Bubblare:
Jack Butland, Stoke
Eliaquim Mangala, Man City
Steven Whittaker, Norwich
Eric Dier, Tottenham
Juan Mata, Man Utd
Ross Barkley, Everton
Sergio Agüero, Man City
:::
OMGÅNGENS VINNARE
Man City. Var helt fantastiska i första halvlek och hade kunnat leda med 1-0 efter 15 sekunder och med 3-0 efter 15 minuter. Hunger, fart och intensitet, en fantastisk spelfördelare i David Silva och en fantastisk anfallare i Sergio Agüero, det var feststämning på ett förstorat Etihad. Bara några ytterst få engelska lag har lyckats behandla Chelsea på ett liknande sätt de senaste tio åren. Det blev blekare i andra halvlek men det var ändå en mäktig kraftmarkering.
Everton. Det fanns tvivel efter premiäromgången och bortamatchen mot Southampton var en på förhand svår match. Tvivlen skingrades dock efter en väldigt väl genomförd match där Everton visade prov både på bra försvarsspel och snabba omställningar. Romelu Lukaku och Ross Barkley är två spelare som har hittat både formen och sina roller på planen under säsongsinledningen.
Leicester. Claudio Ranieris framgångsvåg fortsätter. Vinsten hemma mot Sunderland gick kanske att förutse men att vinna borta mot West Ham är en ännu starkare bedrift. Riyad Mahrez och Shinji Okazaki fortsätter att imponera för Leicester och Marc Albrighton har redan gjort lika många assists som han mäktade med på hela förra säsongen.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Sunderland. I matchprogrammet inför matchen mot Norwich uttalade sig Dick Advocaat att Sunderlandspelarnas styrka inte var att ”spela” fotboll. Söker man efter tillvarons guldkant så kan man i alla fall säga att spelarna verkar lyssna på Advocaat. Någon offensiv fanns knappt att prata om och defensivt så tilläts Norwich vid upprepade tillfällen kortpassa sig ända fram till målområdet. Vad händer först, att Advocaat avgår eller att han får sparken?!
:::
TRE PUNKTER
Hammer Time. Det är kanske på det här sättet det kommer vara under säsongen, en pendling mellan att ena veckan vinna borta mot Arsenal och andra veckan förlora hemma mot Leicester. Räkna med ett och annat enastående resultat från West Ham men även ett och annat enastående bottennapp.
Saints and sinners. Det är något speciellt med holländska managers och deras minspel som gör att de ofta ser ut som att de alltid skulle kunna göra det bättre än spelarna själva. När det gäller Ronald Koeman så finns det i och för sig skäl att tro att han skulle ha gjort det bättre än Southamptons försvar. Bara Chelsea var defensivt bättre än Southampton förra säsongen, det ser betydligt sämre ut hittills den här säsongen.
British Sterling. Om man plockar fram storplånboken och gör en hostile takeover på en brittisk stortalang från en annan engelsk storklubb så kommer den spelaren befinna sig på planen, come hell or high water. Men det här var en match i vilken Raheem Sterling borde ha blivit utbytt i ett långt tidigare skede av andra halvlek. Framför allt passningsspelet var svagt på gränsen till bedrövligt, både i riktning och viktning, något som dels stannade upp flera Man City-anfall och dels gav Chelsea flera bra lägen att kvittera.
:::
José Mourinho i intervjuer efter matchen:
”You are punished by players’ mistakes – we were the best team for 45 minutes.”
John Terry had no injury, I’m the one who gave him a chance at Chelsea.”
Konstiga och tvetydiga uttalanden. Det var första gången någonsin som José Mourinho bytte ut John Terry i en tävlingsmatch.
:::
FÖR ÖVRIGT
Börjar det bli rätt tröttsamt att höra att unga, friska och professionella fotbollsspelare inte orkar med att spela ett U21-gruppspel i juni utan att vara trött i augusti.
Vänsterspringaren Jefferson Montero i Swansea kan visa sig bli den här säsongens riktigt stora genombrott och en blivande världsspelare.
Den tredje säsongen har hittills ofrånkomligen betytt slutet för José Mourinho, ett omen för vad som komma skall?
Vincent Kompany är tillbaka som ledargestalt i Man Citys backlinje, och det är förmodligen viktigare än vilken som helst värvning för dem.