Som liten parvel efter skolbestyren var avklarade sprang jag alltid ut och spelade handboll, fotboll, tennis eller var på något som kallades för fritidgård där min favorit var rundpingis. Något ljushuvud till politiker tyckte att man skulle spara in på det bästa som fanns för oss barn på fritiden och vips försvann fritidsgårdarna nästan helt på 80-talet. Mitt liv under åren 7-15 var uppslukat av idrotten och kompisar. Skolan var viktig, men idrotten var det som var livet. Handbollen blev till slut den sport som jag lade all kraft på som aktiv, men fotbollen har alltid varit roligast att titta på. På gården spelade jag minst lika mycket fotboll som handboll.
Under VM 1978 hette mina idoler Repp och Neskens i Hollands lag och vem i hundan var de då tänker ni som inte ens var födda då. Jo de sköt som Super Mac i Buster och ja ni var kanske inte födda när denna fantastiska tidning förgyllde mitt och många andra sportdårars liv. För er som var födda när Koeman härjade som bäst vet vad jag menar och då snackar vi inte om de futtiga långskott vi ser idag utan rökare från 30-35 meter som tvingade med målvakterna in i nätmaskorna för att göra en liten överdrift.
För mig har anfall alltid varit bästa försvar inom fotboll och därför har jag mest fokuserat på den delen, men det går inte att komma ifrån att jag under uppväxtåren imponerades av spelare som Matteus, Baresi och Maldini som var eleganter som styrde sina försvar med en spelintelligens som var bättre än någon annan som finns hos dagens försvarare som jag ser det. Det fanns faktiskt en spelare vid namn Makelele som imponerat mest på mig genom alla tider vad gäller försvarsarbete. Real Madrids framgångar under hans sejour där tillskriver jag en stor del till honom. Finns ett otal härliga försvarsspelare genom åren, men jag kan ju inte gärna skriva en hel bok här.
Av fotbollen under sent 70-tal och tidigt 80-tal minns jag som sagt mest VM 78 och även 82 och 86. Jag minns även hur löjligt överlägsna Liverpool var i England och att boring Arsenal ofta vann med 1-0. Hur i alls sin dar kom jag att hålla på Arsenal under George Graham-styret? Jag får skylla på min pappa och kanske spelade det in att brorsan håller på Liverpool, vad vet jag? Jag kom att älska spelare som Rocastle och Merson innan Wenger plockade fram favoriter på löpande band, men det var ju ingen champagnefotboll under Graham. Just när man hade gett upp om underhållande fotboll för mitt favoritlag kom helt plötsligt frälsaren Wenger från ingenstans och gjorde det lättare för mig att vara fotbollssupporter.
När VM 1982 och 1986 spelades var jag helt frälst i Brasiliens landslag som hade stjärnor som Sòcrates, Juninho, Falcao, Eder och Zico, men detta fantastiska lag fick aldrig vinna VM. Där och då myntades sambafotbollen om jag fått allt rätt för mig. Det var nog försvaret som var för ihåligt med en målvakt som var långt ifrån världsklass som förhindrade ett VM-guld.
Som gammal handbollsspelare började jag redan i slutet av 1980-talet reagera på den bristande disciplinen inom fotbollen. Står du i en handbollsmatch i vägen för ett frikast eller inte släpper bollen direkt får du vila dig i två minuter. På fotbollsplanen får man som spelare allt som oftast inte ens en reprimand. Spelsabotage skall beivras enligt mig och jag förstår inte att det har fått fortgå i alla år. Det eviga gestikulerandet mot domaren vid varje domslut tog man tag i för cirka tio år sedan, men det slutade med ett antal utvisningar som följd och därför fick väl fotbollssamfundet lite panik och tog omedelbart tillbaka det försöket till regelförändring.
Gestikulerar du med samma gester i handboll som vid fotbollen ja då åker du ut. Nu förstår jag att man inte kan göra en ren jämförelse mellan handbollen och fotbollen hur som helst, men nog är fotbollen fortfarande för lössläppt vad gäller disciplinen. Maradona var som tur var en spelare som var svår att sparka i sönder, men jag kommer ihåg överfallen som han fick utstå under sina VM oftast utan åtgärd från domaren och som tur har utvecklingen gått framåt oerhört där utan att jag för den saken skull vill få bort de hårda närkamperna som ingår i spelet. Något som jag redan under 1990-talet hade stört mig på ett tag var all tid som bara försvann under en match. En minut för att lägga en hörna eller en inspark. En frispark kunde ta tre minuter att få iväg innan muren som skulle rättas till ett antal gånger och domaren var nöjd. 20-30 minuter försvann från matcherna och visst måste det få finnas avbrott i fotbollen, men varför spelas det inte då effektiv speltid 2×30 minuter?
VM har alltid varit störst för mig inom fotbollen, men Champions League-konceptet fick igång mig på alla cylindrar och införandet av bortamålsfördelen. Jag var väldigt trött på tre olika klubbturneringar och att mästarcupen spelades i ren cupform som gjorde tävlingen mer hasardbetonad och att de bästa lagen fick man kanske bara se mot varandra i finalen. Det var innan Champions League och bortamålsregeln alltför vanligt med ett oerhört defensivt inriktat bortalag i europacuperna. Pengarullningen har gått lite överstyr, men jag vill inte ha tillbaka den gamla modellen.
Det enda som jag saknar när vi nu är inne på år 2015 är det som VMagnus så fint redogjorde med pengarullningens negativa konsekvenser, men jag stör mig inte så pass att jag kommer att tappa intresset hoppas jag.
Många bra ändringar i regelboken de senaste åren så som offsideregelns modernisering och målkamerans införande har tagit fotbollen framåt som jag ser det . Jag ser även positivt på videogranskandet efter matcher där Adams äntligen åker fast efter åratal av fula efterslängar.
Summa summarum ser jag mer positiva förändringar inom fotbollen än negativa de senaste 30 åren och därför ser jag fortfarande med glädje fram emot Premier League-matcherna, även om en del saker var bättre förr.
Av Jonas Jönsson (jonasarsenalfan)