“My life’s work is trying to show that British players can play.” – B.R.
Det går bra för engelska landslaget just nu, 9 av 9 möjliga vinster i sin kvalgrupp. Jag skulle kunna skriva en enda lång lovsång för Roy Hodgson, för hans spelidé och val av trupp, men det kan någon annan ta sig an. Jag skulle snarare vilja kalla det status quo för det engelska landslaget. England har en tradition av att plöja sig igenom kvalgrupp efter kvalgrupp till stora mästerskap, utan några problem (dock 2008, undantaget som bekräftar regeln).
Men på mer en ett decennium, känns det äntligen som att England har en genuint ung och intressant trupp, att bygga vidare på. Med Rooney, som den sista viktiga pjäsen ur ”den gyllene generationen”. Detta i sig utgör en viktig del för det engelska landslagets framtid, som i nuläget ser förhållandevis ljus ut. Men det finns fortfarande ett stort frågetecken, är Hodgson den rätte, att lyfta den fram nya generationen av engelska spelare och föra dem till framgång. Kanske, men det finns en 42-åring, nyligen sparkad från sitt jobb, som skulle vara ”the perfect fit” för England och han kallas ”Buck” Rodgers.
Efter tre intensiva år i Liverpool, har Rodgers lämnat plats åt en något mer karismatisk och framgångsrik tysk. Men Klopp tar inte över ett lag i spillror, utan kanske en av Premier Leagues mest talangfulla trupper, mycket tack vare den arbetslöse nordirländaren.
Redan för ett decennium sen, som tränare för Chelseas akademi, skapade Brendan ett intresse och en blick för unga, inhemska spelare, där kanske med de tyngsta namnen i Scott Sinclair (som senare följde Rodgers till Swansea) och Sam Hutchinson.
“It is also important to understand the youth sides and to be the link between the academy and the first team.” – B.R.
Den lärdomen har varit en viktig del i Rodgers framgångsrecept för både hans år i Swansea och senare i Liverpool, att våga satsa på inhemska talanger och ha stor rotation i truppen. Spelare som har fått chansen under Rodgers manager år, är som ni vet, Joe Allen, Jordan Henderson, Scott Sinclair, Ashley Richards, Daniel Sturridge, Raheem Sterling, Joe Flanagan m.m. Vissa har lyckats bättre än andra, men dessa spelare hade med viss säkerhet, inte varit där de är nu i sin karriär, om inte för Rodgers skull.
Men det finns en sida till av Brendan, som kanske är den viktigaste och mest intressant för varför hans namn finns med på FAs lista av potentiella kandidater till framtida ersättare av Hodgson.
“I grew up being told British players weren’t as technically good as European players, which was the biggest load of tosh I’ve ever heard. My methods and ideas are a fusion between British mentality and European ways of working.” – B.R.
Genom sin inspiration och nära vänskap med José Mourinho under åren i Chelsea (där även Luiz Felipe Scolari ska räknas in), men också under hans år av runt resande i Spanien och Europa. Har Rodgers skaffat en kunskap och ett intresse för spansk men även portugisisk fotboll. Det har både skapat hans spelidé och formande av trupper. Men det viktigaste är hur han inkorporerat detta i det brittiska spelsystemet och hos de unga brittiska spelarna. Att faktiskt spela ”proper football”. Rodgers har visat att du både kan spela attraktiv och framgångsrik fotboll ur ett brittiskt perspektiv. Som Thierry Henry har sagt om Swansea,
”I have been more than impressed with them. They play football the right way, and they are a dangerous side.
Om man drar ihop parallellerna med en blick för talangfulla spelare och ett ”icke-brittiskt” sätt att spela fotboll, får vi en manager som kanske inte revolutionerat brittisk fotboll, men i alla fall visat upp en ny sida av den. För att komma ur det statiska beteendet hos det engelska landslaget, behövs en grundlig reformation. Säg helt enkelt goodbye till allt segdraget försvarsspel, onödiga tacklingar och grötiga strikers (som alltmer börjar tyna bort).
Välkomna istället den samtida engelska fotbollen, med spelare som Danny Ings, Adam Lallana, Ross Barkley, Oxlade Chamberlain, Raheem Sterling och Daniel Sturridge, som spelar med fart och vackert passningsspel. Det kan tyckas banalt eller åtminstone konspiratoriskt. Men jag tror om det skulle bli verklighet, med Brendan Rodgers bakom rodret och formtoppade engelska spelare i ett framtida mästerskap, att vi än en gång för alla kan säga goodbye till 50 år av väntan på framgång för det engelska folket.
Och precis som Jim Holden skrev för tre år sedan, om Rodgers i Sunday Express,
”Brendan Rodgers is young and bold, and a force for good in the Premier League. And the way Swansea play, with relatively unknown footballers, one final question should be asked. If they can do it, why not the England national team as well?”
Av: Aron Skoog