Everton rör sig inte framåt och riskerar därmed att istället gå bakåt

Den femte klubben skulle det däremot kunna ta lite längre att gissa sig till. Det vill säga Everton. Rent fotbollsmässigt är det emellertid inte konstigt alls. Under 1980-talet var Everton en av Englands mest framgångsrika fotbollsklubbar och, om det inte hade varit för Heyselkatastrofen, så hade Everton också kunnat vara en av Europas mest framgångsrika fotbollsklubbar.

Nu, 25 år senare, så är emellertid Everton inte längre en av Englands största och mest framgångsrika klubbar. De hör definitivt inte till Europas största och mest framgångsrika klubbar. Det har inte varit någon långsam utveckling ned till denna punkt, tvärtom så hamnade Everton tämligen omgående på efterkälken i och med bildandet av Premier League.

Hur kommer det sig att fyra av av de fem klubbar som lade grundbulten till Premier League har utvecklats till eller behållit sin status som engelska och europeiska storklubbar, samtidigt som Everton har fallit nedåt i den engelska och europeiska näringskedjan och andra klubbar har sprungit förbi dem och blivit engelska storklubbar på bland annat Evertons bekostnad?

Den stora skillnaden mellan dessa klubbar och Everton, som många pekar på, har varit att det har investerats rejält i dessa klubbar, samtidigt som Evertons ägare och klubbledning knappt har investerat något alls i den egna klubben. Ett återkommande mönster under tre ägargenerationer i Everton under Premier League-eran har varit passivitet och brist på förändring och förnyelse.

Evertons klubbmodell var framgångsrik under 1980-talet. Everton har däremot inte lyckats vara lika framgångsrika sedan den moderna fotbollen fick sitt genombrott i början av 1990-talet, mycket tack vare bildandet av Premier League. På 1980-talet vann Everton både ligatitlar och europeiska cuptitlar. Det är ingen tillfällighet att Everton bara har vunnit en enda FA-cuptitel sedan 1990-talets början.

Everton är i själva verket en bra illustration på det påstående jag ibland har gjort att en klubb som inte rör sig framåt oundvikligen kommer att röra sig bakåt. Att stå stilla är inte ett alternativ. Everton har stått stilla i sin utveckling och de övriga engelska storklubbarna har sprungit ifrån, samtidigt som nya klubbar som Chelsea och Man City har sprungit förbi. Bakom Everton kommer nu ett antal klubbar som hotar att springa ikapp.

Everton har hamnat i den långsammare innerfilen i Premier League. Det beror på ett flertal faktorer. Goodison Park är en avsevärt mindre arena än vad de största klubbarna har tillgång till, vilket leder till mindre intäkter. Goodison Park saknar dessutom helt corporate-service vilket är mycket lukrativt för de stora klubbarna i Premier League.

Spelarkostnaderna har ökat dramatiskt i Premier League. Dels har priserna på spelarna gått upp vilket leder till högre avskrivningskostnader. Dels har inte minst lönenivån stegrats exponentiellt. Kostnaderna har ökat men Evertons intäkter har inte stigit i samma utsträckning som i övriga klubbar, vilket gör att klubben får betydligt mindre svängrum.

Konkurrenterna har samtidigt blivit både fler och betydligt starkare. Arsenal, Man Utd, Liverpool, Chelsea, Man City, i viss utsträckning också Tottenham, har alla haft mer eller mindre regelbunden inkomst genom Champions League, och bedriver ett väsentligt mer målmedvetet och systematiskt arbete på den kommersiella sidan. Oundvikligt för storklubben i Premier League, men Everton har varit väldigt sena på den bollen.

Det har samtidigt skett en generell kompetensutveckling. Alla klubbar har blivit betydligt bättre och mer professionella i sitt arbete med att scouta och utveckla unga spelare. Det är med andra ord inte i närheten av lika lätt att hitta fynd som det en gång i tiden var, i alla fall är det betydligt svårare att uppnå någon särskild konkurrensfördel därigenom.

Evertons passivitet har inte minst manifesterats just i arenafrågan. Det har länge varit tal om olika alternativ till Goodison Park. Antingen en rejäl upprustning och expansion. Eller en flytt till en helt ny och större arena. Men det har varit förtvivlat mycket prat utan några som helst resultat. Everton är inte närmare en ny arena idag än vad man var för tio år sedan.

Everton är inte heller gynnade av att i realiteten vara ”den andra” klubben i Liverpool. I det avseendet är de missgynnade i jämförelse med exempelvis likvärdiga klubbar som Aston Villa, Newcastle, Southampton, teoretiskt till och med Leeds, som var och en är största klubben i sin stad och på sin så kallade hemmamarknad. Det försvårar Evertons arbete med sponsorer och med finansiering till viktiga strategiska projekt som till exempel en ny arena.

London är en så stor stad att det inte är ett problem på samma sätt där. Det hade kunnat vara ett problem i Manchester, men där har dels Man Utd byggt upp en sådan enorm resursbas, infrastruktur och varumärke att de lever sitt eget liv, dels fick Man City obegränsad resurshjälp via sina nya ägare att skjuta upp sig själva i den engelska och europeiska fotbollsstratosfären. Men i Liverpool är det ett problem.

Möjligen kan detta förändras. Man City tog sig över denna barriär genom Abu Dhabis köp av klubben. Premier Leagues nya TV-avtal kan vara ett sätt för Everton att ta sig över barriären och tillbaka upp mot den engelska fotbollstoppen. Det ger Everton intäkter på en nivå som de tidigare saknat, vilket i sin tur kan uppmuntra möjliga investerare och nya ägare att se Everton som ett intressant projekt.

Det förutsätter emellertid en tydlig handlingsplan hos klubbens styrelse och ledning. Hade Everton faktiskt en plan eller en strategi när de för 25 år sedan var en av de fem grundarklubbarna till Premier League – eller hängde man snarare på i baksätet som en oengagerad passagerare? Mycket talar för det senare. Har Everton faktiskt någon plan idag för hur de ska jobba sig tillbaka uppåt i tabellen mot den engelska fotbollstoppen?

Väldigt lite talar egentligen för det. Den här sommaren talar snarare sitt tydliga språk för motsatsen.