Det är en match som absolut ingen hade trott kunde vara möjlig för bara åtta månader sedan. Leicester låg då absolut sist i tabellen. Nu, åtta månader och 22 matcher senare, så leder de Premier League. Och på hemmaplan möter man Man Utd, i vad som med tungan i kinden trots allt ändå får kallas för en tidig seriefinal.
Det är likaså en match mellan två totala motpoler. Det ena laget står för en snabb, frejdig och målglad fotboll, och stoltserar med en anfallare som är på god väg att slå ett av Premier Leagues mer svårslagna målrekord. Det andra laget gnetar på med en defensivt inriktad fotboll, gör inte särskilt många mål men håller sig kvar i toppen med ett målsnålt försvarsspel.
Så långt inga konstigheter. Det är när man avslöjar att det är Leicester som är det målfarliga och snabba laget, och Man Utd som är det defensivt försiktiga laget, som de flesta nog skulle börja fundera på om de snubblat in i någon slags sagofabel förlagd i en upp och nedvänd värld. Desto mer när man konstaterar att det alltså är Leicester som leder tabellen, och Man Utd ligger tvåa.
Inget lag har gjort fler mål i ligan den här säsongen än Leicester med sina 28 mål. Å andra sidan är det bara de sex lagen längst ned i tabellen, ironiskt nog inkluderandes Chelsea, som har släppt in fler mål än Leicester. Leicester släpper in mål, men de gör fler. Kontrastera det med Man Utd, vars egna målproduktion placerar dem i mitten av tabellen, men som släppt in lägst antal mål i ligan.
I ett avseende är faktiskt Man Utd och Leicester lika. Båda lagen försvarar sig djupt. Ett sätt man kan se det på är att båda lagen är de som har ställt sina motståndare offside lägst antal gånger av alla lag. Anledningen är att de ligger så djupt att det blir svårt för motståndarna att hamna offside. Det är i vad som sker därefter som de båda lagen skiljer sig åt, och det dramatiskt.
Leicester attackerar från sin låga utgångsposition med en väldig fart. De är det lag som själva ställts offside lägst antal gånger, och en stor anledning är att de påbörjar sin väldiga raka offensiva löpningar från egen planhalva, där de inte kan vara offside. Leicester bekymrar sig inte om bollinnehav, så fort laget återerövrar boll så lägger de bollen snabbt i djupet på yta för blixtsnabba spelare som Jamie Vardy, Marc Albrighton, Riyad Mahrez och Nathan Dyer att attackera.
Man Utd å sin sida tar sin goda tid. För dem handlar det mer om bollinnehav vilket i grund och botten är en defensiv metod. Kontrollerar man själva bollen så kan inte motståndarna göra mål är den enkla tankegången. Metodens svaghet är att det därmed också blir svårare att själva göra mål, då man oundgängligen ställs mot samlade och välorganiserade försvar, utan några egentliga ytor att anfalla på. Så har de också gjort 50% färre mål än Leicester, men å andra sidan släppt in bara hälften så många.
Det vore lätt att tro att Leicester befinner sig där de gör tack vare Jamie Vardys väldiga målform. Det vore dock att göra det enkelt för sig. Danny Drinkwater, en gammal Man Utd-bekant, tillsammans med N’Golo Kanté formar ett av ligans ettrigaste defensiva mittfält. Riyad Mahrez är en kreativ kraft på kanten är den mittfältare i ligan som gjort flest mål. Marc Albrighton har hittat sin roll perfekt som kantspelare i Leicester.
Svagheten återfinner vi i backlinjen, där framför allt mittbackarna brister både i fart och spelskicklighet. En avgörande anledning varför Leicester väljer att försvara sig så lågt, för att kompensera dessa brister. Det är denna svaghet Man Utd måste utnyttja ikväll om de ska kunna vinna en tuff bortamatch mot Leicester, men de är samtidigt inte särskilt väl rustade att kunna göra det.
Claudio Ranieri har gjort succé med Leicester. Jag själv gissade på Leicester som tabelljumbo inför säsongen och jag var långt ifrån ensam om detta. De som såg mer optimistiskt på Leicester inför säsongen hade dem fortfarande som bäst runt mitten av tabellen. Det är en av säsongens sannsagor, vars förutsättningar att sluta lyckligt däremot kommer att prövas tämligen brutalt i Leicester kommande sex matcher.
Jag var inte bara tveksam till Leicester, jag var även väldigt tveksam till Claudio Ranieri som manager. Vad han emellertid har gjort så väldigt bra är att inte förändra i någon större utsträckning, utan bygga vidare på det som till sist fungerade så väl mot slutet av förra säsongen, och förstärka detta på enskilda positioner. Någon ”tinkerman” har Claudio Ranieri absolut inte visat sig vara i Leicester och på ålderns höst.
Kan Leicester vinna Premier League? Både Arsene Wenger och Louis van Gaal svarade ja på den frågan inför helgen, men man undrar i vilken utsträckning detta var genuint menat eller mest en artighet eller eventuellt till och med psych-op. Men nej, än anser jag inte att vi har nått den punkt där man kan tro det med någon meningsfull grad av sannolikhet, alldeles för mycket talar till deras nackdel.
De kan däremot mycket väl vinna mot Man Utd, vilket de inte minst bevisade i motsvarande match förra säsongen. Och i den tidiga seriefinal som det trots allt är så är det troligtvis Leicester som absurt nog bär favoritskapet. Fansen nyper så klart sig själva i armarna. Lördagen den 28 november 2015, tidig seriefinal på hemmaplan mot Man Utd, med Leicester som favoriter.
Det brukar ibland sägas att dikten överträffar verkligheten. Men verkligheten har onekligen tagit en gruvlig revansch på dikten den här säsongen, både för Leicester och för Jamie Vardy. Vinst för Leicester, och mål för Vardy, och sagan är fullständig.