Chelsea kommer bli ett prov på financial fair plays nya gränsdragning
Peter Hyllman
Taskigt läge? Ja, det är väl vad man får säga att Arsenal trots allt har i Champions League. De måste kort och gott vinna mot Olympiakos på bortaplan med två mål, en nog så tuff uppgift. Men för att över huvud taget ha den chansen så får inget med kvällens resultat gå fel. De måste själva besegra Zagreb samtidigt som Bayern München måste besegra Olympiakos. Båda resultaten är högst troliga men är trots det bara det första enkla steget i den ekvation som ska ta Arsenal till slutspel.
Då är läget desto mer muntert för Chelsea, som väl kanske inte har haft någon lysande Champions League-kampanj de heller så här långt, men som ändå har goda chanser att säkra avancemang till slutspel redan ikväll, och som dessutom har gruppsegern i egna händer. Vinst ikväll mot Maccabi Tel-Aviv, med gamla Chelseaspelarna Slavisa Jokanovic och Tal Ben-Haim som tränare respektive spelare, är dock en förutsättning. Chelsea är ett lag som under de senaste matcherna har gett intryck av att återfinna självförtroendet.
Ett annat orosmoln borde däremot rimligen hägra över Chelseas horisont, nämligen hur klubben förhåller sig till UEFA:s financial fair play-regler. Om dessa hade José Mourinho själv följande att säga för inte länge sedan:
”When Manchester City pays off 50 millions of fine because they exceeded the FFP, I think it’s unfair. FFP should be fulfilled and that’s it. Clubs should be punished with loss of points. Our owner wants to fulfill FFP. He doesn’t want to enter these dynamics of paying the fine. FFP benefits clubs like Real Madrid, Barcelona and Bayern, who have a big fan base and get huge revenues on sponsorship and merchandising. At Chelsea, for instance, we refuse to pay any fine. We live with what we produce. I feel really well about that. It forces us to be better, to manage better our resources, to live with what we create. It forces us to think more. We have to sell in order to buy, to be aware of what you sell and what you buy.”
För ett par dagar sedan rapporterade Chelsea en förlust om £23,1m. Under den senaste treårsperioden som ligger till grund för UEFA:s financial fair play-mätning har Chelsea därmed gjort en sammanlagd förlust motsvarande £55m; tillåten förlust för perioden under regelverket är £21m. Chelsea gör alltså en total förlust som överstiger normen med drygt 250%; detta samtidigt som Chelsea menar att de ligger helt i linje med UEFA:s regler.
Det är lite svårt att säga vad ett sådant påstående kan tänkas utgå från. Det skulle kunna vara ren spinn, det vill säga man kör en Bagdad-Bob och spelar oförstående. Det skulle också kunna vara, och kan fungera i samklang med en spin story, en hänvisning till det fluffiga i UEFA:s regelverk som säger att en klubb som visar att ekonomin går i ”rätt riktning” kan slippa bestraffning. UEFA själva har ju i hög utsträckning kapitulerat från sin ursprungliga ambition med regelverket så det är inte omöjligt att Chelsea förväntar sig att det hela inte ska medföra några problem.
För problem skulle det så klart kunna bli. Man undrar till exempel om José Mourinho fortfarande anser att brott mot financial fair play-reglerna borde resultera i poängavdrag. Nu är kanske inte det så sannolikt, men både transferförbud och truppbegränsningar är möjliga sanktioner för Chelsea, och som skulle kunna vara till stora besvär för dem under det närmaste året om UEFA vill ta i med hårdhandskarna. Laget är i behov av förnyelse, men riskerar istället att bli närmast mumifierat.
Sedan UEFA backat från sina ursprungliga financial fair play-principer, men ändå vidhåller systemets grundstruktur, så är det en både öppen och intressant fråga var gränsen i själva verket går, om någon gräns över huvud taget finns kvar att tala om. Chelsea artar sig till att bli ett hyfsat aktuellt och relevant test case för detta.
Publicerad 2015-11-24 06:00