I torsdags lanserade The Football League sin nya profil som sjösätts på allvar från och med nästa säsong. EFL, English Football League. Det är blott den fjärde profilen som The Football League använder sig av sedan dess grundande för drygt 125 år sedan, men kanske föga förvånande så har tre av dessa sett dagens ljus sedan 1990-talet.
Profilen innehåller 72 bollar placerade i tre grupperingar som tillsammans formar en fotboll. De tre grupperna symboliserar Football Leagues tre divisioner och de 72 bollarna samtliga deltagande klubbar. Football League själva beskriver profilen med ord som låter som tagna från reklambyrån: ”a stunning new visual identity featuring a dynamic circular arrangement…”
Reaktionen på sociala medier lät knappast vänta på sig. Få hade förvisso några särskilt kritiska synpunkter på profilen som sådan, men desto fler pekade på de stora strategiska problem som Football League dras med men som knappast adresseras av skapandet av en ny logga. Misstanken är att byråkraterna gör vad de brukar göra när riktiga problem är politiskt för besvärliga, de putsar till ytan och hoppas det döljer vad som göms därunder.
(Runtom de europeiska storklubbarna svärs det dock då English Football League med sitt EFL precis har norpat en möjlig och den kanske mest intuitiva akronymen för en kommande europeisk fotbollsliga. Nåja, det går väl kanske att lösa ändå.)
Namnen på de tre divisionerna kommer inte förändras utan är fortfarande The Championship, League One och League Two. Det kan bero på vad Football League själva säger, att namnen är inarbetade och uppskattade. Eller så beror det på att Football League väljer att ta en förändring i taget och har för avsikt att ändra namnen på divisionerna i ett senare skede.
Personligen tycker jag det är ett intressant och potentiellt värdefullt initiativ som nu ändå tas. Man ska naturligtvis inte inbilla sig att EFL, det vill säga den nya profilen, åtgärdar högst befintliga problem som för höga biljettpriser och storklubbar som köper upp unga spelare på hög. Men det är tid och läge att Football League som helhet börjar skapa en egen identitet som inte bara går ut på vad de själva inte är – det vill säga Premier League.
Jag var inte förtjust i The Football Leagues tidigare profilering med den minst sagt dryga slagdängan ”Real Football, Real Fans”. Vilket ger ett självgott intryck som mest är nedsättande mot klubbarna i Premier League, som om där inte fanns riktig fotboll och riktiga fans. Och som borde skapa ett genant förhållande till de klubbar som flyttas ned från Premier League, om man inte menar att de på något magiskt sätt blev mer autentiska över natten.
Framför allt så var det dock en slags negativt definierad självbild, man beskrev sig själva utifrån något annat, i det här fallet Premier League. Vi är inte som dem, blev säljpitchen. Vad EFL, English Football League, istället gör är att definiera Football League för vad de faktiskt är, det vill säga engelska. Och kanske på samma gång definierar Premier League för vad den egentligen inte är, det vill säga en engelsk liga.
Det finns två sätt att se på det. Dels som en konkurrensmetod, ett sätt att skapa en tydlig och självständig profil gentemot Premier League och på så vis bättre kunna hävda sin ställning. Dels, och i mina ögon mer troligt, som ett inte ogenomtänkt samarbetsprojekt, mer eller mindre formaliserat, där Football League och Premier League syftar till att stärka helheten genom att profilera EFL som engelskt, och Premier League som den globala fotbollsliga det i själva verket och i allt väsentligt till sist är.
Att kalla sig själva för English Football League är också ett sätt att placera sig själva i sin omvärld. Om vi är den engelska fotbollsligan så innebär det med nödvändighet att det finns andra fotbollsligor som inte är engelska. Att bara kalla sig för Football League implicerar å sin sida ett strikt nationellt perspektiv, att beskriva sig som engelsk blir då överflödigt, där English Football League istället ser och erkänner en större fotbollsvärld och en bredare marknad.
Ambitionen är helt säkert att bygga ett starkare varumärke för just EFL, English Football League gentemot sponsorer, TV-bolag och media. För att inte vara högstadivisioner har The Championship, League One och League Two en förhållandevis mycket hög profil utanför landets gränser, inte minst många klubbar är kända företeelser.
Visst kan man till viss del förstå kritiken mot Football League att inte istället ta tag i till synes större frågor som höga biljettpriser, som dock är upp till klubbarna själva att besluta. Eller försöka påverka i frågor som fördelning av biljettpengar och TV-pengar, och reella truppbegränsningar som kan stoppa storklubbarnas ackumulering av spelare. I samtliga dessa frågor är dock Football League beroende av att komma överens med för all del FA men framför allt Premier League.
Det är alltså inte frågor som Football League har någon direkt kontroll över, allra helst som deras förhandlingsläge är mycket svagt. Dessutom speglar det ett perspektiv där man gör sig beroende av andras intäkter och föreställningen att andra är skyldiga dem något. Det är något som i min mening snarare institutionaliserar en underordning än leder till utjämning.
Vad Football League istället gör genom att försöka bygga en självständig profil på det här sättet är att försöka skapa en egen och självständig intäktsmodell, vilket kommer göra dem mer oberoende av Premier League, och ge klubbarna i EFL högre intäkter vilket förstärker deras förhandlingssituation gentemot de större klubbarna i Premier League.
Kanske är det så att det steg och den förändring Football League nu har påbörjat faktiskt är ett betydligt större och mer strategiskt steg framåt för EFL och klubbarna däri än vad kritikerna på sociala media och den engelska fotbollens åsiktsapparat riktigt har hunnit med att förstå. Alternativt är det bara en ny och hyfsat schysst logga.
Vad tror ni?