Det har varit en säsong fylld med mysterier så här långt. Ett av de mer framträdande mysterierna är hur det egentligen kan komma sig att Everton ligger på tabellens undre halva, närmare bestämt på elfte plats, när det i själva verket känns både som att de har spelat stundtals riktigt bra samt besitter några av ligans mest talangfulla spelare.
Mysteriets lösning finner vi framför allt i försvarsspelet. För samtidigt som Everton gör många mål så släpper de också in väldigt många, och även väldigt många per match. De släppte in fyra mot Stoke, tre mot Bournemouth och mot Leicester, två mot Sunderland och, för att verkligen visa hur illa det ligger till, så släppte de in tre mål mot Man Utd. Med 28 insläppta mål har inget lag på övre halvan släppt in fler än Everton. Att Tim Howard samtidigt är den målvakt i Premier League som gjort flest räddningar visar på problemets omfattning. Då spelar det liksom mindre roll att bara två klubbar har gjort fler mål än Everton den här säsongen.
Den typen av brister har man helt enkelt inte råd med i Premier League, de avslöjas blixtsnabbt och brutalt. Det är därför Everton ligger i mitten av tabellen, när de i själva verket hade kunnat vara i högstra grad med i striden om Champions League-platserna, där å andra sidan kvällens motståndare Tottenham deltar för fullt.
Everton och Tottenham möts alltså på Goodison Park; Premier Leagues kanske två främsta nästan-klubbar. Två klubbar som under ganska många år nu har försökt jaga och nafsa de största klubbarna i hälarna, utan att riktigt nå hela vägen fram, även om både Everton och Tottenham vid några tillfällen har tagit sig in bland de fyra bästa. Två klubbar som befinner sig i skuggan av större och mer framgångsrika klubbar i sina respektive städer.
Det går så klart att fokusera på bristerna i Everton och Tottenham om man vill, men det låter sig ändå inte riktigt göras. Det finns nämligen mycket som talar till deras fördel. Inte minst kanske de båda klubbarnas tydliga satsningar på unga spelare som verkligen har burit frukt. Everton och Tottenham är troligtvis de två engelska klubbar just nu med de mest talangfulla grupperna av inhemska och egenproducerade spelare.
John Stones och Ross Barkley är två självklara namn i Everton, två spelare som kommer vara bland de allra största namnen inom engelsk fotboll under de närmaste tio åren. Den här säsongen har också Brendan Galloway kommit fram som ett väldigt spännande alternativ på vänsterbacken, men också Tyias Browning har visat framfötterna, och dessa spelare kompletterar övrigt engelskt och brittiskt material som Seamus Coleman, Tom Cleverley och James McCarthy.
Tottenham å sin sida har haft något av en ungdomsrevolution det senaste året, vilket verkligen måste tillskrivas Mauricio Pochettino. Få managers har modet att satsa så uttalat på unga spelare. Men det börjar verkligen ge utdelning. Där finns självklart Harry Kane, one of our own som Tottenhamfansen sjunger. Han har kvickt fått sällskap av spelare som Dele Alli, Nabil Bentaleb, Ryan Mason och Tom Carroll. De kompletterar spelare som Eric Dier, Kyle Walker och Kieran Trippier på ett väldigt bra sätt.
Mycket märkligt vore det alltså om inte Roy Hodgson befann sig på Goodison Park ikväll. För på den gräsmattan borde han hitta en stor del av den stomme som bör vara bärande för England inför och förhoppningsvis under kommande världsmästerskap i Ryssland. Tidigare kom den stommen från klubbar som Man Utd och Liverpool, nu kommer den alltså istället från Everton och Tottenham. Ett tidens tecken kanske i sig.
Två väldigt framgångsrika klubbar i det avseendet således. Men i tabellen är det Tottenham som skördar de främsta framgångarna så här långt. Det var en säsong som inleddes trögt men som nu ändå ser Tottenham stabilt förankrade bland de fyra-fem främsta lagen, med hugg på titelstriden. Sakta har man växt sig in i säsongen. Så med Tottenham på fjärde plats, och med Everton på elfte plats, vad är det egentligen som förklarar skillnaden i framgång?
Enkla svar är oftast de bästa. Och kanske är det inte svårare än att det handlar om en ren managerfråga här. Mauricio Pochettino har tätat till defensiven betänkligt i Tottenham och skapat en stark defensiv organisation. Därmed har Tottenham fått vad Tottenham nästan aldrig tidigare har haft, jämnhet och pålitlighet. Kanske i någon mening på gränsen till förutsägbarhet. Det vill säga, raka motsatsen till vad Everton visar upp med Roberto Martinez, vars defensiv aldrig har varit särskilt betryggande.
BBC eller The Guardian, någon av de större brittiska medierna, gjorde en twitter poll för några dagar sedan där supportrar fick svara om föredrog att deras lag vann eller att deras lag var underhållande. Svaren på den enkäten får så klart tas med en rejäl nypa salt, folk tenderar svara vad de borde tycka snarare än vad de faktiskt tycker. Everton har definitivt varit underhållande den här säsongen. Men jag vågar påstå att deras supportrar mer än gärna hade bytt i alla fall något av den underhållningen mot Tottenhams jämnhet.
Personligen hade jag gärna bytt med dem båda.