Nyårsklockarna ringer. Ut det med det gamla och in med det nya. Vi lämnar 2015 bakom oss och rör oss med försiktiga steg in i 2016. Men för vad ringer egentligen klockorna? För åtminstone två klubbar i Premier League påminner nyårsklockorna kanske otäckt mycket om begravningsklockor. Klockorna klämtar för Sunderland och Aston Villa.
Amerikanska ägare av engelska fotbollsklubbar är ofta måltavlor för både besk och hätsk kritik. Stan Kroenke i Arsenal, Fenway Sports Group i Liverpool och Glazers i Man Utd får alla kläda skott för hur engelska klubbar har tagits över av kapitalister och bort från folket. Bloody Yanks. Men där talar vi ändå ägare som i någon mening faktiskt utvecklar sina respektive klubbar.
Andra amerikanska ägare behöver inte utstå riktigt lika frän kritik. Delvis för att klubbarna i sig kanske inte är riktigt lika högprofilerade. Delvis för att de kanske kom in ganska tidigt och heller inte har gjort något större väsen av sig. Ändå är det kanske just dessa ägare, såsom Ellis Short i Sunderland och Randy Lerner i Aston Villa, som framför allt förtjänar kritik.
Ellis Short köpte Sunderland 2009. Randy Lerner köpte i sin tur Aston Villa för snart tio år sedan, 2006. Det började bra för Aston Villa, men båda klubbarna har i själva verket under tiden som förflutit stått mer eller mindre stilla i sin utveckling; två stora klubbar som mest på grund av egen passivitet nu löper en allvarlig risk att åka ur Premier League.
Det borde egentligen inte behöva hända. Båda klubbarna har egentligen alla nödvändiga yttre förutsättningar inte bara att hålla sig kvar i Premier League utan också hävda sig väl där; goda resurser, många supportrar, globalt kända varumärken, mångårig tradition och så vidare. Vad som däremot helt verkar saknas i båda klubbarna är en funktionell organisation, en genomtänkt strategi och en långsiktig plan.
Bristerna i dessa avseenden märks inte minst på managerposten. Mellan 2010 och 2015 har både Sunderland och Aston Villa haft sex olika managers vardera, ställföreträdare ej inräknade. Det har även satt sina spår i rekryteringen av nya spelare, där det har värvats mycket men sällan särskilt klokt. Det är två splittrade klubbar och två splittrade spelartrupper.
Föga förvånande befinner sig nu både Sunderland och Aston Villa i ett mycket utsatt tabelläge. Sist och näst sist. Aston Villa med åtta poäng efter halva serien spelad, elva poäng upp till nedflyttningsstrecket. Sunderland på tolv poäng, sju poäng till strecket. Båda lagen om inte redan avhängda så i alla fall på god väg att bli det.
Och idag möter de alltså varandra. Sunderland mot Aston Villa på Stadium of Light.
FourFourTwo skämtade lite om matchen som en niopoängare. Matcher brukar ju kunna beskrivas som sexpoängare, men den här fick alltså en uppgradering, skämtsamt placerad i Sam Allardyces mun. Och visst är matchen viktig. Aldrig förr har det varit så dyrbart att åka ur Premier League som den här säsongen, med det lukrativa TV-avtal som drar gång nästa säsong. Sällan har det nog heller varit riktigt så svårt att ta sig tillbaka.
Visst, vi befinner oss ännu bara i januari, även om det inte är så bara. Mycket hinner så klart hända under säsongens andra halva, men det är betydligt mer sällan mirakel och great escapes faktiskt sker än de aldrig blir av. Det är så klart därför det är så oväntat när det sker. Den bestämda känslan är hur som helst att oavsett om Aston Villa eller Sunderland förlorar matchen, så är det lag som förlorar i praktiken avhängda i och utslagna ur Premier League.
Man kan fråga sig hur det har blivit på det här viset både för Sunderland och för Aston Villa. Som sagt, det borde inte ha behövt hända. Kanske är det den klassiska fällan med två klubbar som tror sig vara för stora för att åka ur. Det borde inte vara så för Sunderland som ju åkt ur ett par gånger i modern tid. För Aston Villa kan det dock ligga i farans riktning, det är snart 30 år sedan de senast behövde förlika sig med att flyttas ned.
I själva verket finns en hel del likheter med Aston Villa den här säsongen och Aston Villa för 30 år sedan när de åkte ur gamla Division One säsongen 1986-87, som berättat i The Guardian av Steven Pye. Ekonomiska neddragningar, en ung och oerfaren spelartrupp, hög manageromsättning och en chansartad och inte helt sammanhängande transferpolitik; samtliga faktorer som konspirerade för att få Aston Villa nedflyttade, då som nu.
Utrymmet finns inte längre i Premier League för den typ av stillastående utveckling och planlöshet som både Sunderland och Aston Villa under ett flertal år har visat upp. Rör man sig inte framåt så kommer man ofrånkomligen att ramla bakåt. I det avseendet kan man välja att se en möjlig ljuspunkt med en nedflyttning, för båda klubbarna, att man väcks ur sin gemensamma dvala och faktiskt tar ett större och längre grepp om ledningen av klubben.
Bäst av allt vore så klart att ta det greppet med bibehållen Premier League-status. Men ska det vara möjligt för Sunderland och för Sam Allardyce så måste de vinna dagens match. Och ska det vara en möjlighet för Aston Villa och för Remi Garde, som inte alls fått den effekt man kanske hoppades på, så måste också de vinna den här matchen.
Eller åka ur tillsammans och träffas igen nästa säsong i The Championship.