Större är inte skillnaderna i den europeiska toppfotbollen. Bayern München är naturligtvis, på det hela taget, just nu ett bättre fotbollslag än vad Arsenal är; men inte så mycket bättre att ett annat skickligt och välorganiserat lag med god taktik, tålamod, hårt jobb och kyla i avgörande situationer kan vinna mot dem.
Långa stunder var farhågan att Arsenal låg alldeles för lågt och var alldeles för passiva i sitt eget spel. Kontrasten med Bayern München var tydlig. Bayern försökte, ofta framgångsrikt, tvinga fram misstag från Arsenalspelarna; Arsenal å sin sida verkade mer vänta på att Bayernspelarna skulle göra misstag. En taktik med hög risk att straffa sig.
Men Petr Cech, stundtals bra försvarsspel och ett kryddmått av den lilla tur man behöver i sådana här matcher gjorde att Arsenal kunde hålla nollan. Och till sist kom ändå misstaget från Bayern München. Det var Manuel Neuer, världens arguably bästa målvakt som stått för ett antal mer eller mindre galna räddningar under matchen, som flaxade efter en hög lyra på ett sätt som hade fått en debuterande målvakt i Premier League att rodna av skam.
Den som mer eller mindre bokstavligt snubblade in det avgörande målet var den stundtals utskällde Olivier Giroud, syndabocken från de två första matcherna i gruppspelet. Det återstår att se om det egentligen räcker till för att ta Arsenal vidare från gruppspelet, det kan visa sig för sent och Arsenal har en allt annat än lätt uppgift att försöka klara av om två veckor i München. Men nu har man gett sig själva en fighting chance.
Det var också positivt att se ett Arsenal som verkligen ville vinna. Det har ju spekulerats i vissa kretsar att Arsenal skulle mer eller mindre beslutat sig för att ge upp Champions League och istället satsa på ligan. Nu var det inte så, men det är på sitt sätt helt bisarrt att sådana funderingar ens uppstår bland vettiga brittiska fotbollstyckare, och en förklaring varför engelska lag presterar så ljummet i Europa under senare år.
Det hade naturligtvis varit ett självmord för hela säsongen för Arsenal att ha gett upp i det här läget. Någon hade kanske kunnat hitta en rationell fördel med det, men det hade fått oundvikliga negativa konsekvenser för lagets moral och prestationer i övriga turneringar. Det kan visa sig att man till sist ändå åker ur Champions League, men det är en fundamental skillnad mellan att förlora och att ge upp.
Nu hände i själva verket tre saker som ”den nyansbefriade och historielösa åsiktsapparaten”, för att använda ett av gårdagens blogguttryck, menade aldrig kunde hända. Bayern München, trots att de faktiskt spelade rätt bra även med sina mått mätt, förlorade mot Arsenal som i sin tur knappast spelade på någon för dem övernaturlig nivå. Manuel Neuer, den mode-rne och uppfattningsvis närmast felfrie världsmålvakten, gjorde inte bara en korpentavla. Och Robert Lewandowski lämnade Emirates mållös och tillräckligt nedstängd under matchen för att kunna beskrivas som lätt anonym.
Lätt hänt. Större är inte skillnaderna.
:::
Man Utd återvänder ikväll till Moskva. Många positiva minnen därifrån naturligtvis. Återstår att se minnena förblir lika positiva efter kvällens inte helt oviktiga match.
:::
Man City möter ett av den europeiska fotbollens främsta poplag under senare år, nämligen Sevilla.
Det vore kanske fel att beskriva det som ett ödesmöte på samma sätt som Arsenal hade det mot Bayern igår kväll, men rimligen känns det här som en match som Man City både bör och måste vinna om de vill ha en god chans att ta sig vidare.
Bortamatcher mot Sevilla och Juventus väntar i de tre avslutande matcherna, och de känns lättare att navigera med sex poäng istället för tre, och med ett poängförsprång gentemot Sevilla att jobba med snarare än ett underläge.
Kan Etihad vakna till liv under en europeisk cupkväll? Man City är förvisso favoriter mot Sevilla, men har knappast råd att göra ännu en av sina sömniga matcher på hemmaplan.
Större är nämligen inte skillnaderna.
:::
Tuffare läge för Arsenal i nästa match mot Bayern i och med att det är gruppspel och inte slutspel. Hade varit ett helt annat och bättre läge att gå in med 2-0 och Bayern dels rädda för att åka ur, dels i vetskapen att de absolut inte får släppa in mål.
Och Bayern kommer nog vara rejält revanschsugna. En förlust även på hemmaplan skulle göra deras läge i gruppen lite halvkrångligt. Och som Pep Guardiola viftade längs sidlinjen igår så fick man lätt intrycket av att han hade sett framför sig en invincible-säsong à la Preston – det vill säga helt och hållet obesegrade under en hel säsong.
Douglas Costa dock – vilken spelare Bayern har där.
:::
Serie A har alltså två lag med i Champions League den här säsongen. Ändå är det på håret att de ska kunna norpa en plats från Premier League, som har fyra lag med, de närmaste åren. Jag är fortsatt skeptisk till UEFA:s så kallade koefficientrankning.
:::
Jag har svurit mycket på de där straffområdesdomarna i Champions League, men det var faktiskt rätt imponerande av dem att se Arsenals andra mål, rättare sagt inte missa det. Detta sagt så hade det så klart aldrig ens funnits någon risk att missa målet med målkamerateknik.
Och då kanske livet hade blivit lite enklare för Glenn Strömberg. Helt övertygad var han om att matchen var avblåst när Arsenalspelarna TV-puckfirade vid sidlinjen. Det tog väl närmare minuten innan det började klarna för honom och därmed för oss som tittade att det faktiskt var mål.
Men vilken räddning (nästan) av Manuel Neuer!
:::
Kurt-oah – belgisk stjärnmålvakt i Chelsea enligt Lasse Lagerbäcks uttal taget direkt från det svenska folkhemmet.
:::
Vill man se något av Manchesterlagen på svensk sportbar så ska det vara f-n att spela samma kväll som PZG och MFF spelar. Den här gången handlar det som tur är i alla fall inte om käppakrig eller annan vintersport.