Det första man slås av när man ser laguppställningen med spelare födda 1988 är anfallet. Det är svårt att bortse ifrån, när man kan mönstra det som är tre av Premier Leagues absolut bästa spelare. Tänk dig att som tränare få sätta upp Diego Costa, Kun Aguero och Alexis Sanchez på tavlan det första du gör inför en match. Hyfsat utgångläge skulle jag säga. Costa har visserligen inte rosat marknaden denna säsong, men man behöver samtidigt inte gå speciellt långt tillbaka i tiden för se hans offensiva kvaliteter.
Mittfältet går inte heller av för hackor även om laget visserligen känns extremt obalanserat. Men å andra sidan har man riktigt vassa spelare på nästan alla positioner. En cynisk taktiker hade såklart bänkat Diego Costa på grund av dennes urusla form, flyttat upp Willian (Chelseas bästa spelare denna säsong?) och på så sätt gjort plats för en defensiv mittfältare. Men samtidigt, när möjligheten ges att plocka ut ovanstående startelva kan jag inte motstå frestelsen. Tanken är ju faktiskt inte att det lag som står för motståndet ska ha så mycket boll ändå. Juan Mata och Mesut Özil är spelare som skulle ta en given plats i flesta PL-lagen.
Backlinjen håller inte samma klass som anfallet och mittfältet, därmed inte sagt att det är dåligt. Det saknas heller inte alternativ och några tycker säkert att Martin Olsson eller Kyle Naughton skulle ta Erik Pieters plats i elvan. Jag är inte en av dem. Seamus Coleman har inte varit lika framträdande under hösten som tidigare säsonger, i alla fall inte offensivt. Däremot har den vindsnabbe irländaren en hög lägstanivå och tar han ytterligare ett kliv uppåt kvalitetsmässigt dröjer det nog inte länge innan vi ser honom i en större klubb än Everton. Hans närvaro på högerbacken gör att jag tvingas peta en personlig favorit i Watfords Allan Nyom, men han är i gott sällskap bland bubblarna i denna årskull. Mittbackarna för båda tankarna till Manchester, den ene för att han är relativt ny och den andre för att han relativt nyss lämnade staden. Både Nicolás Otamendi och Jonny Evans är duktiga spelare,
Målvaktsvalet var egentligen det svåraste, och det finns garanterat de som tycker att både David Ospina, Tim Krul och Fraser Forster är bättre än Simon Mignolet. Anledningen till att valet ändå faller på belgaren är helt enkelt för att han enligt mitt tycke är bättre än de som hamnar på bänken.
Avslutningsvis måste jag såklart också nämna något om de mittfältare och anfallare som förpassas till bubblarbänken. Jag sa att Nyom hamnade i gott sällskap och det är svårt att säga något annat när man ser vilka som också finns där. På anfallssidan noterar vi klasspelare som Wilfried Bony och Troy Deeney och bland mittfältarna märks namn som Nemanja Matic, Adam Lallana och Dusan Tadic. Allt detta summerat i en startelva och ett gäng bubblare leder mig till den enkla slutsatsen att detta är Premier Leagues just nu bästa årskull.
Hur ser din 1988-elva ut?
![IMG_0341]()
BUBBLARE:
Målvakter: Fraser Forster, Southampton; Tim Krul, Newcastle; David Ospina, Arsenal; Vito Mannone, Sunderland.
Backar: Kyle Naughton, Swansea; Winston Reid, West Ham; Maya Yoshida, Southampton; Allan Nyom, Watford; Micah Richards, Aston Villa; Martin Olsson, Norwich; Ritchie de Laet, Leicester; Angelo Ogbonna, West Ham.
Mittfältare: Nemanja Matic, Chelsea; Bakary Sako, Crystal Palace; Adam Lallana, Liverpool; Dusan Tadic, Southampton; Lee Cattermole, Sunderland.
Anfallare: Wilfried Bony, Man City; Troy Deeney, Watford; Marvin Emnes, Swansea; Victor Anichebe, WBA.