Det sägs att ge eller ta några år hit eller dit så dyker det upp en rent episk chock i FA-cupens tredje omgång ungefär vart 40:e år. 1933 lyckades Walsall besegra ett för den tiden fullständigt dominant Arsenal. 1972 i FA-cuphistoriens kanske mest berömda knall så vann Hereford mot Newcastle efter omspel. Lite mer än 40 år har passerat sedan dess.
Olycksbådande för Liverpool kan tyckas. De beger sig ju ikväll till St James Park, vilket händelsevis råkar vara namnet också på Exeters arena, för lite fredagsmys i FA-cupen. Exeter som för närvarande ligger ganska mitt i tabellen i League Two, 76 ligaplaceringar under Liverpool. Det är den engelska cupromantiken i ett nötskal.
Den lilla kvartersklubbens triumf över den stora proffsklubben. Det är den drömmen som närt FA-cupen, världens äldsta cupturnering, genom samtliga dess 144 år. Det är också den drömmen som gjort cupspel så framträdande inom just engelsk fotboll. Helt säkert en metafor för den lilla människans kamp och triumf mot överheten. Fotbollen i England har redan från början varit arbetarklassens sport, och det har gett FA-cupen dess profil.
Tiderna har förändrats sedan dess så klart. Likt de flesta gamla industriländer har England alltmer blivit ett tjänstesamhälle och det har självklart påverkat också inställningen till fotbollen. Supportrar har blivit mer av konsumenter, och det är inte enbart en påtvingad företeelse utan är till viss del också efterfrågestyrt. Men just i ett sådant större sammanhang äger FA-cupen alltjämt viktig relevans, som en påminnelse om tradition och gamla värderingar.
De stora skrällarna hör inte längre till vanligheterna. Det har de förvisso aldrig gjort, i så fall vore de inte längre skrällar. Men allt större resursklyftor, och en allmän professionalisering av fotbollen som idrott, har gjort det allt svårare för de mindre klubbarna att hävda sig. Å andra sidan ökar chanserna i och med att de riktigt stora klubbarna har andra prioriteringar, något som inte var aktuellt förr då FA-cupen var näst intill större att vinna än ligan.
Andra prioriteringar har blivit det återkommande temat vad avser cupspelet i såväl Ligacupen som FA-cupen. Frustrerande så kryper resonemanget allt längre ned i seriesystemet. Titelstriden, kampen om Champions League-platser, hålla sig kvar i Premier League, flyttas upp i Premier League, och så vidare nedåt i divisionerna, allt har i fallande ordning blivit en ursäkt eller ett svepskäl att nedprioritera cupspelet.
Delvis är det medias fel. Det produceras i debatten kontinuerligt vad man kan kalla för falska dikotomier, där alternativen framställs som att man måste satsa på antingen till exempel ligaspelet eller cupen. Så sent som igår diskuterades Man Utds säsong och hur en plats bland de fyra bästa är mycket viktigare än en cuptitel, som om det faktiskt var så att man bara kunde få det ena genom att säga nej till det andra! Idioti.
Andra prioriteringar måste det inte nödvändigtvis vara frågan om ikväll för Liverpool och Jürgen Klopp. Liverpools skadekris, om vilken det har brutit ut ett helt bisarrt ordkrig mellan Klopp och Sam Allardyce av alla människor, innebär att Liverpool måste ställa upp ett mycket ungt lag mot Exeter ikväll. Kanske för det ändamålet har Liverpool också återkallat från lån tre spelare i form av Sheyi Ojo, Ryan Kent och Tiago Ilori.
Men andra åtaganden väger så klart tungt även de. Jürgen Klopp säger det mer eller mindre i klartext när han uttrycker sig som att naturligtvis vill Liverpool gå vidare och förtjänar kritik ifall de inte gör det, men att han måste ta hänsyn till fler matcher än bara denna. I slutänden kan man bara kritiseras om man inte ställer ut ett lag som är kapabelt att klara av uppgiften, och Liverpool ska oavsett prioriteringar eller skadekris inte behöva befinna sig i den situationen.
Paul Tisdale, Exeters minst sagt stilfulle manager, ger dock intrycket av att vara rejält laddad för kvällens fredagsmys: ”The whole thing has been really exciting for me, the players and the club in general. We’ve done our preparation as we always do, and we have to make sure we bring our best game into Friday night. This will be a League Two, mid-winter pitch, and the weather has been poor. If we can get three goals in the first half against Liverpool, I’ll be more than happy.”
Ett rejält förändrat lag med en hel del unga spelare och debutanter. En halvkass fotbollsplan mot brunkigt och topptaggat League Two-motstånd. Jodå, nog är det lite olycksbådande för Liverpool allt. Det här är en typ av match som storlag i andra ligor bara kan förlora om de råkar spela avstängda spelare, men i England är det tillräckligt hög risk för att hela tiden ställa krav på en bra insats från storlagen.
Cupspelet är stort i England, det går inte att komma ifrån. FA-cupfinalen är det närmaste England har en motsvarighet till NFL:s Superbowl. Cupfinalerna kan självklart vara uppmärksammade också i andra länder, men något av storleken med FA-cupen märks i hur även tidigare omgångar, inte minst då den här tredje omgången, omvälvs med tradition och ceremoni, mystik och ritual. Det är ju i tredje omgången som storklubbarna går in i turneringen, och det är i den tredje omgången som skrällchanserna är som allra störst.
Kan Exeter starta och sätta ribban för den tredje FA-cupomgången med en rejäl skräll på St James Park?!