Man kan alltid diskutera hur mycket Community Shield betyder. Sant är att det är rätt trevligt att vinna matchen. Lika sant är att inget lag är särskilt intresserade av att förlora den. Det går däremot inte att förneka att vinsten i Community Shield den här säsongen betydde väldigt mycket för Arsene Wenger, som efter matchen hade en härlig glädjestuds i sina steg.
Det var första gången han besegrade José Mourinho. Om vi tänker oss tillbaka en och en halv månad i tiden så var det också en match som gav ytterligare fog åt Arsenals förhoppningar inför säsongen. Dessa förhoppningar hade byggts upp under hela vårsäsongen, och sommaren därpå, och vinsten mot vad som sågs som den tydligaste titelrivalen validerade dessa förhoppningar.
Sedan kom verkligheten ifatt, kanske snabbare än väntat. Detta på två sätt. Å ena sidan kraschlandade man tämligen omgående i ligapremiären på hemmaplan mot West Ham, samt tappade man också poäng hemma mot Liverpool. Å andra sidan visade det sig att det måhända fanns en betydligt farligare titelkonkurrent än Chelsea att bemästra.
Arsenal har ändå haft en acceptabel säsongsinledning. För Chelsea och för José Mourinho började säsongen illa med förlusten i Community Shield, och därifrån har det i själva verket bara blivit värre. Tre förluster på de fem första ligamatcherna och endast fyra poäng av 15 möjliga, förnedrade på Etihad och därtill konflikter och kontroverser både på och utanför planen.
För Chelsea är det här lite av en do or die-match. De har absolut inte råd att förlora den. Var man redan inne i en negativ spiral av dåliga resultat, svaga prestationer, internt gnissel och svåra tankar så skulle en förlust mot Arsenal göra spiralen till en turbotur ned längs avloppet. José Mourinho är en strålande manager, men hans attityd och ledarstil är sällsynt dåligt anpassade för motgång.
Tio gånger har José Mourinho och Arsene Wenger stött på varandra i Premier League. Mourinho har aldrig förlorat, Wenger har aldrig vunnit. Gemensamt för samtliga dessa möten har dock varit att Mourinho alltid har utgått från en stark position, han har befunnit sig i tabellmässigt och psykologiskt överläge.
Det vore kanske hårt att säga att han måste genomföra den här matchen i underläge, men han har aldrig haft en match med Arsenal där han befunnit sig i ett så utsatt läge som nu. Bråket med läkarteamet och Eva Carneiro har tärt på hans auktoritet, det pratas om hans tredjesäsonger, och han vädrar själv missnöje på ett sätt som går att känna igen genom åren.
En förlust mot Arsenal vore förödande för Chelsea. De ligger redan elva poäng bakom Man City och skulle därmed riskera att hamna hela 14 poäng bakom dem efter helg. En förlust mot Arsene Wenger, som han vid upprepade tillfällen genom åren har häcklat för sin brist på titlar, vore möjligen även förödande för Mourinhos egen framtid i Chelsea. Han har varit stingslig och latent kritisk innan matchen, en förlust mot Wenger kan knuffa honom över kanten.
Ett kännetecken för Chelsea och den kultur i laget som etablerades redan under Mourinhos första period i klubben var siegementaliteten, Chelsea mot världen och förmågan att börja slåss tillbaka när man står där med ryggen mot väggen. Det var en kultur så stark att den till och med överlevde Mourinhos frånvaro i sex år. Och sällan har väl Chelsea varit mer uppbackade mot väggen än vad de är nu.
När det bara är resultat som gäller så brukar det vara normalt att bara köra back to basics, slipa bort alla extravaganser och återgå till grunderna, det man vet bäst och det som varit mest framgångsrikt. Det talar för att vi kommer att få se ett väldigt lågt liggande Chelsea den här matchen. Inte bara därför, men förmodligen också för att det rent taktiskt är den uppställning som passar Arsenal och Arsene Wenger allra sämst.
Arsenals bästa chans att störa Chelsea i den här matchen går ut på att kunna anfalla med fart, och på det viset använda Theo Walcotts och Alexis Sanchez främsta egenskaper, samt försöka hitta Mesut Özil i den yta mellan mittfält och försvar som varit Chelseas akilleshäl hittills under säsongen. Men det är också detta som Chelsea och Mourinho kommer att försöka eliminera.
Dramat har dessutom något ändrat karaktär under veckan. Chelseas 4-0-seger hemma mot Maccabi Tel Aviv var förvisso en ren transportaffär. Men Arsenal går knappast in stärkta till den här matchen med en oväntad och onödig förlust mot Dinamo Zagreb i ryggen. Två raka segrar i ligan mot Newcastle och Stoke hade annars börjat bygga upp ånga i Arsenals maskinrum.
Chelsea har inte tid att börja bygga upp ånga långsamt. De måste kickstarta igång sin säsong för full fart. Och det enda sättet de kan göra det är med en vinst mot Arsenal idag.