Prestige. Den mentala boosten av att lyfta silver på Wembley. Det psykologiska övertaget som kan inträffa genom att vinna mot en av sina rivaler. Att lyckas få mediastoryn på sin sida. Över en lång och tuff Premier League-säsong kan precis varenda detalj få betydelse, och det finns inte utrymme att strunta i någon sådan detalj.
Det är därför Community Shield faktiskt har någon slags betydelse. Det är självklart inte en lika viktig match som motsvarande match hade varit i ligan eller i någon av cuperna. Men det kan vara värt att ta med i beräkningen att en match trots allt kan befinna sig någonstans mellan fullständig meningslöshet och helt avgörande betydelse.
Det är alltid dåligt att förlora fotbollsmatcher, oavsett när på säsongen de spelas. Därför vill man helst undvika att förlora Community Shield, inte helt och hållet en tävlingsmatch men heller inte en träningsmatch. Och av någon anledning började jag precis tänka på Britney Spears gamla hit ”I’m Not A Girl, Not Yet A Woman”.
Och visst är det också så att man stundtals faktiskt kan välja att bara strunta i silvret, strunta i säsongen i övrigt, och bara se det som en ren prestigematch mellan två rivaler. Community Shield är inte alltid på det viset men har varit det vid ett antal tillfällen. Exempelvis när Arsenal och Man Utd brakade samman hyfsat regelbundet runt millennieskiftet. Eller Chelsea och Man Utd mellan 2005 och 2010.
Nu är det Chelsea och Arsenal. Och kanske är det svårt att få ett mer perfekt förspel till den kommande säsongen än just en Wembleymatch mellan dessa båda klubbar som ju de flesta menar är de som ska göra upp om ligatiteln under säsongen. Det finns andra rivaler, men detta är de två stora och uppskrivna förhandskandidaterna.
Arsenal har aldrig vunnit mot ett Chelsea under José Mourinhos ledarskap, vilket torde vara en källa till frustration. Det finns ett amerikanskt uttryck, ”to be the man you have to beat the man!” Det här är säsongen då Arsenal vill bli mannen igen, men då måste man också besegra Chelsea, om inte direkt så i alla fall indirekt.
Prestigen är naturligtvis även personlig. Både José Mourinho och Arsene Wenger är vinnarskallar och därtill ganska stolta till sättet. Inte heller ger de intryck av att gilla varandra eller ens respektera varandra särskilt mycket. Och säkert som ett amen i kyrkan så har pikarna och småaktigheterna duggat tätt under veckan inför dagens match.
Chelsea har haft en mer besvärlig försäsong. Mer resor, tuffare motstånd, således lite skakigare resultat. Arsenal å sin sida har haft cruise control både i Asien och i Emirates Cup. Ett argument kan göras åt båda håll för att detta kan vara till fördel i den här matchen. Chelsea mera preppat mot tufft motstånd, Arsenal å sin sida mer utvilade och i ett positivt flow.
Som vanligt är det lite speciella regler i Community Shield. Exempelvis är fem byten tillåtna. Och skulle det råka vara oavgjort vid full tid så blir det straffsparkar direkt, det vill säga utan förlängning först. Och vore inte det en spektakulär och kanske till och med symbolisk start på säsongen – straffsparkar mellan Arsenal och Chelsea, med Petr Cech i Arsenals mål?!
Om det händer, och Arsenal går vinnande ur den striden, så vet jag i alla fall vad en eventuell extrablogg kommer ha för rubrik.
På tal om extrabloggar så kommer det komma en sådan varje eftermiddag under den kommande veckan som går igenom läget inför säsongsstart i respektive serie, från National League på måndag till Premier League på söndag. Senare under månaden, en per eftermiddag fram till månadsskiftet, kommer också team-by-team season previews.
:::
TRANSFERKOLLEN:
Jake Kean (GK), 24 år till Norwich. Talangfull målvakt som fortfarande är både ung och utvecklingsbar. Ska nog inte räkna med att få särskilt mycket speltid den här säsongen i och med att Norwich redan har ett antal målvakter i sina böcker, men är en intressant värvning för framtiden. Godkänd (++)