Blandade känslor. Lite som att se Rafa Benitez köra utför ett stup, i min splitter nya Ferrari. Lite så är det kanske som Arsenal går in i kvällens rivalderby med Tottenham i Ligacupen på White Hart Lane. Å ena sidan en tung förlust i ryggen mot Chelsea i lördags. Å andra sidan kanske någon slags upplevd poetisk upprättelse av FA under gårdagen.
En fråga är självklart vilket känsloläge som är det dominerande när Arsenal nu ställs mot sina närmaste rivaler från norra London. Det är omöjligt att säga på förhand, utan det lär vi få se ikväll.
Det är ett derby som kommer i ett tidigt avgörande skede av säsongen för båda klubbarna. Derbymatcher, kanske till och med i högre utsträckning än matcher i det europeiska cupspelet, har potentialen att ge energi till spelare, ledare och supportrar. På motsvarande sätt kan en förlust ha en demoraliserande effekt, och både Tottenham och Arsenal ligger i den farozonen.
Tottenham har haft en väldigt märklig säsongsinledning. Obesegrade sedan ligapremiären förvisso, men länge blev det bara oavgjort efter det. Nu har man tre vinster i rad, men med ett i grunden haltande spel. Känslan är som sällan förr att Tottenhams säsong befinner sig i något av en vägkorsning utan att riktigt veta vart den ska ta vägen.
Kanske kan kvällens derby avgöra om Tottenhams säsong ska ta full fart framåt och uppåt, eller om den ska bli kvar i innerfilen och puttra fram långsamt längs vägkanten.
Även Arsenals säsong är märkbart och märkligt tvetydig. Tre vinster i ligaspelet men även fem poäng tappade på Emirates redan och så förlusten mot Chelsea i helgen. Med förlusten mot Dinamo Zagreb har man två raka förluster i ryggen, och om Arsenal förlorar ikväll så har man förlorat tre raka matcher för första gången sedan 2010. Resultaten har svajat och spelet har visat tydliga prov på gamla brister.
Arsenal är lite för jämna och lite för stabila för att deras säsong ska spåra ur fullständigt som vi sett för andra klubbar. Arsenals genomgående problem har dock varit att de har hamnat i alltför långa halvsvackor, vilket eliminerat dem från striden om de finaste priserna.
Kanske kan kvällens derby avgöra om Arsenals rådande halvsvacka förlängs med ännu en demoraliserande förlust, eller om den bryskt avslutas med en energigivande seger.
Som alltid när det gäller Ligacupen så är det fråga om vad det är för startelvor vi egentligen får se. Inget av lagen vill naturligtvis förlora och motståndet är bland tuffast möjliga. Samtidigt är det bara tre dagar till nästa match för både Tottenham, som möter Man City hemma på White Hart Lane, och Arsenal som åker till Leicester. Båda två svåra matcher.
Arsene Wenger har en lång historia av att spela ungdomar i Ligacupen, men säger nu själv att han kommer välja ett hyfsat erfaret lag som kan hantera både motståndet och situationen. Santi Cazorla är avstängd och Francis Coquelin skadad, så de kan räknas bort. Märkligt vore dock om inte Alex Oxlade-Chamberlain, Kieran Gibbs och Mathieu Debuchy ges startplatser.
Mauricio Pochettino har redan avslöjat att Toby Alderweireld, som hittills spelat varenda minut av säsongen, kommer få vila. Det borde betyda att Kevin Wimmer och Kieran Trippier båda tar plats i backlinjen. Glädjande nog är Christian Eriksen tillbaka för spel och han borde luftas ikväll. Den stora frågan är om Pochettino slänger in en formtoppad Heung-Min Son eller om han sparar på krutet.
Det är alltid heta känslor och prestige när Arsenal och Tottenham drabbar samman. Att de gör det i Ligacupen på White Hart Lane har varit ganska vanligt i modern tid. 2008 vann Tottenham en klassisk semifinal med 5-1, straight to dvd, och knappt två år senare tog ett för den dagen ungt Arsenal revansch med 4-1 efter förlängning.
Tottenham är självklart en klubb som aspirerar på att nå upp till Arsenals status och styrkeposition inom den engelska fotbollen. Med alla sina nu lovande ungdomar som kommer fram genom de egna leden så har man kanske till och med passerat dem i ett inte oviktigt avseende. Med en vinst ikväll vill man visa att man börjar bli redo att göra det på fotbollsplanen också.
Ligacupen är härlig!