En bra säsong för Stoke som slutar på klubbens högsta tabellplacering i Premier League, som vinner fler matcher än de förlorar och tack vare en storseger mot Liverpool i sista matchen också slutar med positiv målskillnad. I huvudsak en taktisk prestation med begränsade resurser av Mark Hughes, en kandidat till säsongens manager.
Mark Hughes visade redan under sin första säsong med Stoke att han var på väg att lyfta laget uppåt i tabellen igen med ett spel som var mer kreativt och offensivt än vad Stoke mäktat med under Tony Pulis. Istället för att försöka spela mittbackar på varenda position på planen så investerade Hughes i mer bollsäkra spelare och Stoke började så sakteliga att anpassa sitt spel.
Inför säsongen förstärkte Mark Hughes med spelare som Phil Bardsley, Steve Sidwell och Dionatan Teixeira. I anfallet valde Hughes att komplettera med två intressanta spelare i Mame Biram Diouf och Bojan Krkic, två anfallare som båda under säsongen fick om inte ett genombrott direkt så i alla fall ett uppsving i sina respektive karriärer.
Stokes spel verkar inte ha försämrat Stokes resultat. Under säsongen vann Stoke fler matcher än de förlorade, för första gången under Stokes tid i Premier League, och slutade på klubbens högsta tabellplacering hittills i Premier League, på nionde plats. På motsvarande sätt slutade Stoke faktiskt med positiv målskillnad, även om det förvisso krävdes en 6-1-seger mot Liverpool i sista omgången för att åstadkomma det.
Om Stokes höstsäsong i bästa fall kan beskrivas som genomsnittlig så tog Stoke rejäl fart från och med julsäsongen och framåt. Från annandagen fram till början av mars förlorar Stoke bara två matcher i ligan och vinner sju matcher, vilket utgör grunden för Stokes marsch uppåt i tabellen. Även avslutningen på säsongen är stark med tre vinster och bara en förlust på lagets sista sju matcher under säsongen.
Om cupspelet finns inte mycket att säga. Stoke vinner två matcher både i FA-cupen och i Ligacupen. Vinster mot Portsmouth och Sunderland i Ligacupen följs upp av en förlust mot Southampton i den fjärde omgången. Vinster mot Wrexham och Rochdale, vinsten mot Wrexham satt långt inne, följdes upp av en förlust mot Blackburn i den femte omgången. Inga fiaskoinsatser men heller inga särskilt bra insatser.
ÄGARE OCH LEDNING (++++)
Det krävs ett särskilt mod att ändra på något som trots allt har fungerat under flera år. Peter Coates, Stokes ägare och ordförande, har investerat relativt sett stora summor pengar i Stoke, som trots det var ett lag som stannat upp i sin utveckling under Tony Pulis. Coates kunde se den utvecklingen och var även lyhörd att uppfatta att Stokes supportrar började tröttna på en i bästa fall funktionell fotboll som visade allt större tecken på att inte längre fungera. Få ägare hade haft både insynen och modet att i ett sådant läge byta vägbana, manager och spelidé.
MANAGER (+++++)
Mark Hughes har på många sätt varit en av den här säsongens obesjungna hjältar efter att ha gjort ett strålande jobb med Stoke, som självklart inte får samma uppmärksamhet som i andra större klubbar. Att framgångsrikt leda förändring är svårt, inte minst om man samtidigt förväntas åstadkomma bra resultat, men Hughes har på ett effektivt sätt fått med sig spelarna på sina idéer och förnyat spelartruppen med kloka värvningar som till skillnad från förut har varit mer av budgetalternativ. Hughes gjorde under ett par säsonger både en löjlig och förlöjligad figur i QPR och Fulham men har tagit revansch både på sig själv och sin omgivning i Stoke.
FÖRSVAR (++++)
En av Stokes största förändringar går att se i försvarsspelet. Stokes försvar har alltid varit effektivt på sitt sätt men tidigare har det mest handlat om en lågt liggande backlinje som var bra på att blockera och få bort de många målchanser som skapades. Stokes defensiva kvaliteter nu går till större del ut på att förhindra motståndaren att alls få målchanser, även om man fortfarande är bra på att hantera de målchanser som uppstår. Ryan Shawcross, Phil Bardsley, Eric Pieters, Geoff Cameron, Marc Muniesa, Marc Wilson och, under våren, Philipp Wollscheid har delat på uppgifterna framför Asmir Begovic i Stokes mål.
MITTFÄLT (+++)
Stokes mittfält har blivit bättre än förut, till största delen på grund av att laget nu i större utsträckning syftar till att kontrollera matchbilden på mittfältet med eget bollinnehav. Det har gjort att Stoke har blivit bättre på att förhindra motståndarnas målchanser men även bättre på att skapa egna målchanser, i båda avseendena är Stoke bättre än ligans genomsnitt vilket också förklarar deras slutliga tabellplacering. Glenn Whelan har varit en ständigt närvarande spelare på mittfältet, liksom Steven N’Zonzi, men det är med Charlie Adam och Stephen Ireland som Stoke hittade ett spel som lyfte dem under säsongen.
ANFALL (+++)
Stoke har genomgående ”alltid” varit ett lag som har producerat lägst antal mål och målchanser i Premier League. Gjorde man förut ett diagram över Premier League-lagens offensiva statistik så fick man expandera skalan för att få med Stoke i bilden. Den här säsongen placerar sig Stoke i samma offensiva ruta som de engelska topplagen, en anmärkningsvärd förändring. Stoke ligger förvisso väldigt nära ligans genomsnitt i båda avseenden, men det är ingen tvekan om att ett mer framåtsträvande spel på mittfältet skapar fler chanser, och spelare som Peter Crouch, Mame Biram Diouf och Bojan Krkic har varit förhållandevis bra på att utnyttja dem.
HÖJDPUNKT: Liverpool (h) 6-1
Det har faktiskt funnits ett antal möjliga höjdpunkter för Stoke under säsongen; att besegra Man City och Arsenal på hemmaplan exempelvis, liksom att göra dubbeln på Tottenham och vinna med 3-0 mot dem på hemmaplan. Men få saker lär ha varit så söta som att avsluta säsongen på Britannia Stadium och då fullständigt mosa Liverpool med tennissiffror.
ÅRETS SPELARE: Charlie Adam
Adam är inte alltid den mest sympatiske spelaren på planen men den här säsongen verkar Adam ha hittat tillbaka till mycket av det som gjorde honom till en beundrad spelare med Blackpool, vilket fick Liverpool att öppna plånboken och köpa honom för en summa som Alex Ferguson ansåg att bara hans hörnor var värda. Den kreativa kraft på centralt mittfält som Stoke alltid saknade under Tony Pulis.
HÅLL ÖGONEN PÅ: Jack Butland
Stoke har haft en av ligans mer stabila målvakter i Asmir Begovic under många år men man har samtidigt värvat en av Englands mest lovande målvakter, och det vore märkligt om inte Stoke med tiden beslutade sig för att satsa alltmer på Butland. Om Butland slår igenom redan till nästa säsong beror lite på, inte minst kanske om Stoke väljer att casha in på Begovic under sommaren.
ATT GÖRA
(1) Defensivt mittfält. Det vore gnidet att vara alltför kritisk mot Stokes defensiva mittfält, som har gjort ett bra jobb med att hålla motståndarna borta från målchanser, men det är också den lagdel där Stoke förmodligen har minst kvalitet. En spetsvärvning på den positionen kan förstärka laget ytterligare en nivå utöver vad Glenn Whelan och Steven N’Zonzi mäktar med. Å andra sidan kanske Hughes kan få ut mer ur Steve Sidwell.
(2) Kanterna. En aspekt av Stokes offensiv kan tveklöst förstärkas vilket är de offensiva ytterpositionerna. Spelarna där är i mina ögon förhållandevis endimensionella och har haft svårt att hävda sig under säsongen. Istället för att bygga laget runt de klassiska snabba spelarna så bör Stoke försöka hitta yttrar med en mer teknisk och bollkreativ förmåga.
NIVÅ: 90%
Mark Hughes har gjort ett riktigt bra jobb med ett på pappret tämligen begränsat spelarmaterial. Hughes har med andra ord visat vad man kan uppnå med en genomtänkt och konsekvent taktisk plan. Ändå så har inte allt klickat under säsongen och spelare som Steve Sidwell, Marko Arnautovic, Victor Moses och Peter Odemwingie borde ha kunnat prestera bättre. Att de inte har gjort det har hämmat Stokes offensiv.
MÅLSÄTTNINGAR 2015-16
Övre halvan. Man vill så klart hävda att alla lag ska hela tiden försöka höja sina målsättningar, men för Stoke förblir det en rimlig målsättning att försöka sluta säsongen på tabellens övre halva. De europeiska cupplatserna är ännu inte helt realistiska för dem att konkurrera om.
Wembley. Stoke har å andra sidan möjligheten att ta sig ut till Europa via någon av cuperna, precis som man gjorde för fyra år sedan. Det finns både skicklighet och hårdhet i Stoke nog för att gå långt i någon av cuperna, och att ta sig till Wembley i en av dem borde inte vara någon omöjlighet.
GAME OF THRONES: House Umber
Rent visuellt finns det mycket som påminner mig om Stoke i House Umber, vars emblem är en vrålande jätte som precis har gjort sig fri från de kedjor som bundit honom fast. Om Stoke var någon jätte kan så klart diskuteras men laget har gjort sig från de kedjor som höll dem fast under Tony Pulis och upptäcker just nu att det kan röra sig mer fritt på planen.
BETYG: Med beröm godkänd (++++)