Europa League förhindrar en bra ligaposition. Så uttryckte sig Mauricio Pochettino förra säsongen och han lär knappast ha någon anledning att känna annorlunda den här veckan. Inför dagens heta Londonderby mot Chelsea så spelade de sent på torsdagskväll lokal tid i Azerbadzjan mot Qarabag. Chelsea å sin sida kommer till matchen med två extra dagars vila.
Inte lär Pochettino ha blivit gladare över matchens tidssättning. Tottenham och Chelsea sparkar av på tidigast möjliga klockslag, klockan 12:00 engelsk tid, vilket så klart ger Tottenham absolut minsta möjliga tid för vila och förberedelser. Om något liknande hade drabbat dagens motståndare så kan vi vara säkra på att José Mourinho hade haft ganska mycket att säga om den saken.
Både Chelsea och Tottenham är utslagna ur Ligacupen. Det hade så klart inte varit någon omöjlighet att flytta matchen till måndagskvällen. Men den typen av beslut är inte FA och Premier League så pigga på att fatta, till skillnad från sina tyska och spanska motsvarigheter.
Det är så klart den dåliga sidan av det så kallade TV-myntet. Alla klubbar i Premier League vill spela på en tid så att deras matcher TV-sänds, då det ökar deras intäkter. Men i och med att de vill det så tvingas de finna sig i den här typen av schemaakrobatik.
Delvis är det en spegelbild av vad som skedde förra säsongen när Tottenham hade en match i Europa Leagues slutspel under torsdagskvällen, och på söndagen skulle spela final i Ligacupen mot Chelsea, som den gången fått vila en hel vecka i förväg. Chelsea var bättre i den finalen, men Tottenham fick ändå lämna den matchen med en känsla av what if?
Den här gången gäller det ligan och det är inte utan betydelse. Dels har Tottenham chansen att genom vinst gå förbi Arsenal upp på fjärdeplatsen och sätta rejäl press på dem inför deras bortamatch mot Norwich. Dels kan man sätta ett brutalt stopp för Chelseas tänkta momentum uppåt i tabellen och skicka tillbaka dem in i krisläge.
Chelsea har vunnit tre av sina fyra senaste matcher men avger fortfarande ett labilt intryck. Mest osäkerhet verkar finnas kring Eden Hazards roll i laget där spelaren helst av allt vill spela i en central position men där José Mourinho inte anser att han motsvarar hans krav på en sådan spelare. Enkelt uttryckt, Hazard tar inte ett tillräckligt defensivt ansvar.
Några sådana taktiska besvär brottas inte Tottenham med. Av alla topplag är det i huvudsak de som verkar ha hittat en given, fungerande och effektiv taktik och med spelarna i sina tänkta positioner. Inget annat lag verkar mer färdigt än just dem i det specifika avseendet. De är defensivt mycket skickliga och har börjat få rejäl ordning också på sitt anfallsspel, där inte minst Harry Kane har börjat visa målformen igen.
Förra gången de här båda lagen möttes på White Hart Lane blev det 5-3 till Tottenham i en smått fantastisk match som inte bara var underhållande i sig utan också var halmstrået som knäckte Mourinhos trevande försök till offensiva ambitioner och såg honom gå all-out defensiv under återstoden av säsongen. Vilket troligtvis avgjorde ligan.
Stämningen på White Hart Lane den dagen, händelsevis den allra första dagen av det här året, var hårresande elektrisk. Naturligtvis när hemmalaget besegrar en lokalrival med så osannolika målsiffror. Det må vara trötta ben i Tottenham inför den här matchen, men den energi som saknas i benen kan kanske laddas på med energi från läktarna.
På förhand betraktar jag det som den mest intressanta matchen hittills av den här säsongens Premier League. Så många olika frågetecken som kan få sina olika svar. Om förra säsongens Ligacupfinal avslutades med ett what if? för Tottenhams del så är det här istället en match med ett stort What If? på förhand.