Steg för steg, undan för undan, har Arsene Wenger byggt upp ett lag som allra minst på pappret ska vara kapabelt både att utmana om ligatiteln och faktiskt vinna den. Hans vana trogen är det framför allt det offensiva mittfältet som håller riktigt hög klass, där spelare som bland andra Mesut Özil, Alexis Sanchez, Santi Cazorla, Aaron Ramsey och Alex Oxlade-Chamberlain trängs kring presentbordet.
Arsene Wenger visar upp ett beundransvärt långsiktigt perspektiv på sin spelartrupp och visar sina spelare både lojalitet och stort förtroende. Kanske är detta mer än något annat som ligger bakom att Wenger alltså inför den här säsongen inte har värvat en enda utespelare till a-laget, trots att de flesta bedömare menar att han behöver förstärka både defensivt mittfält och anfall, han har helt enkelt sådant förtroende för de spelare han redan har.
Riktigt samma förtroende hade Wenger emellertid inte för sina målvakter, alternativt så såg han i Petr Cech en möjlighet som han helt enkelt inte kunde hitta på de två andra positionerna. Det var naturligtvis en möjlighet för bra att tacka nej till även för Arsene Wenger, att på samma gång få in en stabil målvakt av världsklass och att ge Chelsea och José Mourinho en knäpp på näsan.
Det finns mycket som vore vackert med ett Arsenal som lyckas i sin jakt på titeltriumf. Det skulle visa att det faktiskt kan löna sig att arbeta långsiktigt, utveckla kompetens och visa tålamod med befintliga spelare. Det skulle ge Arsene Wenger en välförtjänt belöning för sitt sätt att bygga ett lag kombinerat kring kloka spelarköp och internt utvecklade spelare i klubben. Det skulle också vara både en slags upprättelse och en avtackning.
LINEUP (4-2-3-1)
GK – Cech, Petr (Ospina, David)
RB – Bellerín, Hector (Debuchy, Mathieu)
CB – Koscielny, Laurent (Chambers, Calum)
CB – Mertesacker, Per (Paulista, Gabriel)
LB – Monreal, Nacho (Gibbs, Kieran)
DM – Coquelin, Francis (Arteta, Mikel)
CM – Cazorla, Santi (Wilshere, Jack)
RW – Ramsey, Aaron (Oxlade-Chamberlain, Alex)
AM – Özil, Mesut (Rosicky, Tomas)
LW – Sanchez, Alexis (Welbeck, Danny)
ST – Walcott, Theo (Giroud, Olivier)
TRANSFERS
In: Petr Cech (Chelsea), Jeff Reine-Adelaide (Lens). Ut: Ryo Miyaichi (St Pauli), Semi Ajayi (Cardiff), Abou Diaby (Marseille), Ainsley Maitland-Niles (Ipswich, lån), Lukas Podolski (Galatasaray), Carl Jenkinson (West Ham, lån), Wojciech Szczesny (Roma, lån), George Dobson (West Ham), Chuba Akpom (Hull, lån), Isaac Hayden (Hull, lån), Yaya Sanogo (Ajax, lån), Jon Toral (Birmingham, lån), Serge Gnabry (West Brom, lån), Gedion Zelalem (Rangers, lån), Josh Vickers (Swansea), Jack Jebb (Stevenage), Austin Lipman (släppt), Brandon Ormonde-Ottewill (Swindon), Damian Emiliano Martinez (Wolves), Dan Crowley (Barnsley, lån), Wellington Silva (Bolton, lån).
NYCKELSPELARE: Alexis Sanchez
Den spelare som kanske mer än någon annan kommer kunna göra skillnaden för Arsenal under säsongen. Arsenal kommer att fortsätta släppa till sina stundtals onödiga mål, en rent taktisk konsekvens, något som inledningen på säsongen har visat. Då handlar det om att producera mål för Arsenal och där har Sanchez en otroligt viktig roll att bryta Arsenals mönster av bollrullande självbefläckning och injicera kraft och fart framåt i djupled.
VAD TALAR FÖR ARSENAL?
Det var kanske inte tabellplaceringen i sig så mycket som spelet som till sist föll på plats för Arsenal under slutet av föregående säsong. Det fanns tydliga tecken på att man till sist gjort sig av med en stor del av den naivitet som under många år legat dem till last, man började anpassa sitt spel åtminstone delvis efter motståndarnas styrkor, samtidigt som Arsenal själv för första gången på länge hade individuell spetskvalitet framåt i en omfattning som matchade deras närmaste ligakonkurrenter.
Momentum har även talat för Arsenal som vandrat i ligatitlarnas ökenmark i över ett årtionde. Det känns helt enkelt som om det snart måste vara Arsenals tur helt enkelt, och det vore inte första gången som en sådan övertygelse sprider sig inom en spelartrupp och blir till en självuppfyllande profetia. Arsene Wenger blir inte yngre, och han vill inte avsluta sin karriär utan att ha fört Arsenal tillbaka till toppen av den engelska fotbollen.
VAD TALAR MOT ARSENAL?
Med all respekt för Arsenals långsiktiga och långsamma utveckling så går det inte att komma ifrån att även konkurrenterna förstärks och utvecklas och ofta gör det i högre och snabbare takt. Det är inte varje säsong samma konkurrent men där finns alltid någon. Med sådana konkurrenter finns helt enkelt inte utrymme längre att ha några längre svackor under en säsong, eller att bara vara bra under exempelvis en vårsäsong. Arsenal måste helt enkelt visa något de hittills inte visat under de senaste tio åren, att de förmår hålla en hög, jämn och vinnande standard under en hel säsong.
TRE NYCKELFRÅGOR
Hur många poäng kommer Petr Cech rädda? Det pratades om att Cech skulle innebära 15 fler poäng för Arsenal under en säsong. Naturligtvis en överdrift och ett resonemang som underskattar skillnaden i att vara målvakt för Arsenal jämfört med Chelsea. Men Cech kan ändå visa sig ha en avgörande betydelse, inte minst i toppmatcherna.
Kan Alexis Sanchez ha samma effekt under sin andra säsong? Det var stunder under förra säsongen när det som höll Arsenal i någon slags kontakt med tabelltoppen var Sanchez prestationer. Vare sig Theo Walcott eller Olivier Giroud är spelare som är effektiva mot lågt liggande lag som krymper ytor, nyckeln förra säsongen var en mer oberäknelig och genialisk Sanchez.
Förmår man visa nödvändig cynism? Att vilja är både bra och nödvändigt, men viljan kan också ibland få överhanden över både förmåga och förnuft. Det har kostat Arsenal vid viktiga tillfällen under tidigare säsonger att man har varit lite för naiva både på planen men även att Arsene Wenger har varit det vid sidan av planen. Förmår man undvika det den här säsongen?
SÅ GÅR DET!
Hyllman. (#1) Om inte Arsenal vinner ligatiteln med detta lagbygge under Arsene Wenger så kommer de förmodligen aldrig mer vinna ligan med Wenger som manager, sådan är i alla fall min känsla. Det är alltså lite nu eller aldrig över Arsenal för tillfället, och det kan vara en sorts produktiv desperation och sense of urgency som hjälper dem över mållinjen, en sådan har jag länge saknat hos Arsenal som snarare letat ursäkter för varför det är okej att komma trea eller fyra. Vad Arsenal gjorde bättre än något annat lag förra säsongen var att plocka sina poäng mot lagen under toppen, och kan de bibehålla detta facit samtidigt som de undviker att tappa poäng mot topplagen, så kommer de vara en genuin titelutmanare. (1-4)
Linhem. (#3) Det vore förstås roligt att tippa Arsenal som mästare men toppen av Premier League och toppfotboll överhuvudtaget är inte rolig på det sättet. Ett klart möjligt argument är att Arsenal lärt sig vinna genom FA-cupen och nu är redo men jag tycker fortfarande de saknar anfallare och defensiv säkerhet. Svårt att förstå varför man ser Walcott som central anfallare och gav bort en kvalitetsmålskytt som Benik Afobe. Som alltid har man ligans bästa offensiva mittfält men kanske för många spelare i samma ytor. Sanchez kan vara ännu bättre denna säsongen och då kanske inte bättre anfallare behövs? (1-4)