Var Tim Sherwoods avsked som manager för Aston Villa oundvikligt? Ja, med endast fyra poäng efter tio ligamatcher och Aston Villa fast förankrade i botten av tabellen, i just en sådan nedflyttningsstrid som Sherwood själv garanterade att Aston Villa aldrig mer skulle befinna sig i med honom som manager, så fanns det inte längre några alternativ för Aston Villas klubbledning.
Det fanns också mycket lite i Sherwoods eget beteende som gjorde någon annan lösning trolig. Vad säsongen led så blev kritiken av spelartruppen både alltmer frekvent och allt mindre subtil. Från förstulna kommentarer om att spelarna saknade erfarenhet till den anmärkningsvärda synpunkten efter förlusten mot Swansea att spelarna inte duger till särskilt mycket mer än vad resultaten faktiskt visar.
Det är självklart ett klassiskt case av en manager som försöker fördela ansvaret för lagets problem på någon annan, i det här fallet spelarna och underförstått även klubbledningen som värvat dessa spelare. Tim Sherwoods försök att distansera sig från klubben blev inte mindre uppenbara med kommentaren att det inte var han, utan klubben, som satt i rävsaxen. Inte så mycket en för alla, alla för en i den inställningen.
Det hade varit lätt att göra en klassisk ”vad var det jag sa?” gällande detta. I min försäsongsanalys av Aston Villa förutsåg jag Aston Villas problem, Tim Sherwoods taktiska tillkortakommanden, och det besvärliga läge Aston Villa försatt sig i genom att sälja av sina viktigaste spelare och ersätta dem med i huvudsak unga och oprövade talanger från Ligue 1 med omnejd. Det var inte svårt att se komma.
Det pratas självklart om efterträdare. Kevin MacDonald är tillförordnad manager till dess att klubben hittar en permanent lösning. Bland kandidaterna nämns självklara namn som David Moyes och Brendan Rodgers. Moyes vore så klart ett väldigt intressant namn men det mesta tyder på att han vill bli kvar i Real Sociedad. Rodgers vore ett intressant namn med mer av en spelidé än vad Sherwood kunde uppbåda, men frågan är om Rodgers är mentalt redo att ta över en ny klubb så tätt inpå att ha fått sparken från Liverpool.
Den som nämnts som favorit i förhandssnacket är Remi Garde, ett spännande franskt namn efter sina tre år med Lyon, men som också är tillgänglig efter ett uppehåll. Gardes franska koppling lyfts fram som ett argument för honom i och med att Aston Villa värvat många spelare från Ligue 1, och förhoppningen är att han skulle kunna förnya Aston Villa på samma sätt som han i någon mening gjorde med Lyon.
Från att ha framstått som den givna kandidaten så verkar detta dock ha rullats tillbaka en aning. En anledning som nämns är att hans coachteam fortfarande är anställda av Lyon, som inte vill släppa dem under säsongen. Garde har dock tackat nej till förfrågningar från Newcastle och Sunderland tidigare, och han verkar ovillig att släppa sin mer eller mindre självpåtagna ledighet, åtminstone för engelska klubbar med osäkra tabellsituationer. Om där finns en vilja så brukar det normalt sett finnas en väg i den där typen av praktiska frågor.
En annan ledig och tillgänglig manager som nämnts är Lucien Favre, som gjorde succé förra säsongen med Borussia Mönchengladbach, som han tog hela vägen till Champions League. Men om Gardes ledighet väcker en del frågetecken så bådar det heller inte så gott att Favre tackade för sig efter fem matcher av den här säsongen, vilket tyder på att han inte är någon större manager i motgång.
För alla namn som kastas upp som möjliga kandidater så är det dock lätt att bortse från att Aston Villa i själva verket inte är ett särskilt intressant alternativ i nuläget för en manager. Precis som Sunderland gjorde så befinner de sig i ett läge där de managers som möjligen hade kunnat vända på läget antingen är otillgängliga eller helt enkelt inte intresserade av att riskera sitt renommé på att rädda ett sjunkande skepp.
Möjligen kan Sunderland betraktas som något av vinnare i jämförelse i och med att de agerade tidigare än Aston Villa, och därmed hann knyta till sig en ledig och etablerad manager i Sam Allardyce. Man undrar vad Allardyce tänker nu, hade han tagit jobbet som Sunderlands manager om han samtidigt visste att Aston Villa-jobbet var tillgängligt? Svårt att säga, men Sunderland är säkert nöjda med att inte behöva få den frågan besvarad.
Både David Moyes och Brendan Rodgers kommer från svåra situationer för dem i stora klubbar som rubbat deras rykte inom den engelska fotbollen. Att de kommer från sådana situationer gör det mindre troligt att de väljer att riskera ännu ett misslyckande med ännu ett möjligt självmordsprojekt, från vilket deras egna karriärer kanske aldrig skulle återhämta sig. De avvaktar troligtvis hellre mer säkra alternativ, åtminstone för stunden.
Samma resonemang gäller även för utländska tränare som Remi Garde och Lucien Favre, det är ett riskfyllt prospekt att som första utlandsprojekt bege sig till den förmodligen både tuffaste och globalt mest exponerade ligan och egentligen utan några motsvarande erfarenheter försöka rädda kvar en klubb i så uppenbara problem.
Återstår gör i så fall långskotten, som en klubb i Aston Villas läge sällan brukar vilja chansa på, samt the usual suspects av de brittiska managernamnen som möjligen råkar vara tillgängliga. Det främsta namn som dyker upp med sådana sökord är Nigel Pearson, som lämnade Leicester efter förra säsongen. Han är tillgänglig och han visade med Leicester att han kunde vända på ett till synes hopplöst tabelläge, och vann stor lojalitet från sina spelare genom att visa lojalitet med dem.
Det vore kanske orättvist att beskriva det som det kortsiktiga valet, men det är helt säkert inte det romantiskt långsiktiga alternativet med de stora reformistiska anslagen som kanske namn som Garde, Favre, Rodgers eller till och med Moyes skulle förmedla. Pearson är definitivt det betydligt mer cyniska och pragmatiska alternativet, ägnat att lösa det omedelbara problemet snarare än att skapa möjligheter för framtiden.
Det är garanterat inte någon lösning som i sig löser några av Aston Villas mer grundläggande strukturella problem som kommer fortsätta att hemsöka klubben innan de om inte åtgärdas så åtminstone adresseras. Till dem räknas en ägare som utan framgång försökt sälja klubben i flera år och som är ovillig att investera ytterligare i klubben, samt en bristande kompetens i klubbens administrativa positioner kring scouting och spelarrekrytering. Det för Aston Villa nya försöket med Hendrik Almstadt som sporting director har ännu inte riktigt slagit rot.
Om inte annat så av det skälet så skulle Nigel Pearson vara ett val som Aston Villa supportrar förmodligen skulle ha klart delade känslor för. Med Pearson kan man också vara hyfsat säker på att det kommer uppstå en och annan mediafadäs under säsongen, mediatränad är Pearson sannerligen inte och inte skulle han heller se nyttan i det. Helt okontroversiell vore heller inte en sådan utnämning efter förra säsongens incidenter. Med en sporting director är det också viktigt med en manager som klarar av att leka bra med andra, en egenskap som inte framstår som helt naturlig för Pearson.
Men Aston Villa befinner sig inte i ett sådant läge att de har råd att vara kräsna eller att de kan välja och vraka mellan alternativen. I slutänden kan det helt enkelt visa sig vara så att Nigel Pearson inte blev så mycket Aston Villas val som Aston Villas brist på alternativ.
Återstår i så fall långskotten, det vill säga de i huvudsak yngre och lovande manageralternativ för vilka Aston Villa, oavsett tabellsituation, skulle vara ett steg framåt i karriären omöjligt att tacka nej till. Långskott är per definition en slags chansning, vilket talar emot att Aston Villa vågar ta den chansen. Skulle de ändå våga så vore ett av de allra mest intressanta alternativen, om han är tillgänglig, Mark Warburton.
Warburton tog inför den här säsongen över i Glasgow Rangers i den skotska andradivisionen, där han hittills har lett laget till elva raka segrar. Efter att ha fört upp Brentford från League One så förde han dem som nykomling i The Championship hela vägen till playoff. Det är bedrifter som gjort honom till ett respekterat namn även bland Premier League-klubbar, och Aston Villa skulle kunna vara ett mycket intressant projekt för honom.
Det kanske säger något om Aston Villas problem och prioriteringar i nuläget att det är svårt att alls hitta någon större förhandsdiskussion gällande kvällens match i Ligacupen borta mot Southampton. Det är en på förhand tuff match för Aston Villa, redan innan managersituationen brakade loss. En vinst betyder kvartsfinal i Ligacupen, och kanske en strimma av hopp i en i övrigt beckmörk säsong för Aston Villa.
Frågan är om en ny manager lyckas sprida något ljus över tillvaron.