Äntligen fredag. Därmed är det bara en dag kvar till dess den riktiga fotbollen drar igång igen. Om vi inte räknar med kvällens match i The Championship mellan Bristol City och Nottingham Forest. Ett långt landslagsuppehåll har det hur som helst varit under vilket jag har kunnat lata mig i skuggan av några i mitt tycke intressanta och läsvärda gästbloggar.
Förhoppningsvis kan det bli ett något mer återkommande inslag, inte minst då under landslagsuppehållen. Nu är det emellertid dags att damma av tangentbordet igen med en stinn fotbollshelg runt hörnet. Tottenham och Liverpool, Everton och Man Utd, Southampton och Leicester, West Brom och Sunderland är bara några av helgens högintressanta matcher.
Landslagsuppehållet har vid sidan om själva EM-kvalet framför allt handlat om två olika saker. Dels nya managers om vilket det redan har skrivits. Dels oegentligheterna inom FIFA och de följdeffekter detta har inom UEFA, där i synnerhet en mångmiljonutbetalning till Michel Platini för ytterst oklara tjänster har försatt honom i rejält blåsväder.
Mångmiljonutbetalningar för oklara tjänster var även ett tema under Arsenals återkommande bolagsstämma som ägde rum under gårdagen. Det är Arsenals ägare Stan Kroenke, eller rättare sagt hans företag, som plockat ut £3m ur Arsenal för vad som beskrivs som konsulttjänster. Arsenals ordförande med det osannolika namnet Sir Chips Keswick gjorde knappast sig själv eller klubben några tjänster genom att svara både drygt och undflyende på frågorna kring denna betalning.
Annars är det frågan om biljettpriserna i Premier League som varit ett ämne för diskussion de senaste dagarna, och även här befinner sig Arsenal i frågans epicentrum. Det har aktualiserats genom att Bayern Münchens bortafans protesterat mot de höga priserna och planerar en protest under veckan där de går in på läktarna först fem minuter in på matchen. I England drivs nu även kampanjen ”twenty is plenty” som syftar till att definiera ett maxpris för bortabiljetter.
Frågan om biljettpriserna är en fråga som ofta överförenklas. Jämförelserna görs ofta med de billigaste säsongsbiljetterna i Bundesliga, som i praktiken brukar vara väldigt få förunnade att få tillgång till. Prisskillnaden har heller inte bara med fotboll att göra utan också det allmänna kostnadsläget i England och inte minst London, en av världens dyraste städer. Ivan Gazidis, Arsenals VD, gör också en klok poäng när han påpekar att biljettpriserna i Bundesliga i praktiken är subventionerade via skattesystemet där tyska klubbar är ideella föreningar där engelska klubbar istället betalar företagsskatt.
Nevertheless. Biljettpriserna inom engelsk fotboll är väldigt höga och det har haft en påtaglig effekt på vilka som faktiskt har möjlighet att komma in på arenorna och följa den engelska fotbollen, vilket i sin tur har haft en tydlig påverkan på atmosfären. Publikens sociala sammansättning har kontinuerligt förändrats under de tre senaste årtiondena, och det går alltid att diskutera det önskvärda i detta, liksom konsekvenserna av det.
Huruvida detta är en praktisk fråga för Arsenal är inte helt säkert. I alla fall inte om den supporter var något så när representativ som gick upp på årsstämman och presenterade sig själv som en person som arbetat inom finansbranschen i London i mer än tio år och med en strålande akademisk bakgrund, och som bad klubben att absolut inte falla till föga och återinföra ståplats. Och där får man nog förmoda att främst i hans tankar var inte säkerhetsskälen.
Marknadsprisargumentet lurar så klart tungt i bakgrunden. Engelska klubbar kan ta ut de förhållandevis höga priser de gör eftersom det finns publik i tillräckligt hög utsträckning som är villig att betala dessa priser. Priset bestäms av utbud och efterfrågan, och så länge biljetterna säljs så är biljettpriset per definition inte för högt. Privat ägda fotbollsklubbar kommer självklart även hävda sin rätt att även fortsättningsvis självständigt bestämma sina egna biljettpriser.
Ett sådant argument förutsätter emellertid att man betraktar fotbollen just som en produkt, vilken man tycker det är helt i sin ordning att underordna ekonomins allmänna lagar. Nu finns emellertid ett annat synsätt, att fotbollen fyller en samhällsfunktion som står över någon slags produktstatus, på samma sätt som olika samhällen har bestämt att andra värdefulla kultur- och folkyttringar ska ha en särskild status.
Inte heller vore det något främmande för Premier League, Football League och FA att reglera klubbarnas verksamhet i samband med match. Tvärtom är det något de redan gör i stor omfattning, med regler om allt gällande arenastorlek och standard för respektive nivå i seriesystemet. Det finns flera syften med detta, men gemensam är idén att ställa vissa krav för att säkerställa produktens kvalitet. För Premier League att ställa krav på tillgång till biljetter till ett visst pris, kanske tillsammans med krav på utrymmen för safe standing, vore inte något långt steg vidare från vad man redan gör.
Förmodligen är det i tvärsnittet av dessa båda frågor, biljettpriserna och safe standing, som det kan visa sig bli möjligt för supportergrupper och olika lobbyorganisationer att få någon slags framgång. Båda frågorna kan samverka och relateras till vad som ändå måste upplevas som en viktig aspekt av den produkt man försöker sälja, nämligen atmosfären på de engelska arenorna som är en stor del av upplevelsen.
Slänger man in något argument om att arbeta för en differentiering av produkt och pris i syfte att täcka alltfler marknadssegment, eller några ekonomiska floskler i den riktningen, så kommer man förmodligen lyckas övertyga en och annan räknenisse i förbund och klubbar också.
:::
De allvarliga skadorna har duggat tätt under landslagsuppehållet. Liverpool och Jürgen Klopp har drabbats av en dubbelsmäll då både Joe Gomez och Danny Ings lider av knäproblem och blir borta resten av säsongen.
Tim Krul var en annan spelare som gick sönder och som beräknas bli borta resten av säsongen. Vilket fick Newcastles manager Steve McClaren att kanske något obetänkt slänga ur sig att Kruls frånvaro kan komma att kosta Newcastle 20 poäng den här säsongen. Frågan är vilket kapitel i boken om ledarskap och motivation han hämtade det uttalandet ur.
Alternativt så känner han redan gamarna cirklandes ovanför sig, Newcastles säsongsinledning har varit bedrövlig. Kanske börjar han redan nu fila på det preventiva argumentet att det inte var hans fel att Newcastle åkte ur Premier League.
:::
Så övertygad är Rafa Benitez om sin egen kommersiella sprängkraft att enda skälet till att först Steven Gerrard och sedan Sam Allardyce över huvud taget har något att kritiskt att säga om honom bara kan ha att göra med att de vill sälja böcker, vilket de självklart inte hade gjort utan att rida snålskjuts på Benitez väldiga renommé.