Att tillmäta något ett värde är något helt grundläggande för det kapitalistiska system i vilket vi lever, i sådan utsträckning att det är något som är så självklart att det allt som oftast görs utan att vi ens tänker på det. Fotbollen är i det avseendet inte det minsta annorlunda, vare sig om vi pratar om enskilda spelare eller hela klubbar.
Att ekonomiska värden ofta betonas har att göra med hur det ekonomiska språket har trängt genom varenda del och sektor av vårt samhälle. För engelska klubbar, som likt tillgångar kan köpas och säljas, så har det med tiden också blivit alltmer relevant att definiera dess faktiska värden.
Det ekonomiska värdet bestäms av olika faktorer. Främst handlar det om värdet på klubbens tillgångar, inte minst dess spelare, men också om dess kontinuerliga intäkter, så kallade ”revenue streams”. Men i värdet räknar man också in en klubbs utnyttjade kapacitet, samt hur stor del av dess intäkter som binds upp av mer eller mindre fasta kostnader.
Tom Markham har skapat en värderingsberäkning som tar dessa faktorer i hänsyn och vars värdering också ligger mycket nära vad engelska klubbar historiskt har sålts för. Hans senaste sammanställning över de engelska klubbarnas ekonomiska värden ser ut så här:
![MMM-2015]()
Man Utds ekonomiska styrka, baserad helt och hållet på klubbens eget marknadsvärde, är högst tydlig. Till stor del en funktion av att spela på den största klubbarenan i England samt klubbens ytterst utvecklade kommersiella verksamhet. Arsenal i sin tur spelar också på en stor arena och har sin hemvist i London.
Det är ett hopp ned till övriga fyra stora engelska lag och det kan vara värt att anmärka på vad som mest konkret utgör skillnaden – nämligen storleken och ägandet av den egna arenan. Det är därför på sikt intressant att samtliga dessa fyra klubbar har kommit mycket långt i sina planer på antingen en helt ny arena eller en expansion av sin befintliga arena.
Värdetillväxten är påtaglig. Man Utd har ökat i värde med 75 procent under de senaste två åren. Under samma tidsperiod har Arsenal växt med 19 procent, Chelsea och Tottenham har växt i värde med cirka 60 procent och Liverpool följer därpå strax över 50 procent. Man City å sin sida har växt snabbt i värde och har gått upp med 126 procent på två år.
Bäst i serien i termer av ekonomisk värdetillväxt är emellertid Southampton, som på två år har ökat i värde med 350 procent från ett ekonomiskt värde om £57,5m för två år sedan till dagens £259m. Någon bättre förebild för hur man ska driva en medelstor engelsk fotbollsklubb finns knappast, även om både Swansea och West Ham också har dubblerat sina värden.
En enda klubb har under den senaste tvåårsperioden faktiskt sjunkit i värde, vilket trots allt måste ses som något av en bedrift sett till de ökade tv-intäkterna och kommersiella avtalen. Den som känner för det kan ju försöka sig på en gissning.
Nu är inte fotbollsklubbar enbart ekonomiska företeelser. De har en social funktion och ett socialt värde som inte alldeles lätt låter sig översättas i ekonomiska belopp, vilket kanske också är till det bästa. För en supporter är det av underordnad betydelse att en klubb har ett högre ekonomiskt värde en någon annan, utöver att det kan leda till bättre förutsättningar att locka till sig bättre spelare.
Men det sociala och det ekonomiska synsättet på fotbollsklubbar har blivit minst sagt påtagligt relevant i dessa dagar. Med en allvarlig flyktingkris från Syrien har flertalet supporteraktioner visat på fotbollens roll, och stora europeiska fotbollsklubbar som exempelvis Bayern München och Real Madrid bland flera har utlovat ekonomiskt stöd.
Kommer de engelska klubbarna att göra något liknande? Att engelska klubbar är företag och inte föreningar kan vara något som inte precis är god matjord för någon sådan förhoppning.
Ändå så lever vi inte bara i ett kapitalistiskt samhällssystem, det är därtill även ett kristet-protestantiskt samhälle hur frigjorda från sådant vi än anser och upplever oss vara. Och en synnerligen kristen idé från förr i tiden var detta med tionde. Att varje näringsidkare skänkte en tiondel av sin utkomst till sin kyrka, som i sin tur fördelade ut en stor del av detta tionde till behövande och välgörande ändamål.
Föreställ er att de engelska klubbarna skulle skänka ett tionde av sitt värde till just detta ändamål. Det skulle motsvara £841,5m som skulle gå oavkortat till flyktingkrisen. Och för den som tycker detta låter helt ohemult så kan det vara värt att erinra sig att det alldeles nyss stängde ett transferfönster där samma engelska klubbar spenderade ganska precis samma summa under sommaren bara på nya spelare.
Hur många transferfönster är många tusen flyktingliv värda?
Och även om vi nu tycker att detta var kanske att begära för mycket, så kan man kanske tänka sig ett mindre bidrag. Om vi istället för ett tionde skulle få loss ett tionde av ett tionde, det vill säga lite drygt £84m, så vore ju knappast det något dåligt bidrag bara det. Det vore dessutom en insats på en sådan nivå och sådan verkningshöjd att det inte ens vore möjligt att avfärda den som ett mer eller mindre cyniskt PR-trick.
Men människovärdet brukar väga ganska lätt mot ekonomiska värden.