Torsdagen var en hektisk dag för FIFA. Först var det möte med organisationens exekutivkommitté där de grundläggande reformförslagen presenterades och diskuterades. Förslag som innehöll det mesta från införande av term limits för presidenten och övriga valda beslutsfattare, omorganisering av den politiska strukturen samt införandet av centrala integritetskontroller. Några timmar senare presenterade USA:s chefsåklagare Loretta Lynch nya rättsliga åtgärder mot 16 FIFA-pampar, varav bland andra förbundsordföranden från nio olika länder i Syd- och Centralamerika.
Urvalet av personer som nu anklagats för mutbrott och korruption är mer eller mindre tragikomiskt. En person är en ordinarie ledamot av FIFA:s disciplinkommitté och har alltså som uppgift att bedöma andra människors regelbrott. En annan person är i sin tur ledamot av FIFA:s audit and compliance committee, det vill säga har uppgiften att granska så att allt går ekonomiskt rätt till i organisationen. Bara sorgligt och osmakligt blir avslöjandet att delar av de pengar som Jack Warner fifflat till sig var avsatta till katastrofhjälp, mer specifikt till offren för jordbävningen på Haiti.
Det var kanske ingen tillfällighet att reformförslagen inom FIFA presenterades under gårdagen. Kanske försökte man på sätt och vis förekomma den kritik man enkelt kunde förutse som en konsekvens av det amerikanska justititedepartementets utredning. På sätt och vis slåss man trots allt för FIFA:s fortsatta existens och trovärdighet. Men kanske är det inte enbart en rent strukturell fråga inom FIFA, kanske är det i grund och botten en kulturfråga, och det är betydligt svårare att förändra en organisations kultur än dess struktur och formella hierarki.
Det är dock helt nödvändigt för FIFA att faktiskt lyckas genomföra de strukturella reformer som nu föreslås. Men för att lyckas med det så måste de säljas in i organisationen och röstas igenom av FIFA:s samtliga medlemsländer. Och kanske är det i det ljuset man måste betrakta ytterligare ett förslag i reformpaketet, nämligen att utöka VM från 32 till 40 lag. Medlemsländerna uppmuntras att rösta ja till reformförslaget med en utlovad kompensation av fler platser till världsfotbollens främsta show och skyltfönster.
40 lag i VM – är de spritt språngande galna? Schalkes ordförande skämtade rått under torsdagen att det var ett förslag som diskuterades av människor som nu samtliga befann sig i fängelse, vilket säger något om hur han ser på förslaget. I all sannolikhet är det ett förslag som klubbfotbollen borde avsky. Och med tanke på hur stort och otympligt VM-arrangemanget redan är, och hur det redan är mer eller mindre omöjligt för de flesta mindre länder att arrangera, så är det inte självklart hur genomtänkt förslaget faktiskt är.
Det föreslagna formatet på en sådan förstorad VM-turnering är åtta grupper om fem lag i vardera, där de två bästa precis som nu går till slutspel. Det innebär tio matcher per grupp istället för nuvarande sex matcher per grupp, och totalt ökar alltså VM från 64 till 96 matcher, det vill säga arrangemanget blir i ett svep 50 procent större. Rent tidsmässigt innebär det att VM måste utökas med minst en vecka, sannolikt två veckor, och således ta upp mer eller mindre hela sommarsäsongen. Per landslag blir turneringen emellertid inte så värst mycket större, endast en match tillkommer.
Det är inte så att förslaget saknar argument eller fördelar. Intäkterna från TV-rättigheter, annonsörer och sponsorer kan förväntas öka med ett större mästerskap. Ett VM är också en vinstaffär för samtliga deltagande medlemsförbund och med en utökning kommer fler få vara med och dela på kakan. Att fler länder från fler världsdelar erbjuds plats i VM hjälper också till att sprida och utveckla fotbollen över hela världen. Utökningen från 24 till 32 lag försämrade inte VM och var i grunden positiv, det kan även den här utökningen vara.
Frågan som däremot hänger i luften är så klart när det egentligen är tänkt att ta stopp. Finns det någon tänkt övre gräns för hur många lag ett VM ska kunna innehålla, eller kommer vi sitta i samma läge om tio eller tjugo år och diskutera ett VM om 64 lag? Kommer vi till slut ha ett VM där gruppspelet spelas ena sommaren och slutspelet först sommaren därpå? Så länge antalet VM-platser blir en förhandlingsbricka att köpa medlemsländers röster med så kommer det alltid finnas ett tryck att öka antalet platser. Hade det varit fråga om att trycka nya pengar istället för VM-platser så hade det varit ett säkert recept för inflation och ett minskat pengavärde.
Det faktum att VM-platser används på det här köpet för att köpa röster för ett reformförslag som, om inte annat så genom ren självbevarelsedrift, borde vara en självklarhet för alla medlemsförbund att omedelbart rösta för, säger något om att den grundläggande kulturen i FIFA förblir oförändrad. Beslut fattas enligt samma gamla vanliga mönster, utan någon tydlig koppling till rätt eller fel, bra eller dåligt. Ett system som är så djupt rotat inom världsfotbollen att de flesta förmodligen inte ens känner till något annat.