För ungefär 2000 år sedan plus växel vandrade en kille på jorden och enligt sägnen också på vattnet som skulle komma att organisera hela vår tidsuppfattning i vad som enklast sammanfattas som före och efter. Nu har det tydligen hänt igen om vi ska lockas med i superlativerna. Premier League och Liverpool före respektive efter Jürgen Klopp.
Mannen som tog både tysk och europeisk fotboll med storm med Dortmund går alltså idag ut för sin första fotbollsmatch i Premier League. Det är något som helt säkert varenda Liverpoolsupporter, och säkert även väldigt många andra, har sett fram emot ända sedan det i mitten av förra veckan blev i praktiken klart att Jürgen Klopp var Liverpools nye manager.
Det kunde definitivt ha varit en lättare första uppgift. Att möta Tottenham på White Hart Lane är inte någon mjukstart. Men det gäller förvisso Klopps första sex ligamatcher lika. Efter Tottenham borta följer i tur och ordning Southampton hemma, Chelsea borta, Crystal Palace hemma, Man City borta och sedan Swansea hemma.
Jürgen Klopps första laguppställning kommer synas i sömmarna. Den kommer ge en indikation om hur Klopp vill spela fotboll med Liverpool, vilka spelare som är centrala i hans planer och hur han har för avsikt att använda dem. James Milner har sprungit mest av alla spelare i Premier League hittills den här säsongen och borde bli en viktig pjäs för Klopp, men på vilken position?
Jürgen Klopps grunduppställning är normalt sett 4-2-3-1, samtidigt som Liverpools spelartrupp endast innehåller en enda naturlig ytter, i form av den unge och förvisso lovande men också orutinerade Jordon Ibe. Liverpool har en obalanserad spelartrupp, en slaggprodukt av ett dysfunktionellt samarbete mellan Brendan Rodgers och transferkommittén.
Det är egentligen inga våldsamma taktiska innovationer Jürgen Klopp har att komma med, vilken han själv också har varit noga med att påpeka. Att pressa motståndarna högt och intensivt är inte något unikt utan i själva verket något många lag gör. Inte heller är det något nytt utan något som exempelvis Liverpool gjorde redan på 1970-talet och 1980-talet, och även något som var ett tydligt element säsongen 2013-14.
Så för allt prat om ”gegenpressen” så är det i själva verket mest en fråga om att dels våga satsa fullt ut på en sådan taktik, dels att verkligen ta det hårda jobbet och slitet för att genomföra taktiken till fullo. Taktikens framgång är helt och hållet beroende av det senare, så vad som mer än något annat kommer bestämma Klopps framgång med Liverpool är två tidlösa egenskaper, självförtroende och hårt arbete.
”I want to see more bravery. I want to see fun in their eyes. We have to open our chests, let’s run and fight, attack together and defend together. We need the braveness to make faults. This is the braveness you need in football.” Så sade Jürgen Klopp i torsdags och visste man inte att det var han så hade man nog kunnat förväxla det med något som Harry Redknapp eller Tim Sherwood har sagt.
Men då Jürgen Klopp är tysk manager så kan det självklart inte vara fråga om floskler som det varit om en brittisk manager yttrat samma ord. Här måste ju finnas något klokt och djupsinnigt kan tyckas. Det må vara hur som helst med det, att Klopp själv väljer att betona mod och självförtroende så tydligt visar dock på att det är något han upplever har saknats i Liverpool.
Lite visar det även på att Jürgen Klopp förmodligen har förstått att vad som kommer att ge snabbast effekt för Liverpool den här säsongen är inte några taktiska genidrag, utan snarare att rida på den våg av känslor, engagemang, glädje och optimism hans tillsättning har fört med sig. Att få spelare och fans att tro det är möjligt vad som förut kändes omöjligt.
Svårigheten, och den stora utmaningen den här säsongen, blir att göra detta utan att ramla i den grop hans egen hjältemyt har grävt åt honom. Just detta har varit ett återkommande fenomen i Liverpool, en klubb som mer än kanske någon annan odlar dessa hjältemyter. Men det slutar sällan om någonsin lyckligt då verkligheten aldrig kan leva upp till hjältesagans förväntningar.
I det avseendet kan det vara en fördel för Liverpool och Jürgen Klopp med en tuff inledning under de första matcherna. Fyra-fem raka vinster mot motstånd från tabellens nedre halva hade kunnat bygga upp hjältemyten till obehagliga och ohållbara proportioner utan samband med verkligheten. Före och efter Jürgen Klopp hade antagit en närmast religiös dialektik. Nu kan resultaten, och därmed förväntningarna, visa sig bli lite mer balanserade.
Om nu inte Jürgen Klopp och Liverpool å andra sidan ändå beslutar sig för att rada upp sex raka segrar mot aktuellt motstånd. I så fall kan vi nog bomma igen kyrkorna, moskéerna och synagogorna och istället vallfärda till och be fem gånger om dagen i riktning mot Anfield, centrum för den blivande nya världsreligionen.
Eller ska Tottenham sätta käppar i hjulen redan från början?