Få klubbar har framtvingat sådana tvångskänslor att riva sig själv i skallen som Watford har lyckats med under sommaren. Det har handlat om ut med det gamla och med det nya hela vägen in i och genom kaklet. Slavisa Jokanovic som tog Watford till Premier League byttes ut mot Quique Sanchez Flores och hela 15 nya spelare har värvats till den här säsongen.
I normala fall hade man med en sådan sommar i bakluckan haft ganska goda skäl att idiotförklara ägarna och klubbledningen, kanske hade man pekat på QPR som skrämmande exempel. Men det är samtidigt svårt eftersom Pozzo, familjen som äger Watford, har varit märkligt framgångsrika. De tog Udinese ut i det europeiska cupspelet, de tog Granada till La Liga, och nu har de tagit Watford till Premier League.
Med alla dessa förändringar har det följt en oundviklig kritik att Pozzos river ut själva själen ur klubben. En vanlig uppfattning bland supportrarna är att man helst av allt hade velat följa mer eller mindre samma spelare som man hade i laget förra säsongen, i Premier League. Troy Deeney och Matej Vydra i anfallet, Almen Abdi på centralt mittfält och Ikechi Anya på högermittfältet. En förståelig inställning.
Det är samtidigt inte första gången som Pozzos tar sig för en sådan här total rekonstruktion av Watfords spelartrupp. Man gjorde exakt samma sak för tre år sedan när man tog över Watford i The Championship. Kritiken om att riva själen ur klubben fanns där då också. Ändå spelar Watford i Premier League tre år senare. Ändå är inte Watfords lag tre år senare mer själlöst än att samma fans då sörjer dess upplösning.
Steget till Premier League är dock väldigt stort, väsentligt större än att gå från nedre halvan av The Championship till toppen. Så det kan fortfarande visa sig att en dylik omvälvande storstädning av spelartruppen inte är lika effektiv den här gången, och att en mer inkrementell approach hade varit att föredra. Det kan bara tiden utvisa.
Men samtidigt har Watford nio poäng efter sex matcher och ligger tolva, man har bara förlorat borta mot Man City, och vinner man idag så avslutar man september på sjätte eller sjunde plats med tre raka segrar. Resultaten stretar ihärdigt mot i kamp med intuitionen, och det är liksom lite svårt att käfta mot det alltför envetet.
Resultat är dock inte allt inom fotbollen. Watford har alltid varit en klubb som producerat flera egna unga spelare och ofta byggt sina lag runt dem. Inte nu längre. En inte ovanlig syn i Watfords startelva är ett lag bestående av nio, tio och ibland till och med elva olika nationaliteter. Watfords akademiprodukter har inte alls fått samma utrymme som förr – vilket många runt klubben tycker är tråkigt.
Men om inte resultat är allt så är kanske överlevnad det. Watford befann sig på ruinens brant när familjen Pozzo köpte klubben, så kanske måste man försöka se den större bilden. Och även om man inte är nöjd med hur Watfords ägare har byggt ihop sin spelartrupp så kan man inte vara helt missnöjd med övrigt byggande. Där tidigare ägare har pratat om att renovera och modernisera Vicarage Road, utan att åstadkommit något, så har Pozzo gjort det.
Investeringen i den egna arenan och den rejäla förnyelsen av spelartruppen visar att Watfords ägare sätter ganska mycket på spel för att säkerställa att klubben håller sig kvar i Premier League. För detta ändamål agerar man kanske kortsiktigt med spelartruppen för att nå mer långsiktiga mål. Det finns en risk i detta och en kostnad med detta, inte minst att det blir betydligt svårare för egna akademispelare att slå sig in i a-laget.
Men vid sidan av de stora förändringarna i a-laget så har Watford också investerat i den egna akademin. Nyligen uppgraderades man till kategori 2-status och samtidigt utsågs Harry Kewell som coach för U21-laget. Det finns alltså förutsättningar att Tommie Hoban, Sean Murray, Uche Ikpeazu och andra lovande Watfordtalanger kan följa i samma fotspår som Ashley Young, Marvin Sordell, Adrian Mariappa, Chris Eagles och Britt Assombalonga före dem.
Watford mot Crystal Palace är den enda matchen i Premier League idag, och det är väl kanske inte vad man normalt sett skulle kalla för Super Sunday. Men det är ändå ett intressant möte mellan två förhållandevis färska klubbar med Premier League-mått mätt, och som båda har visat en ambition att etablera sig i serien. Båda lagen står på nio poäng efter sex omgångar.
Laget som vinner kommer avsluta den sjunde omgången på europeisk cupplats.