laget Sheffield United. Cuperna var aldrig något som Harry Redknapp var intresserad av.
ÄGARE OCH LEDNING (+)
Tony Fernandes framstår som en modern klubbägare, till och med aktiv på sociala media där han stundtals underhåller med olika mer eller mindre rådvilla tweets. Har dock inte utövat den strategiska ledning av klubben som är nödvändig för en klubb av QPR:s storlek att etablera sig i Premier League, vilket har gjort klubben roderlös och styrd av mer kortsiktiga managerintressen, vilket också avspeglar sig i en föråldrad, spretig, obalanserad och inte minst dyr spelartrupp.
MANAGER (+)
Harry Redknapp har sina förtjänster men helt klart också sina svagheter som manager. En sådan svaghet är att alldeles för ofta hänfalla till köp av spelare han haft hand om tidigare. Säsongen präglades av konflikter inom truppen, där vissa spelare inte ansågs dra sitt lass, men kanske var det också en signal som skickades ut från managern, där Redknapp inte såg ut att ha det nödvändiga engagemanget för uppdraget. Chris Ramsey fick ta över när Redknapp lämnade klubben men var ställd inför en svår och för honom övermäktig uppgift.
FÖRSVAR (+)
Med tämligen bred marginal kan QPR sägas ha ligans sämsta och mest ineffektiva försvarsspel. Laget släpper till otroligt många målchanser, bara Sunderland var sämre i det avseendet, och endast Newcastle är sämre på att hantera dessa målchanser. Rio Ferdinand var tänkt att vara ledargestalten i mittförsvaret, men den planen höll inte av flera olika anledningar. Ledarskapet övergick istället till Steve Caulker, Clint Hill och Richard Dunne, men de var inte den uppgiften mogen.
MITTFÄLT (++)
Matt Phillips, Leroy Fer, Karl Henry, Joey Barton, på pappret ett såväl elakt som skickligt mittfält, men dessa spelare omgavs med för mycket medelmåttighet och lagets prestationer pendlade alltför kraftfullt mellan ofokuserat uselt till mer eller mindre godkänt. Paradoxalt nog för ett bottenlag så höll QPR:s mittfält ganska bra klass offensivt, man skapade fler chanser än ligans genomsnitt framåt, men defensivt läckte laget som ett såll.
ANFALL (++)
Charlie Austin är en av den här säsongens mycket få glädjeämnen för QPR och kanske den ende spelare som lämnar säsongen med ett bättre rykte än han inledde den med. Med sina 18 mål under säsongen gjorde han tre gånger så många mål som någon annan spelare i QPR, och närmare hälften av lagets totala målskörd i ligan. Det säger på samma gång så klart att han själv är skicklig men att han varit alldeles för ensam.
HÖJDPUNKT: West Brom (a) 4-1
Hoppet tändes i och med den här imponerande segern på bortaplan i början av april. Helt plötsligt stämde spelet, Leroy Fer och Joey Barton excellerade på mittfältet, Charlie Austin var pigg och målfarlig och till och med Bobby Zamora smällde till med ett av säsongens drömmål. Det skulle visa sig inte räcka men det här var en av ytterst få höjdpunkter under QPR:s säsong.
ÅRETS SPELARE: Charlie Austin
Inget snack om saken här. Lagets absolut främste målskytt och en spelare som väckt inte bara andra Premier League-klubbars intresse, såsom West Ham, Southampton och Newcastle, men som till och med gjort att han fick debutera i landslaget i juni. Kan visa sig bli en av Premier Leagues bättre anfallare under de kommande åren.
HÅLL ÖGONEN PÅ: Jack Robinson
För några år sedan lovande vänsterback i Liverpool, men sedemera såld till QPR. Lånades ut till Huddersfield under den här säsongen men i och med QPR:s nedflyttning till The Championship och behov av att rensa spelartruppen från dyrt dödkött, så finns det goda möjligheter att Robinson gör vänsterbacken till sin egen.
ATT GÖRA
(1) Rensa. Många spelare, dyra spelare, dåliga spelare, omotiverade och ointresserade spelare. Det är ett av en mängd problem som QPR har att brottas med under sommaren, och de har helt enkelt inte möjlighet att försöka hitta ännu en quick fix.
(2) Försvaret. Inte mycket fungerade i QPR under säsongen, men inget fungerade riktigt lika illa som försvarsspelet. Här har QPR ett jättejobb framför sig att bygga helt nytt och göra det dels med egna yngre spelare, dels genom att värva klokt från The Football League.
(3) Strategi. Vad vill klubben? Det har beslutats att Chris Ramsey sitter kvar som manager och Les Ferdinand är fotbollschef. Där finns en grundstruktur och klubben måste nu formulera en strategi och en realistisk målsättning för de kommande åren som får laget på fötter igen.
NIVÅ: 75%
Oorganiserat och odisciplinerat. Med den spelartrupp QPR hade under säsongen så var något annat än en nedflyttningsstrid, eller i bästa fall en något högre placering på tabellens nedre halva, knappast realistiskt. Men om laget hade hållt samman taktiskt och gruppsykologiskt så hade det funnits en avsevärt bättre chans att hålla sig kvar i Premier League. Hyfsat skickliga spelare blev sämre, inte bättre, i laget under säsongen.
MÅLSÄTTNINGAR 2015-16
Mitten. QPR:s problem är stora och både sportsliga och ekonomiska till sin karaktär. Det kan inte rimligtvis vara QPR:s målsättning att försöka ta sig direkt tillbaka till Premier League, utan den första målsättningen måste vara att undvika att gå samma öde till mötes som Wigan, Wolves, Portsmouth med flera före dem.
GAME OF THRONES: House Frey
Huvudsakligen är det kanske något med Walder Freys allmänna slemmighet som får mig att tänka på Harry Redknapp och dennes sorgsna och något hängande bassett-ansikte. Freys tjänar lika mycket på sitt strategiska läge vid en flodövergång som QPR förmodligen gör på att vara ett Londonlag, hade man varit från någon annan del av England så hade klubben förmodligen sett helt annorlunda ut, både till ägare och till spelare.
BETYG: Underkänd (+)