Om någon skulle ha påstått inför säsongen att vi med bara någon vecka var av november månad, med 13 avklarade ligaomgångar, skulle återfinna Leicester i tabellens ena ände så hade ganska många av oss nickat instämmande och införstående. Om så någon hade visat oss den faktiska tabellen så hade de flesta av dem å andra sidan varit ganska övertygade om att någon vänt tabellen upp och ned.
Men Leicester gör verkligen det. Claudio Ranieri, ”tinker man” som han en gång lite nedsättande kallades, ligger i topp av Premier League, redan nu en självskriven kandidat till säsongens manager. Och man gör det inte av någon tillfällighet. Med sina 28 mål har man gjort flest mål av alla lag i Premier League, och man är det enda lag som har gjort mål i samtliga matcher man spelat. Framburna av sin färske målspruta Jamie Vardy, som igår tangerade Premier Leagues rekord för mål i antal matcher i sträck, det vill säga tio stycken.
Det rekordet har han alltså möjlighet att slå i nästa omgång i vad som då är en sett till tabellen tidig seriefinal på hemmaplan mot Man Utd. En kanske ödesbestämd motståndare kan tyckas då innehavaren av rekordet, numer den delade innehavaren av rekordet, är Ruud van Nistelrooy, den tidigare Man Utd-anfallaren. (Om man däremot inte antar att engelsk fotboll grundades 1992 så är det dock Jimmy Dunnes rekord om mål i tolv raka ligamatcher med Sheffield United 1931-32 som ska slås.)
Men det är framför allt just denna friska och offensiva stil som gör att det på något sätt känns ännu mer positivt att just Leicester leder ligan överraskande, än vad det kanske hade gjort om ett defensivt och snålspelande West Ham, eller Swansea, hade gjort detsamma. Kanske är det särskilt kul, i en tid där toppklubbarna tenderar att bli alltmer generiska och likriktade i sitt sätt att spela fotboll, att det i Premier League fortfarande går att komma långt med klassisk brittisk jävlaranamma och positiv framåtanda.
Men kan det verkligen hålla i sig undrar naturligtvis skeptikerna?! Och det är klart att det är osannolikt, milt uttryckt, att tänka sig Leicester som faktisk ligasegrare när säsongen närmar sig sitt slut. De ska inte kunna räcka till över 38 långa omgångar mot de bättre och bredare spelartrupper som storlagen har att förfoga över. Cynismen säger oss att det är omöjligt. Romantiken vill påminna oss om att Leicester under sina senaste 22 spelade ligamatcher har vunnit 15 av dem, och tagit 50 av 66 möjliga poäng, gott och väl en form och poängkvot värdig en ligavinnare.
WWWW LWWD WWWD DWDL WDWW WW – Det är inte någon obskyr by i Wales, utan alltså Leicesters ligaform.
Ändå bör kanske ett varningens ord höjas gällande den översvallande optimism som flödar Leicesters väg. Ja, de leder ligan efter 13 omgångar och det är så klart strålande. Men på dessa 13 omgångar har man också bara vid två tillfällen stött på något av ligans storlag och förväntade topplag, båda gångerna på hemmaplan. Mot Tottenham klarade man oavgjort och mot Arsenal blev man rejält uppiskade. Spelschemat kan således ge ett bedrägligt intryck, och den lätta inledningen betyder så klart att återstoden av säsongen blir desto tuffare; tio av de återstående 25 omgångarna sker mot något av storlagen, varav sex på bortaplan.
I den uppräkningen ingår inte heller de båda matcherna mot Everton. Exakt hur mycket kräm som faktiskt finns i Leicesters toppambitioner kommer vi få ett bra mått på från och med nu och fram till årsskiftet. I fem av de sex kommande matcherna ställs man mot i tur och ordning Man Utd på hemmaplan, efter en bortamatch mot Swansea så möter man Chelsea hemma, sedan bortamöten mot först Everton och därefter Liverpool, för att avsluta året hemma mot Man City.
Var i tabellen ligger Leicester när kalendern slår över till 2016?
Det finns ändå väldigt goda skäl för entusiasm i Leicester, och det är ju i vilket fall som helst ett betydligt trevligare utgångsläge att gå in i detta kommande tuffa spelprogram i toppen av tabellen än som hade varit fallet förra säsongen, fast förankrade längst ned i botten av tabellen. Leicesters supportrar nyper sig i armen och har några riktigt häftiga hemmamatcher att se fram emot den närmaste tiden, och det finns ju inget lag i ligan, inte heller något av storlagen, som går säkra mot dem.
Lördagen den 28 november 2015. Ett datum som kommer etsa sig fast i minnet hos Leicesters trogna hemmafans. Då spelar Leicester tidig seriefinal i Premier League på hemmaplan mot självaste Man Utd; samma Man Utd som man förra säsongen besegrade på hemmaplan med 5-3 i just en sådan episk och klassiskt brittisk fotbollsopera som närmast blivit Leicesters signum och paradnummer denna säsong.
Det får det att vattnas lite i munnen. Det får oss att släppa i alla fall något på den skepsis och cynism vi möjligen känner och tillåta oss att drömma en smula, föreställa oss det omöjliga, och ställa oss den på förhand orimliga frågan – tänk om Leicester skulle vinna Premier League. Vilken fantastisk värld skulle egentligen inte det vara, vilket uppåtsträckt långfinger skulle inte det vara rätt i plytet på den etablerade fotbollseliten?!