Det finns roligare ställen att bege sig till som utsatt och ifrågasatt manager för en underpresterande storklubb. Det räcker med att tänka sig tillbaka 18 månader i tiden när David Moyes gjorde resan tillbaka till sin gamla arena för att hälsas av en till liemannen utklädd hemmasupporter. Liemannens skugga vilar även över Brendan Rodgers.
Bordeaux på bortaplan, Norwich på hemmaplan, Carlisle på hemmaplan, Aston Villa på hemmaplan, och sedan Sion på hemmaplan. Detta innan Everton på bortaplan innan landslagsuppehållet. Sex matcher som på förhand beskrevs som väldigt viktiga att vinna för Liverpool och Brendan Rodgers. Facit blev tre oavgjorda, en skakig vinst mot Aston Villa och en straffseger mot Carlisle.
Det är inget roligt läge för Brendan Rodgers att bege sig till Goodison Park för ett Merseysidederby, med ett resultat som kommer ha ett helt landslagsuppehåll på sig att jäsa hos en klubbledning som därmed har tid att överväga huruvida det kokta fläsket verkligen är stekt. Roberto Martinez var snäll nog att addera löken genom att hävda att Liverpool är favoriter tack vare investeringarna i nya spelare.
Everton beger sig dock in på gott humör till den här derbydrabbningen och de flesta skulle nog på förhand betrakta dem som troliga segrare. Vad få håller i åtanke är kanske att det enda som skiljer Everton och Liverpool åt i tabellen är en enda poäng, det vill säga Everton har lyckats förlora en match mindre och istället få oavgjort. Inte mer, skillnaden är inte större.
Men tabellen och matchraden berättar inte hela historien. Självklart spelar förväntningar en stor roll och förväntningarna är ständigt högre på Liverpool, med all rätt. Everton har dessutom visat upp ett positivt spel på ett sätt som Liverpool inte har och därtill en seger mot Chelsea i bagaget, en typ av seger som Liverpool hittills helt saknar.
Men givet att det just är ett Merseysidederby så är det kanske en annan skillnad som märks mest tydligt. Everton är smockfullt av unga och brittiska talanger från de egna leden; John Stones, Ross Barkley, Brendan Galloway, Tyias Browning vid sidan av Seamus Coleman och en i övrigt brittisk kärna med Phil Jagielka, Gareth Barry, James McCarthy och Tom Cleverley. I Liverpool blir det förmodligen det första Merseysidederbyt sedan 1986 utan en enda egen produkt i startelvan.
Spelar det där egentligen någon roll i dagens moderna fotboll? Ja, jag vill nog ändå tro att det gör det. Inte minst i den här typen av matcher och lokala derbyn. Det innebär inte att det är tillräckligt, men det borde vara något som på förhand talar för Everton.
Merseysidederbyt är kanske inte riktigt lika hett nu som det var en gång i tiden, inte minst då under 1980-talet när Everton och Liverpool var de två bästa klubbarna i England och konkurrerade om ligatiteln. Men det är alltjämt ett av de absolut hetaste derbyna inom engelsk fotboll och definitivt en match som det brukar kunna ryka om på planen.
Merseysidederbyt har också en liten särställning inom engelsk fotboll genom att det är det enda mötet mellan två klubbar som omgärdas av egna och speciella regler. Från och med säsongen 2003-04 har det nämligen varit så att det är bestämt att det första mötet på säsongen spelas innan jul på Goodison Park och det andra mötet spelas efter jul på Anfield. Detta för att inga supportrar ska behöva vänta mer än ett år på vad de betraktar som säsongens viktigaste match.
Det där är ju principiellt lite intressant eftersom det faktiskt manipulerar konkurrenssituationen i ligan. Det bör rimligtvis vara en fördel för Liverpool i en toppstrid under våren att ha en garanterad hemmamatch mot en av sina tuffare motståndare. Befinner man sig i en vårspurt med exempelvis Arsenal, Chelsea eller Man Utd så möter man hellre Everton på Anfield än på Goodison Park. Men några sådana fördelar har inte Liverpools konkurrenter.
Den principiella problematiken förklarar troligtvis varför Premier League har förnekat att någon sådan överenskommelse alls existerar. Samt att medge en sådan överenskommelse onekligen skulle kunna öppna dörren för andra klubbar att vilja upprätta motsvarande överenskommelser. Och då befinner man sig helt plötsligt i en mycket jobbig för att inte säga helt omöjlig situation såväl principiellt som praktiskt.
Problemet är så klart att Premier Leagues förnekande av överenskommelsen trotsar allt statistiskt förnuft. Det här är den tolfte säsongen i rad som det första Merseysidederbyt spelas innan jul på Goodison Park. Den statistiska sannolikheten att något sådant ska inträffa så att säga av sig självt är 0,000244 avrundat nedåt, eller uttryckt på enklare sätt, en på femtusen.
Något liknande mönster finns inte för andra derbyn. Daniel Geey har kartlagt att Manchesterderbyt under samma tidsperiod har haft Man City som hemmalag vid fem tillfällen, och North London-derbyt mellan Arsenal och Tottenham har vid åtta tillfällen inletts på Arsenals hemmaplan. Samma mönster går att hitta för ett flertal derbyn i andra ligor, såsom Milanoderbyt och Madridderbyt.
Merseysidederbyt är dock lite annorlunda. Här spelar vi på Goodison Park under hösten och på Anfield under våren. En klok överenskommelse i det tysta för Liverpool som får den garanterade hemmamatchen under våren, och för Everton gör det troligtvis ingen skada då det för dem är matchen mot Liverpool i sig som är huvudsaken, några ligastrider är ändå inte aktuellt för dem får man förmoda att de tänkte.
Ingen tvekan vem som var storebror och vem som var lillebror i det tänket och i det samtalet. Det brukar sällan vara någon större tvekan på planen heller, även i lägen där Liverpool har bedömts vara sårbara. Psykologin spelar dock en stor roll i sådana här derbyn. Och för Everton som till och med har institutionaliserat sitt eget lillebrorskomplex i spelschemat har det alltid varit svårt att besegra Liverpool.
Men Brendan Rodgers har också haft svårt att besegra Everton. Från att normalt sett ha vunnit Merseysidederbyna har Liverpool med Rodgers som manager istället spelat oavgjort i flertalet derbyn. Den här gången behöver Liverpool och Brendan Rodgers vinna för att skingra de värsta frågetecknen inför ett kommande landslagsuppehåll.
Samtidigt som Everton mer än kanske någon gång tidigare är favoriter att vinna matchen.
:::
Det spelas en till stormatch under denna fantastiska fotbollssöndag, lite senare på dagen på Emirates mellan Arsenal och Man Utd. Men då jag vill undvika att provocera någon i onödan så har jag skrivit om den matchen härunder i osynlig text. Läs på egen risk, men man måste vara riktig Unitedsupporter för att alls kunna se den!