Den andra delen i bloggtrilogin om de bästa respektive sämsta lagdelarna i Premier League fortsätter med mittfältet. Trilogins första del tog upp försvaren och publicerades i fredags. Till skillnad från många andra sammanställningar och listor så fokuserar inte dessa bloggar på individuella spelare, utan lika mycket på samspelet mellan spelarna.
Gränsdragningen mellan olika lagdelar är inte alltid eller till och med sällan självklar. Vad gäller mittfältet så finns den kanske tydligaste gråzonen mot anfallet där de offensiva mittfältarna i lika stor utsträckning skulle kunna beskrivas som en form av anfallare, exempelvis beroende på om det egna laget har bollen eller inte.
Jag värderar varje lagdel utifrån tre olika aspekter. För det första kvalitet, som fokuserar på dugligheten hos de individuella spelarna. För det andra organisation, som tar fasta på samspelet och samordningen mellan dessa spelare. För det tredje balans, som i termer av mittfältsspel bedömer hur ett lag på samma gång skyddar sig mot hot bakåt och utgör ett hot framåt.
Jag bedömer varje lag utifrån en femgradig skala för var och en av dessa tre aspekter. Men varje aspekt ges inte lika stor vikt. Kvalitet och organisation är de aspekter jag generellt sett bedömer som viktigast och jag ger dessa båda aspekter vardera en vikt om 0,4. Det resulterar i att jag ger balans en vikt om 0,2.
Med dessa tre aspekter viktade på detta vis så landar vi för varje lagdel för respektive lag i en slutlig procentsumma som visar på den, enligt mig, totala styrkan i denna lagdel. Bedömningen görs i skrivande stund utifrån de spelare som nu finns tillgängliga, och kan självklart komma att förändras inför säsongen och innan transferfönstret har hunnit stänga.
Min sammanställning över Premier Leagues bästa mittfält:
![Mittfält]()
Där värdena har blivit lika höga har jag prioriterat det lag som har det högsta värdet i organisation, med argumentet att det är en aspekt som gör laget mindre känsligt för att enskilda spelare av någon anledning försvinner, de säljs eller skadas, samt gör det lättare för laget att integrera nya spelare. Om lagen har samma värde i organisation så kommer det lag först som slutade högst upp i tabellen förra säsongen.
Arsenal har ligans i huvudsak bästa mittfält. Framför allt offensivt finns det inget annat lag i Premier League som har deras bredd och spets i kvaliteten med spelare som Mesut Özil, Aaron Ramsey, Santi Cazorla och, beroende på hur man räknar, Alexis Sanchez och Theo Walcott. Tomas Rosicky och Jack Wilshere är heller inga dåliga saftblandare. Med Coquelin ser det också ut som om Arsenal har hittat en stabil defensiv mittfältare.
Man Utd har förstärkt sitt mittfält dramatiskt under sommaren. De båda värvningarna av Bastian Schweinsteiger och Morgan Schneiderlin, bredvid redan befintliga spelare som Michael Carrick och Daley Blind, har gett Man Utd en väldigt stark balans på mittfältet, och det offensiva mittfältet med spelare som Juan Mata, Ander Herrera, Ashley Young, Memphis Depay, Marouane Fellaini, Adnan Januzaj med flera står inte många lag efter i termer av spetskvalitet och mångsidighet.
Chelseas mittfält är i grunden väldigt starkt. I synnerhet det defensiva mittfältet håller absolut högsta klass med Nemanja Matic, Cesc Fabregas, Ramires och John Obi Mikel, för all del även Kurt Zouma, som tillgängliga balansspelare. Via offensivt mittfält finns förra säsongens bästa spelare i Premier League, Eden Hazard, men även mycket kompetenta spelare som Oscar, Willian, Juan Cuadrado med flera. En invändning är att lite för mycket ibland kan vara beroende av Hazard. Chelseas mittfält har dock fördelen att vara dokumenterat och beprövat i strid, både Arsenals och, i större utsträckning, Man Utds mittfält är till viss del pappersprodukter än så länge.
Man Citys mittfält är svårbedömt. Med en spelare som David Silva tillgänglig så finns alltid potentialen till världsklass på Man Citys mittfält. Och en spelare som Yaya Touré kan i sina bästa stunder vara i det närmaste ospelbar. Men de mer perifera spelarna som Jesus Navas, Fernando, Fernandinho, Samir Nasri med flera har fallerat. Både i termer av organisation och balans har Man Citys mittfält också visat brister de senaste säsongerna, men känslan är också att en stor del för Man City handlar om attityd och arbetsvilja.
Newcastle, West Ham och Crystal Palace har samtliga förstärkt sina respektive mittfält under sommaren, och Southampton fortsätter ha ett mittfält av hög kvalitet för dem. Mittfältet är också en styrka hos nykomlingarna Norwich vars väldigt starka avslutning i The Championship till stor del grundades på ett skickligt, väl organiserat och bra balanserat mittfält.
:::
TRANSFERKOLLEN:
Jordan Ayew (ST), 23 år till Aston Villa. Lovande fransk anfallare från Lorient med sin bakgrund i Marseille. Gjorde tolv mål i Ligue 1 förra säsongen, vilket inte är en tillräckligt bra målskörd för att övervinna min generella skepsis mot offensiva spelare från den franska ligan. Har mycket att bevisa i Premier League, och jag undrar om han klarar det. Godkänd (++)
Steven Berghuis (AM), 23 år till Watford. Mångsidig offensiv mittfältare som kan spela både centralt och på någon av kanterna. Har fått sitt genombrott de senaste säsongerna i AZ och var ett potentiellt villebråd för större klubbar. Ett kap för en klubb som Watford som kan få mycket nytt av honom. Väl godkänd (+++)
Chancel Mbemba (CB), 20 år till Newcastle. Lovande mittback som efter vissa frågetecken runt hans ålder slog igenom i Anderlecht samtidigt som laget vann belgiska ligan två säsonger i rad. Inväntar fortfarande arbetstillstånd vilket dock inte förutspås bli några problem för den kongolesiske landslagsmannen. En spännande värvning. Väl godkänd (+++)