Det var några år sedan. Andre Villas-Boas var manager i Tottenham och Gareth Bale var kvar i klubben. Tottenham andades positiva tankegångar och Villas-Boas vågade sig på att kommentera närmaste konkurrenten Arsenals situation som att de befann sig i en negativ spiral. Ett uttalande som Arsenal sedan dess av lätt insedda skäl har gottat sig åt.
Att det blev på det viset är med all sannolikhet det tydligaste argumentet för så kallad stabilitet man kan finna. Arsenal har hela tiden haft Arsene Wenger och den tryggheten som sådan stabilitet medför att falla tillbaka på. Tottenham och Daniel Levy dröjde inte länge med att byta manager ett flertal gånger och det momentum klubben höll på att bygga upp gick upp i rök.
Det kan med den klokhet som bara eftertanken har att erbjuda vara lätt att glömma bort att det faktiskt fanns goda skäl till optimismen runt Tottenham, som under två säsonger slutade bland de fyra bästa. Spelare som Gareth Bale, Rafael van der Vaart och Luka Modric gav riktig stjärnprofil till Tottenham och spelet kunde många gånger hålla en riktigt hög nivå.
Tottenham i nuläget har inte riktigt samma stjärnstatus. Visst finns där erkänt skickliga spelare som Harry Kane, Christian Eriksen, Erik Lamela, Moussa Dembele och Toby Alderweireld men Tottenham av idag känns trots det mer anonymt och mindre spektakulärt. Karaktären är mer av kollektivt lagbygge än av individuell stjärnglans.
Men det har också börjat producera alltmer stabila resultat än vad det tidigare mer stjärnsprudlande laget gjorde, som kunde varva enastående matcher ena veckan med poängmässiga bottennapp följande vecka. Tottenham var tröga i starten den här säsongen, men har inte förlorat en ligamatch sedan premiären och börjar sakta men säkert smyga sig uppåt mot de fyra topplatserna.
Inte lika spektakulära men mer stabila. Mauricio Pochettino har fått vad i princip ingen manager i Tottenham har fått innan honom, tid på sig att forma sitt lag. Det var också ett vinnande drag av Tottenham att inte bara hämta honom från Southampton utan också anställa Paul Mitchell, den ansvarige för att värva spelare, som jobbade med Pochettino i Southampton. Att Tottenham backar något från de allra mest feberhetsiga drömmarna att nå Champions League har säkert också gett Pochettino mer tid än vad han annars hade fått.
Det har blivit många oavgjorda matcher under säsongen för Tottenham som dock har börjat bygga upp ett momentum under senare veckor. Om de oavgjorda matcherna mer konsekvent kan börja förvandlas till vinster så kommer inte Tottenham bara att kunna ta en av de fyra första platserna, utan faktiskt bli en outsider till ligatiteln.
Ett av Mauricio Pochettinos medvetna val har varit att försöka bygga Tottenham bakifrån och på en stabil defensiv. I det avseendet har Toby Alderweireld varit en av den här säsongens mest framstående värvningar, och omplaceringen av Eric Dier som defensiv mittfältare har även det skördat stora framgångar för Tottenham.
Också i det avseendet finns en tydlig skillnad mellan ”gamla” Tottenham och dagens Tottenham. Tottenham för fem år sedan var ett i huvudsak framtungt lag med stjärnorna och de främsta spetskvaliteterna offensivt, men man hade inte samma stabila grund att stå på defensivt som övriga topplag inom den engelska fotbollen.
Dagens Tottenham kan å andra sidan anklagas för att vara något för baktungt med en ibland energilös offensiv. Harry Kane har haft svårt att replikera formen från förra säsongen, även om målskyttet har börjat lossna. Christian Eriksens skada kom olägligt för Tottenham i säsongsinledningen. Heung-Min Son ser ut att kunna bli ett värdefullt tillskott och Erik Lamela ser till sist ut att börja kunna få ut sin stora potential i Tottenhamtröjan.
Bortaderbyt mot Arsenal blir den här säsongens hittills största kraftprov för Tottenham som lag, och inte minst för Pochettinos taktik och spelidé. Arsenal och Man City är på sina respektive hemmaarenor ligans två just nu svåra lag att stå emot spelmässigt. Tottenhams defensiva system går dock ut på att stressa och pressa motståndarna, något som normalt sett brukar passa Arsenal illa, som brukar föredra tid och utrymme med bollen.
Emirates, Arsenals kollektiva och individuella skicklighet, Tottenhams psykologiska underläge i derbymentaliteten är faktorer som samtliga talar till Arsenals fördel i den här matchen. Ska Tottenham kunna få ut något av matchen så måste de visa tålamod defensivt och framför allt undvika misstag och koncentrationstapp, men också ha offensiva spelare som tvingar Arsenal att lägga energi på sin egen defensiv.
Det är nästan exakt fem år sedan som Tottenham lyckades vinna mot Arsenal på Emirates. Då vände man ett 0-2-underläge till 3-2-seger genom mål av bland andra Bale och van der Vaart. Lyckas Tottenham vinna idag, eller undvika förlust, visar man inte minst att lagets spelidé börjar ge resultat, men också att de övriga lagen i titelstriden snart kommer få sällskap.
Inte genom att vara spektakulära, men genom att vara stabila.